Idag firar kyrkan "Värnlösa barns dag". Det firas till åminnelse av de barn Herodes dödade i sitt försök att döda den nyfödde judekonungen. I många kyrkor fokuseras gudstjänsten på barnets rättigheter på olika sätt.
Så jag sänder en tanke till alla de oskyldiga barn, i min närhet, i mitt land, i min världsdel, på jorden, som på olika sätt utnyttjas och far illa på grund av att vuxna inte respekterar att de har ett eget värde och egna rättigheter just för att de är barn, för att de är värnlösa, för att de står i beroendeställning till oss vuxna. Och även om det är få vuxna som gör barnen illa, så är det desto fler vuxna som inte gör något för de barn som de tror eller än värre, vet, far illa.
Jag vet ju ganska lite om hur andra länders lagar för att skydda barn ser ut, men något mer om de som finns i vårt land. I SoL (socialtjänstlagen) står det att "var och en som får kännedom om något som kan innebära att socialnämnden behöver ingripa till ett barns skydd bör anmäla detta till nämnden". Ja, det står faktiskt så; att var och en av oss som hör något eller ser något som gör att vi tror att ett barn eller en familj skulle behöva stöd från samhället - vi bör lyfta telefonluren och ringa till socialtjänsten för att berätta om vår oro. Och visst, sedan tycker många att socialtjänsten gör för lite, men det är ju ingen ursäkt vi vuxna kan använda oss av för att slippa ringa. För det handlar om civilkurage, att ställa sig på de svagas sida, att ge en röst till de barn som ingen lyssnar på, alla de barn som utsätts för övergrepp, vanvård eller upplever våld inom hemmets fyra väggar eller som går till skolan med en klump i magen varje dag för att de vet att de går till ett helvete. Det handlar om dem. Om de barn som har vuxna i sin närhet som ser barnets värnlöshet - och utnyttjar den på olika sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar