Lillkillen tycker det är superduperroligt att säga "bajs". Allra roligast är det att säga det vid matbordet och även om jag utifrån ett högst subjektivt perspektiv kan tycka att han är söt när han säger det för att han ser så busig ut, så kommer jag ju inte tycka det är lika sött när han gör det vid ett matbord någonannanstans än hemma med några andra än familjen där. Därför försöker jag få honom att sluta säga det. Dessvärre får jag ingen uppbackning från lillens andra förälder för han tycker att det är precis lika roligt att säga "bajs", vilket leder till att nedanstående konversation och händelseförlopp utspelar sig nästan en gång om dagen hemma:
L(illen): Bajs! (Skrattar högljutt alternativt fnissar medan det lyser bus i ögonen)
Jag: Men lillen, du vet att du inte får säga bajs vid matbordet, det är inte speciellt trevligt vet du.
L: (skrattar alltid högljutt här) Bajs!!
Jag: Sluta nu lillen, det är inte roligt.
Fortsättningsalternativ 1:
S(portfiskaren): Bajs! (fnissar och ser allmänt busig ut)
L: BAJS, BAJS!
Jag: Sluta nu Sportfiskaren, det är inte roligt!
S: Är det inte roligt att säga bajs?
Jag: Nej, inte vid matbordet i alla fall! (med rynkade ögonbryn och du-är-vuxen-kan-du-vara-snäll-och-föregå-med-gott-exempel-blick till Sportfiskaren)
L: (vrålskrattar innan han högljutt säger) BAJS, BAJS, BAAAAAAAAAAAJS!!
Varpå Sportfiskaren bryter ihop och börjar asgarva, vilket får konsekvensen att lillen spårar ur totalt och bara hojtar och skrattar och kastar saker omkring sig helt okontrollerat. Det tycker inte Sportfiskaren är speciellt roligt utan säger till, men då lyssnar inte lillkillen så uppmärksamt, undrar varför?
Fortsättningsalternativ 2:
Sportfiskaren bryter ihop och försöker dölja sitt skrattanfall, något han gör rätt dåligt varpå jag ser en skakande kroppshydda i min periferi, då riktar jag blicken mot honom.
Jag: (med samma röstläge som till lillen, tre år) Sportfiskaren, jag vet att du tycker det ordet är minst lika roligt, kanske roligare än vad lillkillen tycker, men just nu är det inte läge att skratta!
S: (vrålskrattar när han ursäktar sig) Ja, men han är ju så söt när han säger det och bajs är ett roligt ord!
Jaha, tack för supporten, vilken tur att jag har en förälder att dela föräldraskapet med...not!
6 kommentarer:
Det är faktiskt ett roligt ord, fast roligheten står i direkt proportion till hur förbjudet det är. Jag tycker det funkar bäst att ... eh ... ordbajsa på det "äckliga" temat, för när man själv kan överträffa en liten unge i äckelord (här kommer svenskan myriader möjliga sammansättningar, som vi ju nämnde igår afse, väl till pass). Hittills har jag inte träffat en unge som tyckt det varit kul i mer än fem minuter. De är oftast dåliga förlorare och gillar inte att bli övertrumfade i sammansättningar med bajs eller kiss heller. Testa själv får du se, jag tror faktiskt att avdramatisering är det enda som hjälper med ett såpass litet barn.
Håller med Gilette! Pröva säga bajskorv i olika konstellationer själv, utan att skratta FÖR mycket, så lägger de ner snabbt. Eller köp Bajsboken och läs varevigaste kväll så brukar det också ha en lösande effekt. Om man nu kan använda det ordet i detta sammanhang... :-)
I vår familj, där döttrarna är 21 0 24 år kan vi inte äta majskolvar utan att det leder till totalt sammanbrott. Mellan skratten brukar de frusta fram att mamma sa "bajskorvar" i stället för "majskolvar", när de var små. Trots att det var ett hörfel för ca 15 år sedan så är det fortfarande lika roligt. Kissobajs-åldern kan vara väldigt lång!
/Lilla tanten
Hahahhah, varför är jag inte förvånad när sportfiskaren tycker ordet bajs är kul?! Jag vill dra mig till minnes när jag jobbade i Sthlm som ny lärare och jag berättade och tömde mitt hjärta och hjärna till sambon och ovan nämnda sportfiskare om en elev som pratade om en groda som bajsade sig upp ur en hink!!! Jag var knäckt som pedagog och sökte stöd hos fiskaren och sambon... beöver jag säga att jag gick, om möjligt, med en ännu uppgivnare känsla därifrån och försökte ringa en vän. Männen , framförallt fiskaren, kunde inte prata på en halvtimme för de kved av skratt....
Bajs, bajs!!!
Anette: Å han skrattar fortfarande åt detta när jag läser upp det du skrivit...
JAG fick aldrig säga BAAAAJS, vid matbordet...men nu är jag till åldern vuxen och kan säga BAAAAJS när jag vill. Och ibland vill jag och i vissa tillfällen vill jag men inser att jag inte bör göra det och i andra fall vill jag INTE säga BAAAAJS. Kan f.ö. tillägga att när Cardigans satt på fin middag med sitt skivbolag i USA så förekom ordet BAAAJS ofta i konversationen då amerikanerna inte förstod ordet och detta gjorde den formella middagen mycket mer underhållande, allt enligt Nina Persson berättat i ett antal intervjuer. //SF
Skicka en kommentar