Låg och kollade DH igår. Stora killen hojtar "go'natt" från övervåningen en gång. Jag hojtar tillbaka "kommer!" och väntar en liten stund och hoppas, hoppas, hoppas det kommer ett reklamavbrott (och jag hoppas inte på reklamavbrott speciellt ofta!), men inte då!
"Go'natt!" hojtar han från övervåningen en gång till. "Ja, jag kommer!" Segar mig ur soffan med högljudda rörelser så att han ändå hör att jag är i rörelse. Då hojtar han: "Nej, vänta lite förresten!" Glatt dimper jag ned i soffan igen. Tystnad från övervåningen och jag hör att det är den där tystnaden; jag-är-tyst-för-att-jag-gör-något-jag-inte-vet-om-jag-får-eller-något-jag-
vet-att-jag-inte-får-tystnaden, så vill jag så gärna se DH att jag låter det gå. Efter en ganska kort stund och till min stora gläjde när det är reklam ropar han att jag får komma. Går uppför trappen och däruppe står en elvaårig kille och slokar lite med axlarna. Även framifrån ser jag att hans frisyr är lite - annorlunda. Han tittar på mig lite skamset, men med glimtande små bus-stjärnor i ögonen och säger lite generad:
- Jag trodde det skulle gå och göra en frisyr med plattången...
Och det gick ju, jag menar, det är ju helt klart en frisyr, fast sannolikt inte den frisyren stora killen hade i åtanke när han gick loss i det nyklippta håret med min ganska nyinköpta plattång.
2 kommentarer:
Syns ju på lång väg att han är din son. Ett litet penntroll!!!!
Penntroll? Snarare verkar han vara släkt med eller på väg att bli en noshörning (deras horn består av hårt packade hårstrån)!
Skicka en kommentar