Innan du börjar med dagens sysslor;

städa, köpa in det du glömde igår, ta en promenad, fixa maten, styla dig själv, vänta på gäster eller åka bil dit du ska så gå in på webbradion och lyssna till "Vinter" med Jonas Gardell, det gör jag och helt plötsligt är det mycket skojigare att skära de rädisor, sockerärter och den rödlök som ska ligga i hummern i yttepyttebitar!

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?ProgramId=3300&artikel=2486163

Du kommer inte ångra dig!

Ris och ros(or)

Ros: Inhandlade en bärbar dvd till stora killen förra julen, var ute i god tid, kvittot var från 23/12...Anyway, den har slutat fungera och idag tog jag med dvd:n och kvittot till Siba. Befarade att de skulle konstatera att deras garanti gått ut och be mig gå, men icke, Siba bara sa att jag skulle gå och hämta en ny i samma prisklass, vilket jag gjorde och som om det inte var nog så fick jag även kvitto med en ny garantiperiod på den! Hurra för Siba!

Ris: I pärlaffären säger lillen (som försöker sluta med blöja) att han behöver kissa. Frågar pärlaffärsmänniskan om han får låna toaletten, men det får han inte eftersom hon är rädd för att få magsjuka (det är jag med iofs). Fjantigt, mina kids är perfekta och förtjänar det bästa - jag struntar väl i om hon får magsjuka! Bu för pärlaffärstanten!

Ros: Vi lämnar pärlaffären och går tvärs över gatan på en restaurang som har betal-toa; fem kronor. Jag har fyra och femtio. Frågar första bästa person och hon skänker mig en femtioöring så att lillen kan få gå på toa. Hurra för snälla människor!

Tack för upplysningen Byggare Bob!

Byggare Bob är hos oss för att byta vindskivor eftersom de sitter mer än lovligt löst, det är ett under att de inte blåst till grannen eller än värre, ned på vårt eget hus. Nåväl, innan dagens arbetspass fikade Byggare Bob hos oss och efter diskussioner om rotavdrag m.m. säger han:
- Ja, det finns ju inte mycket jag kan göra om ni inte skulle betala, det rör sig ju om så liten summa.

Mouhahahahaaaaaaaaaaaa - mellandagsrean, here I come again!

Drömmar och lavendel

För några jular sedan fick jag presentkort på en ansiktsbehandling. Hudterapeuten använde bara hudvårdsprodukter utan mineraloljor och parabener och berättade dessutom för mig att det enda huden behövde var en bra tvål och en bra fuktighetscreme samt olja (att ta bort makeup med). Så när jag kom hem rensade jag bort alla cleanser och ögoncremer (finns inga vetenskapliga belägg för att huden runt ögonen behöver något speciellt utöver fukt) och annat onödigt skräp. Jag inhandlade sedan tvål, fuktighetscreme och kallpressad sesamolja som jag tar bort vattenfast makeup med.

I Elbocko, där Sportfiskaren vuxit upp, hittade jag i somras en underbar tvål. Den var dessutom dryg, men strax innan jul tog den slut. I jämförelse med den tvålen var de tvålar jag hade tidigare inte så attraktiva längre. Jag hittade deras sajt på nätet, men tyvärr kom jag inte ihåg vad tvålen hette. När vi åker till Elbocko passerar vi dock den lilla by där tvålarna produceras och jag tänkte att jag äntligen skulle få köpa min tvål. I sista minuten beslutade vi dock att åka en annan väg. Så kom jag ihåg att företaget hade en till butik och minsann, lyckan var gjord när jag insåg att denna låg i vår färdrikting. Vi stannade och åt mat i staden och när jag tryckt i mig min baugette sprang jag ut på stan och hittade till slut butiken.

Det doftade mycket och många och utbudet av tvålar var, som synes, stort. Jag kom ihåg hur den såg ut och till slut kände jag igen den på doften; Drömmar och Lavendel. Äntligen kan jag tvätta ansiktet med min favoritt-tvål igen. Det fanns en massa andra intressanta produkter i butiken, men eftersom Sportfiskaren, lillen och Båtsman satt på restaurangen och väntade, hann jag inte utforska dessa. Det finns en webshop, men jag vill ju dofta mig fram - hur ska jag annars kunna veta om jag tycker om doften?

De oskyldiga barnen

Idag firar kyrkan "Värnlösa barns dag". Det firas till åminnelse av de barn Herodes dödade i sitt försök att döda den nyfödde judekonungen. I många kyrkor fokuseras gudstjänsten på barnets rättigheter på olika sätt.

Så jag sänder en tanke till alla de oskyldiga barn, i min närhet, i mitt land, i min världsdel, på jorden, som på olika sätt utnyttjas och far illa på grund av att vuxna inte respekterar att de har ett eget värde och egna rättigheter just för att de är barn, för att de är värnlösa, för att de står i beroendeställning till oss vuxna. Och även om det är få vuxna som gör barnen illa, så är det desto fler vuxna som inte gör något för de barn som de tror eller än värre, vet, far illa.

Jag vet ju ganska lite om hur andra länders lagar för att skydda barn ser ut, men något mer om de som finns i vårt land. I SoL (socialtjänstlagen) står det att "var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd bör anmäla detta till nämnden". Ja, det står faktiskt så; att var och en av oss som hör något eller ser något som gör att vi tror att ett barn eller en familj skulle behöva stöd från samhället - vi bör lyfta telefonluren och ringa till socialtjänsten för att berätta om vår oro. Och visst, sedan tycker många att socialtjänsten gör för lite, men det är ju ingen ursäkt vi vuxna kan använda oss av för att slippa ringa. För det handlar om civilkurage, att ställa sig på de svagas sida, att ge en röst till de barn som ingen lyssnar på, alla de barn som utsätts för övergrepp, vanvård eller upplever våld inom hemmets fyra väggar eller som går till skolan med en klump i magen varje dag för att de vet att de går till ett helvete. Det handlar om dem. Om de barn som har vuxna i sin närhet som ser barnets värnlöshet - och utnyttjar den på olika sätt.

Problematiskt att vara bra

Båtsman och lillen lagade mat tillsammans häromdagen:

B: Vad duktiga vi är!

L: Ja, det är det som är vårt problem!

Kören på tv

Slog på tv:n förut och där står min kör och sjunger! Det är lite kul att få höra helheten för när jag sjunger så hör jag ju alla stämmor fast ändå inte tillsammans på något sätt och väldigt nära, inte på avstånd. Det lät himla fint och bra tycker jag - och det känns ju glädjande eftersom vi ju faktiskt övar en gång i veckan. Dessvärre ser vi inte så glada ut när vi sjunger, så det måste vi bättra oss på tycker jag, för det är verkligen superduperkul att sjunga, men det blir tråkigt för vår publik att titta på en hoper sjungande människor som ser gravallvarliga ut!

Allting har sin tid

Sportfiskaren har just däckat i sängen efter en hård kväll på lokal (den enda som har öppet här) i Lilla Staden tillsammans med vår gäst, som är singel. Gästen, låt oss kalla honom Båtsman, verkar inte trivas med det så förutom att han har tre på g ville han utforska utbudet här med resultatet att Sportfiskaren kom hem själv. Båtsman har fått hugg och är säkert glad nu och vem vet, kanske han ikväll följde med sitt livs kärlek hem, fast med stor sannolikhet är det en bekantskap av det mer tillfälliga slaget... Och jag bryr mig inte om vilket, Båtsman är ju vuxen, men JAG glädjer mig åt att inte behöva ha koll på mitt eget marknadsvärde längre eller att för den delen behöva arbeta för att visa eller höja det! Att vila här lugn och trygg i förvissningen om att endast döden kan skilja mig och Sportfiskaren åt och att jag vaknar i min egen säng om några timmar, inte så utvilad, men hemma!

Smart unge eller dålig tomte?

Tänk, igår, strax efter att pappa gick och köpte tidning, så kom tomten. Förra året var lillkillen rädd för tomten för att "han hade en läskig mask på sig". I år har han dock pratat om tomten ganska länge och att han är stor nu och inte rädd för tomten längre. Och det var han inte. Han mötte upp tomten i hallen och tomten frågade som seden bjuder:
- Finns det några snälla barn här?
- Ja, jag, sa lillen till tomten och till mormor och Sportfiskaren sa han:
- Det är morfar som är tomte!
Och han är bara tre! Mormor och Sportfiskaren bedyrade att så var det inte eftersom morfar ju var och köpte tidningen. Lillen lade ned diskussionen men återupptog den under förmiddagen när han till farmor och farfar sa:
- Det var Lennart (morfar) som var tomte!

Så endera har jag begåvats med en smart unge eller en pappa som är usel som tomte. Jag sär, jag sär!

Som de flesta julaftnar...

...avslutades även denna för min del på midnattsmässan i Lilla Stadens vackra kyrka. Änglakör, andlig spis och ljus. Pricken över i:et!

Sjung jordens folk

I år hann jag aldrig ifatt julen förrän alldeles nyss. Det var första advent och nu är det julafton! Jag jobbade ända fram till för åtta timmar sedan och jag tror det är därför. Men nu ligger alla julklappar under den pyntade granen. Små julklickar här och där i hemmet skapar julstämning. Brasan i öppna spisen, vackra ljus som brinner med klar låga i vår dova belysning. Julmusik i bakgrunden. Hyacinter som doftar gott och amaryllis som bjuder röd fägring. Om några timmar går vi upp och kollar julstrumporna som hänger på spiselkransen. Förra året låg det en ring i min och Sportfiskaren friade och jag fick äntligen säga JA! Det är klart jag ville gifta mig med honom - jag är tacksam att det var just mig han ville dela sitt liv med! Nåväl, i allt julstök som fram tills nyligen bara kände som vilket stök som helst, fann jag ändå att friden landade som fluffig bomull någonstans under hjärtat. För bland adventsstjärnor, julklappsjakt, köande, julkonsert, julpapper, presentsnören, rim, julkort, julmat, tomtar, änglar, julkulor, glitter, blommor och julgodis finns ju något mer.

Stjärnan blid som visar vägen till julens skatt.

Sjung ni änglaskaror,

sjung alla helgon,

sjung jordens folk.

Evigt är ljuset från Betlehem,

här över barnet,

evig lyser glorian.

Dags att byta doft och ansikte

Jag sprutar på mig parfym innan det är dags att jobba kvällen (inte ikväll utan för ett tag sedan). Kramar sedan lillen hejdå.
- Du luktar hemskt!
Jaha...det var ju rakt på i alla fall!

I en kö igår.
- Varför ska du få ett nytt körkort mamma, undrar stora killen.
- Jo, men jag har ju ett nytt efternamn nu vet du. Och det ska bli så skönt att bli av med det gamla för jag ser inte klok ut!
- Får jag se.
Jag drar fram mitt körkort och omedelbart börjar stora killen frusta av skratt men efter tre sekunder upphör han med frustandet, ser skuldmedvetet på mig och säger:
- Jamen förlåt mamma, förlåt, det var inte meningen!
- Men det är helt okej, jag ser helt bedrövlig ut, kolla in luggen bara!
- Ja, men man ska ändå inte skratta åt hur någon ser ut (jepp - jag har lyckats!), förlåt!

Så nu har jag börjat kolla ny parfym. Kusin Vitamin har tipsat mig om Diors J'adore.

Utseendet kan jag inte göra så mycket åt, men jag ler i alla fall på mitt nya körkortskort, och är betydligt mer intresserad av hur jag ser ut än jag var då - uppenbarligen.

Jag måste vara dement!

HUR kunde jag glömma att ljudet av den här elgitarren driver mig på gränsen till vansinne?! Nåväl, efter några, säg fem, år i minnets dammiga vrår hade jag uppenbarligen gjort det för när lillen häromveckan frågade om elgitarr så sa jag glatt att stora killen hade en när han var liten och att den ligger i förrådet. Det tog ytterligare någon vecka innan jag idag, alldeles nyss, gick upp på vinden och hämtade den från en leksakslåda - och jag kände mig till och med lite uppspelt när jag hittade den!
Jag är dum,
dum,
D-U-M
och oerhört
k-o-r-k-a-d!!!
Elgitarren spelar en låt hela tiden och kompositören (nej, det känns oetiskt att kalla uppfinnaren av detta ihopsättande av ljud för något så konstnärligt som kompositör!) den som har satt ihop ljuden har inte tänkt på alla stackars föräldrar som måste uthärda detta oljud! Men som den vän av barnperspektivet som jag är, kan jag ändå ge samme person kredit för att ha lyckats skapa en ljudslinga som kidsen inte har några som helst problem att lyssna till. Om och om och om igen...

Och Sportfiskaren hade redan i förväg förvarnat om att han skulle bli sen ikväll och jag hoppas att han inte läser det här nu för då kommer han nog inte hem förrän kidsen lagt sig - och då endast för att skälla ut mig, för han har med all säkerhet inte glömt vilket oljud denna för!

Min vapendragare och vän...

...arbetar flera pass varje dag de dagar jag är ledig. Utan att kräva ob-tillägg svoschar och porlar den sig genom helgerna, vardagkvällarna och nätterna. Jag och Sportfiskaren (som var den som diskade mest på den tid då vi inte hade diskmaskin) njuter av att bara trycka på en knapp och så några timmar senare, utan att vi lyft ett finger, tappat upp något vatten eller stoppat handen i diskhandskarna, är det bara att ställa var sak på sin plats. Love, love, LOVE!

Konstig kram

Igår under julklappsrushen i Storstan såg jag Markoolio komma gåendes i mötande riktning. Jag kan inte säga till hundra procent, men han såg enligt min bedömning inte helt nykter ut. Snett framför till höger om mig går två tjejer. Markoolio går fram till en av dem och kramar henne. Eftersom hon, som synes, har händerna ganska fulla, så kramade hon inte tillbaka utan såg mest förvånad och förbryllad ut, men log artigt.

När Markoolio hade vänligheten att släppa henne och hade gått några steg åt andra hållet sa hon:
- Men! Vad var det där för nå't?!
Kompisen: Vadå, kände du inte honom?
Tjejen: Neheej! Vad var det för nå'n kille?

Tyckte det var lite skojsigt att de inte kände igen honom och mest tyckte det hela var konstigt - för det var det ju!

Nya frukostvanor!

Jag har alltid varit för näringsriktiga och väl tilltagna frukostar då det är viktigt att få en bra start på dagen. Men tack vare en kollega har jag nu gjort ett grovt avsteg från detta! Hon sa nämligen att hon åt en lussebulle till frukost varje dag under advent och jag tänkte: Why not!?

Så från första advent och fram till julafton kommer min frukost bestå av; ett litet glas mjölk och en varm lussebulle. Undantag sker på första, andra, tredje och fjärde advent då det såklart är risgrynsgröt på frukostmenyn.

Färdig!

Strax efter sju blev jag och Sportfiskaren färdiga med årets julklappsinköp. Det är faktiskt fyra dagar tidigare än vanligt! Hurra för oss! Dessutom var det första gången vi var ute och julklappshandlade tillsammans. Tidigare år har vi gjort det var och en för sig vid olika tillfällen. Det var mycket trevligare att göra det ihop!

Bojkott var nära...

Idag ska vi ut några stycken och äta julavslutningsmiddag. Hade bestämt en restaurang i Lilla Staden och nu när jag kom hem skulle jag kolla in menyn den ser ut så här:

Kantarelltoast/Chantarelltoast
och/and
Tournedos Gorgonzola/Filet of beef with gorgonzolasauce
och/and
Kaffe med After Eight/A cup of coffee with After Eight

Hallå?! Antar att det ska föreställa en trerättersmiddag och då undrar jag - tror de att kaffe med Efter Eight är en dessert?! Hardly!!!! Den här restaurangen ska vara glad att vi bor i Lilla Staden där restaurangutbudet är minst sagt begränsat och att jag inte orkar boka oss någon annanstans så här i sista stund (vi ska träffas om drygt en timme!), annars hade jag bojkottat denna restaurang på grund av deras konstiga uppfattning om vad som räknas som dessert! Kollade in deras dessertmeny och den bestod av tiramisu eller vaniljglass med chokladsås och frukt - ingen större upphetsning infann sig av detta magra utbud!

Separationsdepression

Min vän och tillika kollega, Fru C (hon med civilkurage om ni kommer ihåg), gör sin sista dag på jobbet idag. I januari ska hon få sitt tredje barn, så hon kommer ju såklart tillbaka, men det är ändå tråkigt! Jag kommer sakna henne så mycket. Det är faktiskt himla bra att ha en vän, som också är ens kollega. Jag vet att jag kan ringa till henne och få ur mig sådant som gjort mig ledsen, arg eller glad när det gäller jobbet - och det är guld värt! Klart jag kan ringa henne när hon är föräldraledig också, men det blir liksom inte samma sak. Vi jobbar inte i samma byggnad, men nu när jag gått upp dit vet jag att hon oftast sitter där, på mitt gamla kontor, och sitter inte hon där så sitter oftast en godisskål på bordet med en massa godis i som jag nallar av - Fru C har sagt att jag får det. Nu kommer någon annan sitta där och det kommer kännas tomt att inte kunna ringa kl.11:55 och föreslå lunch och nästan alltid få ett ja. Det kommer kännas tomt att inte ha någon att skicka lappar till på mindre engagerande möten och utbildningar (jag vet att det är hemskt barnsligt), det kommer kännas tomt att gå upp på gamla kontoret och veta att Fru C inte är där med sina skojiga imitationer av folk, sitt glada skratt, yviga kroppsspråk och sin omtanke.

Men du Fru C - även om jag kommer sakna dig så hoppas jag att du får en underbar föräldraledighet. Och vi ses ju ändå!

Intet nytt på nyhetsfronten i mitt landskap...

...i alla fall inget värt att rapportera enligt TV4. Kl.22:12 idag på TV4:
- Och nu över till lokala nyheter.
Reklamröst: Nyheterna sponsras av Sporthuset på Bergsjö.
Sedan: svart ruta och total tystnad i flera minuter.
...
svart
tyst
...
svart
tyst
...
Därefter reklamröst: Vädret sponsras av Bygg på minuten.
Och så lite lokalt väder, det var ju betryggande - att vi hade väder här i alla fall! På TV4:s sajt för lokala nyheter kan de flesta andra (nej, jag orkade inte kolla upp alla) gå in och kolla sin lokala sändning från 22:13, men inte invånarna i mitt landskap för 22:13 fanns det tydligen inget av värde att rapportera om. Och faktiskt, det är inte helt svårt att tänka sig.

Ska jag våga?

Sportfiskaren läste för några månader sedan "Låt den rätte komma in" och tyckte den var så bra att han lånade fler böcker av författaren. När han berättade vad boken handlade om tyckte jag att det lät lite löjligt och bestämde att jag inte skulle läsa den (trots att jag både läst och sett Bram Stokers Dracula och älskade den!). Men nu undrar jag om jag fattat ett felaktigt beslut. Alla pratar om filmen och tydligen tycker många att den är väldigt bra. Kanske jag borde se den ändå? Eller i vart fall läsa den?

Den frigjorde Sportfiskaren

På gårdagens julbord stod jag, Sportfiskaren och lillkillen och köade. Vi stod bredvid en dörr och lilla killen sa:
- Vad är det bakom dörren?
S (Sporfiskaren): Vet inte.
L: Det bor en mus bakom dörren!
S: Jaså?
L: Ja, en STOR!
S: Jaha, bor det en stor...råtta där bakom?

Härligt med en sådan hämmad, men samtidigt rätt lätt sexassocierad, person!

Glögg- och pepparkaksbollar

200 g pepparkakor
50 g smör
30 g mandelmassa
2 msk glögg

Att rulla i:
100 g ljus choklad
finsmulade pepparkakor (mixade)
2 msk kakao

Smula sönder pepparkakorna och blanda med smöret, glöggen och mandelmassan till en jämn deg. Rulla bollar av degen och ställ kallt. Smält chokladen i vattenbad. Rulla bollarna i den smälta chokladen och därefter i pepparkakssmulorna som blandats med kakao. Ställ svalt på ett smörpapper tills det stelnat. Förvara svalt.

Radiotips!

Det bästa med att ha tillbringat många mil i bil med just Sportfiskaren är att han (och även min svåger) har fått mig inse att P1 inte är endast för pensionärer, utan även för medelålders personser som jag själv och Sportfiskaren. Sålunda lyssnade jag idag på P1 när vi körde hem. Och har du inget att göra ikväll vid 19:00 (vilket inte är så sannolikt) eller är upptagen då men har internet (vilket är högst sannolikt om du läser detta) så kan du gå in på Kalibers sajt och ladda ned dagens Kaliber som handlar om killen som hängde sig i häktet i Mariestad. Efter att ha lyssnat på programmet blev jag irriterad på framför allt åklagare, polis och häktespersonal. Och nej, inget de gör nu gör någon skillnad för killen, han är och förblir död, men kanske det skulle kunna göra en skillnad för de anhöriga och för en framtida liknande situation?

Och när du ändå är inne på deras sajt så ladda ned Kaliber från 30 november om Abbas som utsattes för hedersmord i Högsby. En omyndig pojke dömdes för mordet trots att både tingsrätt och hovrätt fastställer att det finns fler gärningsmän. Dessvärre verkar det som förundersökningen inte rätar ut frågetecken som faktiskt går att räta ut och bör rätas ut med tanke på det vi vet om hur brott i hederns namn planeras och genomförs.

Last things first!

Idag firade vi svärfar med ett julbord i en vacker miljö. Det tog ungefär 31 år innan jag lärde mig äta julbord med måtta, så att jag inte blev alldeles illamående efteråt. Och innan jag överhuvudtaget kan äta någonting måste jag spana in dessertutbudet så jag vet hur mycket plats jag behöver lämna åt alla godsaker. Idag, som synes på bilden, bestod utbudet av ett helt rum fyllt med desserter! Halleljuah-moment for me! Tog med mig stora killen och spanade in detta innan jag högg in på sillar och fiskar. Ingen dessert var framdukad, men skyltarna med vad som skulle dukas fram fanns där. När jag så ätit ganska måttligt av läckerheter från hav och skog och äng var det dags att avnjuta FEM tallrikar med desserter. Jag började med dessertostar, marmelad och kex - en ljuvlig tallegio och en smakrik ädelost smälte i munnen. Sedan nästa tallrik med skånsk äppelkaka och vaniljsås (hade jag kunnat övervara) samt ris a la Malta med fruktsås - mycket gott! Nästa tallrik bestod av pannacotta och chokladmousse. Tallriken därefter fylldes med hallonsorbet och diverse favoriter i repris (ris a la Maltan till exempel). Sedan gick det en lång stund med en historisk tillbakablick från ägaren till den vackra byggnaden, lite trevligt småpratande med det trevliga sällskapet och lite leka med kids i lekrum. Därefter tog jag en sista tallrik med blodapelsin- och grapesorbet och chokladkaka. Jag hoppade således helt över nötterna och godiset - varför äta sådant jag kan köpa på macken när jag kan smörja kråset med desserter jag sällan avnjuter hemma?

Å bäst av allt? Imorgon är det dags för nästa julbord, med ekologisk och lokal touch! Mums!

Så bra sak!

Jag älskar ju att läsa och mår tack och lov väldigt sällan illa när jag läser i bilen. Däremot har det fram till idag varit svårläst när våra många, långa bilresor inträffat efter mörkrets inbrott. Men nu är det problemet löst, för jag har inhandlat en läslampa, som sätts fast i boken och vips så kan jag dyka in i En halv gul sol igen!

White almost christmas

Ett tag kvar till jul, men jag glädjer mig så åt det senaste dygnets snöfall! Tycker om när mitt liv ramas in av vackert vitt ljust! Mer snö tack! Kommer ihåg när jag var barn; det var alltid så mycket snö att jag hoppade från garagetaket ned i mjuka snöhögar. Kullen var alltid inbäddad i en snöfilt som jag åkte pulka på. Och snöforten vi byggde på varsin sida om vändhållsplatsen jag bodde vid. Gångarna vi kröp i, alla snöbollar vi kastade. Jag önskar mer snö! Det tar fram mitt barnasinne!

Uppviglande förskollärare!

På förskolan finns en fröken som lillen alltid vill till när vi sätter gränser - hon verkar gå med på det mesta enligt lillen, vilket jag inte riktigt trott på - till idag. Hon har ofta med sin lilla hund på förskolan och idag var han där när jag hämtade lillkillen.
Lillen: Jag vill säga hejdå till Sixten!
Förskolläraren: Jag kommer med honom till dig eftersom du har stövlarna på dig.
Lillen gosar med vovven och klappar honom hejdå.
F: Tycker du Sixten är fin?
L: Jaa!
F: En hund skulle du väl vilja ha Lillen?
L: JA!
F: Du får önska en av tomten så kommer han säkert med en till dig!
L: JAA!!!
Då "hrm-hrm:ar" jag och tittar lite frågande och strängt på förskolläraren som då snabbt tillägger:
F: Fast det är ju inte säkert att man får allt man vill av tomten...
Nej, verkligen inte och definitivt inte om du önskar dig en hund!!!

Förutom att det är nobeldagen idag...

...så är det min "andra" födelsedag idag. Den 10 december kom jag till Sverige för 33 år sedan. Jag flög ända från Ecuador till Sverige. Jag landade på Arlanda och en flygvärdinna bar mig i en babylift. I andra handen bar hon en annan babylift, med min tvillingsyster i. I ett rum på Arlanda stod fyra blivande föräldrar och väntade på sina barn, mina föräldrar och syrrans. För vi adopterades av olika föräldrar (och det är en helt annan bloggpost). I alla fall, jag var ganska liten, drygt 2 kilo, trots att jag var åtta veckor. Jag har tänkt på hur konstigt det måste kännas att bli förälder sådär plötsligt och ändå som en superlång graviditet på flera år med alla dokument och handlingar som ska skrivas under och översättas och stämplas. Så helt plötsligt en dag kommer det ett barn i en babylift och så är du förälder!

Med mig hade jag några saker från Ecuador. Ett halsband och en tavla på berget Chimborazo. Det känns så underligt att ha det här hemma där jag bor nu, som vuxen, med egna barn. Underligt att då, för 33 år sedan, så var halsbandet och tavlan hemma för mig. Språket, dofterna, klimatet, människorna - allt det var min vardag. Så - en resa på några timmar - och jag landade i något helt främmande, med en ny språkrytm, nya dofter, kallare klimat och okända människor. Nya röster, nya händer, nya ögon att se in i, nya ansikten att beröra. Och förlusten av någon som stått mig nära sedan jag blev till - min tvillingsyster.

Jag är så oerhört tacksam att jag kom hit, att jag fick just mina föräldrar och att jag fått möjligheter som jag aldrig hade fått i Ecuador. Så idag är en bra dag, en glad dag, när jag firar alla de möjligheter som bredde ut sig under flygplanet den där dagen för så många år sedan. En dag när jag firar att jag fick träffa mina riktiga föräldrar för första gången.

Buhuu!!!

Lider av tillfällig depression orsakat av säsongens sista avsnitt av Desperate Housewives - snyft! Jag kommer sakna mina högtidsstunder på tisdagkvällen med popcorn och DH. Ny säsong börjar i vår - i VÅR! Det är ju hur långt dit som helst - buhuuuuuu!

Himmelriket är så nära

Ibland när jag kommer hem, som igår, så är jag så oerhört t-r-ö-t-t! Jag jobbade från sju på morgonen, med en paus på tre timmar (som dock innehöll minst en halvtimmes jobbtelefonsamtal och en halvtimmes jobb-logistik). När klockan var runt åtta gick jag äntligen in på kören, fem minuter senare var det paus och då ringde det i jobbmobilen och jag svarade och jobb-pratade i ytterligare femton minuter (jag vet, jag skulle säkert inte ha svarat, men nu gjorde jag det). Jag tycker att jag är ganska kvicktänkt, men inte nu. Kändes som ett stort ludd hade intagit mitt huvud. Kom hem strax efter nio. Lilla killen sov, stora killen låg vaken i sängen, Sportfiskaren sitter och jobbar några meter ifrån mig.

När jag känner att dagen kommer sluta med att den stora luddiga tröttheten rullar in, då brukar jag tänka att jag snart får landa i himmelriket, att det är så nära, bara några hundra meter bort fågelvägen faktiskt. Bara några hundra meter till himmelriket där jag får ny kraft och ny energi som skrämmer bort trötthetsluddet i hjärnan. Att snart får jag komma hem till de där härliga ungarna som jag välsignats med. Att snart får jag dela vardagslogistiken med Sportfiskaren, denna fantastiska människa. Att snart får jag komma hem. Att snart sitter vi vid middagsbordet tillsammans.
Och även om kidsen kivas ibland
och huset inte alls är i något felfritt skick, varken på ytan eller inuti
och tiden med Sportfiskaren ibland känns alldeles för kort
och kvällsmaten inte alls är enligt tallriksmodellen
så är det ändå mitt himmelrike.
Och dit är det aldrig långt,
bara en tanke bort
och det känns gott att veta.

Lilja 4-ever

Detta är den värld vi lever i

Varje dag dör åtta gånger så många människor av svält
som de som dog vid World Trade Center.
De tre rikaste människorna i världen
har lika mycket pengar som de 43 fattigaste länderna har tillsammans.
Mellan en och två miljoner kvinnor och barn
faller varje år offer för det som kallas trafficking
det vill säga att levande människor köps och säljs för att våldtas.
Detta är den värld vi lever i.
Nu står vi alla inför ett val.

Antingen lutar vi oss tillbaka i tv-sofforna,
om det blir för otäckt byter vi kanal och tittar på A-ekonomi istället,
och på fritiden kan man börja spela golf
och kanske man kan söka jobb som klottersanerare
och i nästa riksdagsval röstar vi allihop på Coca-Cola

eller så reser vi oss upp från sofforna
och säger nej tack jag vill inte ha något Happy Meal.
Jag tror inte på en gud som heter dollar
och så säger vi som Lilja säger till mannen som snart ska våldta henne:
Du tror du kan köpa mig, men du kan inte köpa mig.
Du kan aldrig köpa mitt hjärta.

Detta tal hölls av Lukas Moodysson på Filmgalan 2003 när han som regissör fick ta emot en Guldbagge för Lilja 4-ever. Budskapet är värt att komma ihåg.

TV-tips!

Ikväll kommer jag bänka mig framför SVT:s serie Åkalla. Jag tror att den är bra. Den handlar om en familj som flyttar till ett nytt land, om hedersrelaterat våld och förtryck. Bänka dig du också, ikväll 21:15 på SVT1!

Ingen upprepad kränkning av kvinnans integritet

Om du blir misshandlad tre gånger av din sambo under loppet av ett år så anser en tingsrätt i Sverige att det inte ska räknas som grov kvinnofridskränkning eftersom "gärningarna ligger alltför utspritt i tiden för att var och en av gärningarna skulle ha utgjort ett led i en upprepad kränkning av målsägandens integritet. Mattias Nilsson skall istället dömas för tre fall av misshandel". Jaha. Dessutom våldtog han henne vid ett tillfälle under samma tid, vilket han dömdes för.

I brottsbalkens fjärde kapitel står att "den som begår brottsliga gärningar enligt 3 (brott mot liv och hälsa), 4 (brott mot frihet och frid) eller 6 (sexualbrott) kapitlet mot en närstående eller tidigare närstående person, döms, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse, lägst sex månader och högst sex år. Har gärningar som anges i första stycket begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, skall i stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff".

Under rättegången berättade kvinnan att Mattias under deras förhållande (på fyra år) kränkt henne både fysiskt och psykiskt genom att bland annat kalla henne "hora", han har spottat på henne, han har knuffat henne hårt, han har kontrollerat henne och begränsat hennes frihet. Mattias själv sa att han våldtog sin sambo delvis för att förnedra henne och sätta henne på plats.

I mina öron låter det som att dessa gärningar "utgjort led i en upprepad kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt skada personens självkänsla". Hur ska dessa psykiska och fysiska och sexuella övergrepp ske utan att kvinnans integritet kränks och hennes självkänsla allvarligt skadas? Jag fattar ingenting.

Är det inte olagligt...

...att åka med så har långsamma fordon på E-vägar?! Om det inte är det så se för allt i världen till att det blir det! Min tid är dyrbar!

Fotokalender

Dags att fixa årets fotokalender, den återkommande (och förhoppningsvis uppskattade) julklappen till mina päron från alla barnbarnen. Surfade runt och hittade olika alternativ från 99 kronor till 249 kronor. Valde till slut ett däremellan hos Trycksakstorget - beställ inte därifrån! Det tog en evighet att ladda upp en bild och sedan hakade det upp sig tre gånger efter varandra, då skippade jag det företaget. Kollade runt på några andra, men var inte riktigt nöjd. Fick således krypa till korset och ringa upp mina föräldrar för att fråga vilket företag jag använt förra gången. I och för sig har de fått en fotoalmanacka sedan de fick barnbarn nr. ett för elva år sedan, så jag antar att de anar att de kan få en i år också, men ändå. I alla fall så har jag de senaste åren använt Clickit för att göra dessa kalendrar. Så det gör jag i år också!

Morgonstund har guld i mun(d)

Imorse anordnade svenska kyrkan den årliga adventsgudstjänsten för kommunanställda. Det är alltid trevligt att gå iväg dit och imorse bjöd det på en musikalisk upplevelse som berörde mig. Det var en duktig trumpetare där som spelade "You raise me up" som avslutningssång. Det gick rysningar i hela mitt nervsystem och det var så vackert att jag fick tårar i ögonen. Det var en härlig början på dagen, tack kyrkan och trumpetaren!

A room with a view

Så stolt och vacker är Lilla Stadens julgran där den står. Och det är riktigt trevligt att ha denna utsikt från kontoret. Jag får flera doser jul varje dag, det känns bra!

Not fair!

Kollade Uppdrag granskning förut och känner mig lite lurad av att de pengar som går till fairtrade inte kommer arbetarna till gagn i den utsträckning jag trodde. Nu inser jag att det sannolikt väldigt sällan går att plocka te och socker under drägliga förhållanden, men min förhoppning var ju att det i vart fall var lite mer drägligt på de plantage som var kopplade till fairtrade, men så är inte fallet tydligen. Å andra sidan tänker jag att det borde göra en skillnad så småningom, att den demokratiska processen inte kan ske på ett år eller två utan kommer ta låååååååång tid. Så jag tänker fortsätta köpa fairtrade eftersom jag ändå tror att många bäckar små kan göra en skillnad i längden. Även vatten urholkar den hårdaste sten!

Heliga Familjen

För några helger sedan hade jag förmånen att få lyssna till Maria Sveland som pratade om jämställt föräldraskap. Hon är författare till boken "Bitterfi**an" (taskigt att döpa en bok till det för en lättgenerad typ som jag själv), som jag kan rekommendera.

I alla fall så fick vi höra utdrag ur en programserie som hon varit med och producerat, Heliga Familjen, och när jag kom hem laddade jag ned alla program i min mp3 så jag kunde lyssna. Och de där radioprogrammen väckte väldigt många tankar hos mig; en del som legat och slumrat, andra helt nya. Och nej, jag tänker inte redogöra för alla här, för det kommer bli ett blogginlägg som är längre än någon orkar läsa, men några höjdpunkter:

Puckade professorn Annica Dahlströms uttalande: "Så att har du en kvinna med stora bröst, så kan du säga det att sannolikheten för att hon ska vara en god matematiker är mycket liten" är ju obetalbart! Mouhahahahahaaaaaaaaa! Det är taget från programmet som sändes 080725 och hon säger massor av stolliga saker och tror verkligen själv att det är så trots att det är högst tveksamt att hon har vetenskapliga belägg för det hon säger!

Hela kärnfamiljsdokusåpan är mycket intressant. Den ligger inbäddad i varje program, men det går även att lyssna på bara den under fliken "Lyssna mer"! I dokusåpan får vi följa ett par som ska bli föräldrar, från tiden innan bebisen kommer till en tid efteråt. Som Carin Holmbergs doktorsavhandling i kort radioform (har du inte läst den, så gör det!). Hur stor omställningen att bli förälder faktiskt är, vilken påverkan det har på jämställdheten och hur parrelationen påverkas av föräldraskapet.

Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni intervjuas i sista programmet under en lunch och det är intressant att lyssna till hur vår jämställdhetsminister tänker kring familjeliv och jämställdhet. I samma program berättar ett par om familjelivet i ett kollektiv i en bostadsrättsförening i huvudstaden. Och jag tänker att det finns ju så många olika sätt att organisera sin familj på och att det är intressant att ta del av andra sätt än det som jag valt.

I programmet som sändes 080808 diskuteras hur normen kring den monogama tvåsamheten påverkar våra liv. Hur kommer det sig att det tas som naturligt att vi kan älska fler vänner än en och fler barn än ett, men att det att kunna ha en romantisk kärleksrelation till fler än en ses som onaturligt?

Ja, ni ser, bara detta blev ett bedrövligt långt inlägg, men jag uppmanar verkligen er att lyssna till denna programserie som fått både positiv och negativ kritik. Jag tycker att de är så bra att de ligger där och skvalpar på min hårddisk och i min mp3 så att jag kan lyssna och reflektera fler gånger.

Fluffiga saffransbullar anyone?

Jag har provat en massa olika recept på lussebullar; med kesella, creme fraiche, läsk. Jag tar så lite mjöl det är möjligt utan att få hela lussebulledegen hängades i handen. Men ändå lyckas jag inte få sådär fluffiga lussebullar som bagerier säljer. Deras har mattare yta och fluffar inte ihop och hårdnar till sig efter en natt i plastpåse - men det gör mina. De blir någorlunda goda om jag fryser dem direkt och tinar försiktigt i mikron. Har hört talas om, men inte hittat, ett recept som innehåller potatis. Är det någon därute som har ett recept på fluffiga lussebullar? Ge det till mig i så fall!