Räddad av macken!

I oktober tyckte jag det var oförskämt tidigt att lansera årets julkalender. I rent trots beslutade jag mig för att vägra köpa julkalender innan mitten av november. Som kom och gick och det kändes ju låååångt kvar till 1 december. Ända till ikväll vid femsnåret när stora killen kliver in i bilen och undrar (för tredje gången) om jag köpt någon chokladkalender (vilket jag inte heller har). Och jag kom ihåg alla förste december från min barndom och hur förväntansfull jag var inför årets julkalenders första program och att ha en julkalender var ju en självklar del av denna förväntan och glädje. Så när jag insåg att jag hade några timmar på mig att fixa två julkalendrar fick jag bråttom - för till och med jag insåg (efter att ha frågat på två ställen) att det kanske var slut överallt på alla stora livsmedelsaffärer. Jag drabbades av panik och tänkte att jag var en hemsk mamma som inte sett till att kidsen skulle få en julkalender (och undrade i samma ögonblick som jag tänkte det om Sportfiskaren kände likadant, om han ens hade tänkt tanken eller om det var ännu en sådan där grej som jag i min bild av vad det innebär att vara mamma har tagit på mig?), att jag hade förstört en av de där härliga ögonblicken inför julen som jag älskade som barn. Satte kurs mot Lilla Stadens första stormarknad, men på vägen dit passerade jag en mack och strategisk som jag är (oehört selektivt, men ändå) tänkte jag: "Ha! Jag lurar alla - alla har köpt på stormarknaderna såklart, det är nog få som köper på macken så sannolikheten att det finns kvar där är större än på stormarknaderna"! Som ett tydligt bevis på min smarthet låg där fyra exemplar kvar framme vid mackens kassa. Och nu vet jag att kidsen kan bänka sig framför årets julkalender imorgon med en varsin julkalender så att de kan öppna luckan samtidigt som de öppnar luckan på tv (eller alla på en gång...). Jag har återupprättat min mamma-heder!