Till mormor

Idag var jag, mamma och pappa vid din grav och tände ljus. Den 20 december är det tio år sedan du dog. Jag kommer ihåg den sista gången vi sågs som om det var igår. Det var några dagar innan du dog. Det var dimmigt när vi åkte de sju milen till sjukhuset där du var. Du satt i en sjukhussäng och hade vita sjukhuskläder. Som barnbarn hade jag alltid uppfattat dig som "gammal", men aldrig tyckt att du blev äldre, inte förrän då. Vi fick en stund för oss själva och jag glömmer aldrig det samtalet vi hade då. Du kramade om mig och tog adjö.

- Vi har haft ett bra liv tillsammans, du och jag Bina. Du har en underbar pojke!

Det kändes svårt att acceptera att du visste eller i alla fall anade att du snart skulle dö, men det kändes ändå bra att få ta farväl. Stora killen satt i ditt knä en stund och du kramade honom hårt, ditt barnbarnsbarn.

Jag jobbade och stod utomhus när jag fick veta att du hade dött. Det var några dagar senare. Din död innebar att jag tog tag i mitt liv. Det kändes oacceptabelt och skamfyllt att du skulle titta på mig från himlen och se att jag hade gjort val som inte var speciellt bra för mig. Jag bestämde mig för att jag skulle göra bättre val och det gjorde jag, även om det tog sju månader ungefär.

Du bodde ju hela ditt liv i Lilla Staden, där jag bor nu med min familj, och det känns bra. Jag åker nästan dagligen förbi fiket där du, mamma och jag fikade när jag var liten. "Kvantum" har blivit "ICA MAXI Stormarknad" och ser helt annorlunda ut - borta är restaurangen där vi alltid fikade eller åt när vi hjälpte dig storhandla. För något år sedan åkte jag upp till bostadsområdet där du bodde den senare delen av ditt liv, den enda delen av ditt liv som jag upplevde. Jag ställde mig utanför ditt hyreshus och tittade upp mot din lägenhet och vet du? Helt plötsligt fick du konturer igen, jag såg dig tydligare, kände lukten av din lägenhet och dig - mormorsdoften. Jag såg framför mig de gardiner du hade i lägenheten och inredningen i övrigt. Den stora gröna tvålkoppsgrodan med en tvål i sitt röda gap. Det stora penntrollet med gul tröja som stod på tv:n. Byrån med alla foton och porslinsfigurer på och hela ditt liv inuti, den som nu står på övervåningen i mitt hem. Tygtavlan med rådjur på, som hängde ovanför din säng. Jag såg hur vädringsfönstret i köket stod på glänt och där bakom stod du, med en cigarett i handen och vinkade när vi kom och när vi åkte. Dina stora lockar i det gråa håret och de olika städrocksliknande klänningarna. Men framför allt hörde jag din röst; du hade alltid anekdoter ur ditt liv som du berättade för mig. Nu, som vuxen, reflekterar jag över att flera av dem var ganska tragiska, men du berättade dem med inlevelse, humor och yviga rörelser, så det gick mig spårlöst förbi när jag var barn.

Som vuxen kan jag reflektera över ditt liv och är det någonting du har lärt mig så är det att det aldrig är för sent att göra om och göra bättre, att det alltid finns hjälp att få och att kraften alltid räcker till, även om det inte känns så i de mörkaste stunderna. För mig står du för styrka och mod för även om de val du gjorde tidigare i ditt liv inte var de bästa för dig eller din familj så hade du styrkan och modet att försöka ge upprättelse till dem du svikit, inklusive dig själv. Det gör mig så stolt över dig och jag hoppas att även du är stolt över dig själv för det!

Och jag vill att du ska veta, hur mycket du betydde för mig, hur avgörande din död blev för resten av mitt liv. Jag hoppas och tror att du tittar på oss från himlen då och då och att du småler och glädjs åt vilken fin person stora killen är, att du njuter av att se min lycka och alla välsignelser jag fått. Och du ska veta att när mitt liv innehöll otrevligt många mörka och jobbiga stunder blev jag stärkt av tanken på dig mormor. När jag skriver allt det här kommer du nära igen och det känns gott och varmt inuti. Fortfarande, efter dessa tio år som gått sedan din död, har jag en massa kärlek kvar till dig, känner du det? Den kommer räcka hela mitt liv och sedan får vi ses igen - det längtar jag efter! Då kommer jag ge dig en bamsekram och jag kommer njuta av att få vara ditt barnbarn och känna mig liten och omhuldad igen.