I'm a loser!

Fyra år sedan:
Satt på ett gym på en ort uppåt i landet. Jag var där tillsammans med min syster och hennes unge svåger på elva år. Jag skulle träna armmuskler i en maskin. Jag har aldrig varit speciellt stark så efter en eller två eller möjligtvis tre gånger orkade jag inte mer (det kan ha varit så att jag inte klarade en gång). Syrrans svåger skuttade upp i maskinen och gjorde minst tio sådanadär övningar på rad, utan ansträngning...

Igår:
Satt vid köksbordet efter kvällsmaten. Stora killen, elva år, vill bryta arm. Ok, säger jag och bryter arm med min son. Han vinner...han vinner!! Och det var verkligen inte så att jag lät honom vinna, utan jag kämpade som bara den och tog i allt jag kunde - till ingen nytta! Nästa gång var jag dock på hugget och vann över honom, men första gången, då vann han.

Så - endera är elvaåringar väldigt starka under någon viss period eller så är jag erbarmligt svag. Har en känsla av att det är det senaste alternativet. Suck!