Det en inte har i huvudet...

...får en köra ikapp! Den frusna dumlemarängtårtan och min svartvinbärscoulis var visst kvar i frysen och kylen när vi åkte... Nu är de med!

Dags för lite partysömn

Nej, om jag ska orka med kvällens och nattens festligheter måste jag sova lite nu. Svartvinbärscoulis:en är färdig och resten av desserten håller på att frysa till sig. Således är min familjs bidrag till nyårsfirandet avklarat. Så jag tar och sussar lite nu och så kör vi på sedan!

Och för det fall att jag inte hinner skriva mer idag så kan jag summera 2013 så här:

Januari: Var så sjuk en dag att jag var hemma från jobbet nästan hela dagen. Kär kollega slutade. Jag ringde ett samtal som jag funderat över så länge om jag skulle eller inte och det blev bra.

Februari: Vi försökte rekrytera ny enhetschef till min enhet. Gick sådär. Sportlov. Uppdrag Granskning satte strålkastarna på män som näthatar kvinnor. Och jag började se min lillebror i ett helt annat ljus. Inget ont som inte har något gott med sig.

Mars: Var så jobbig pivat! Så tuff, för att inte säga vidrig. Vill aldrig ha den tillbaka. Och ändå. I nöden prövas det mesta. Och det höll. På jobbet fick jag förfrågan om att bli tf enhetschef över delar av min enhet. OMG så jag funderade och vred och vände och vägde. Till slut tackade jag ja!

April: Scrap & Pearl med syrran. SÅ roligt och jag ser redan fram emot nästa års event då vi ska gå två dagar och INTE boka in intervju med pressen! Jag tillträdde som tf enhetschef på deltid. I övrigt tog mars månads (och de andra inte lika jobbiga, men dock påfrestande månaderna) pärs ut sin rätt och jag tror inte jag sovit så mycket under april som jag gjort sedan Liten kom!

Maj: Svärfar dog. Pappa skrämdes lite och hamnade på sjukhus, men det var inget allvarligt. Trots detta kände jag att jag började få tillbaka mina krafter. Solen, värmen, ljuset.

Juni - Augusti: SOMMAR! Och vilken härlig sedan! Både vädret och sällskapet och maten!

September: Ny enhetschef rekryterades till jobbet och jag fick byta enhet - det passade mig alldeles ypperligt! Romgate uppdagades av DN. Kyrkoval.

Oktober. Återgick till mitt gamla jobb på heltid. Skönt! Visst har jag lärt mig mycket och tyckte det var roligt, men att vara chef kräver mycket och jag är inte färdig med mitt eget operativa arbete - har så mycket kvar att göra! Vi hade utbildare här från England för att lära oss hålla i en kurs för våldsutsatta kvinnor. SÅ intressant! I övrigt en hektisk månad med alla födelsedagar. Och ett bakslag. Som jag dock valde att se som ett steg mot positiv förändring. Och så var det ju Syfestival!

November: Typ bara försvann - det blev november och sedan var det december!

December: Känner att det nog finns hopp. Att det kanske kommer bli bra. På jobbet fick jag möjlighet att vara handläggare i ett barnavårdsärende igen. Intressant, men som alltid när det är ett LVU - intensiv period av arbete! Hemma hann jag ju faktiskt med rätt bra och det blev jul och vi har haft kul.

Så hejdå 2013.

Välkommen 2014.

Bara för att det är jul och allt...

...så ska jag slå Sportfiskaren med häpnad under tiden som han är och handlar. Jag ska packa upp min och Litens resväska. Annars kan den lätt bli stående till nästa gång jag ska använda den (vilket är om bara några dagar och nej, vi har väl ingen särskild brist på kläder direkt...). Ofta blir den stående i sovrummet så att Sportfixaren förutom att störa ihjäl sig på den också slår i tårna eller snubblar på den. Men som sagt. Nu ska jag gå upp och packa ur den och ställa undan den pronto!

Borta bra...

...men hemma är alltid bäst. Efter en turné på några dagar är vi åter hemma. Ikväll blir det whiskey med Fixarn för Sportfiskaren och då ska jag bänka mig framför tv:n med en stor skål popcorn och någon av alla mina typ 15 olika popcornkryddor på och kolla på Downton Abbey Julspecial som jag missade i lördags. Fy för bövelen vad najs!

Dagens ungar

Julafton. Och den första vaknar inte förrän 7:30?!?!?! Nästa en dryg halvtimme senare och så Stora Killen någon timme efter det. Vad är med kidsen nuförtiden?! Jag var vaken typ 05:00 jag. Fick dock inte gå upp då...men ändå?! Ligga där och sova hela morgonen! Knasbollar!

SÅ på banan

Jag är med i matchen. I lördags var det ischoklad, inhandlande av gran, maken och kidsen gjorde pepparkakshus och sedan klädde vi granen. I går inhandlande av nästan alla julklappar och idag har jag slagit in nästan alla julklappar. När jag var liten hade vi inte julstrumpa utan på morgonen fick vi göra en julklappsjakt. I Sportfiskarens familj var det julstrumpa som gällde. Nu kör vi en mix med julstrumpa och julklappsjakt och julklappsjakten brukar jag sitta och skriva rim-verser till typ 01:30 natten till julafton. De är också redan färdiga, bara att skriva ut och gömma när kidsen somnat (eller tittar åt annat håll).

Känner hur julefriden sänker sig över mig och det är dags att njuta!

Nu är jag hemma

I mitt RUT-städade hus och jag gillar't! Nu ska tomtarna och änglarna och Jesus få flytta in här imorgon.

Jul-RUT

I år har maken gjort något klokt. Han har köpt en storstädning av huset. Så på torsdag kommer en städfirma och ska städa huset i sex - sju timmar. Ser fram emot att komma hem på torsdag kväll!

SE!

#jagärjason #dethärärmittland

Dummerjöns (för att använda ett snällt uttryck)

Ärendet rör vårdnad, boende och umgänge. Ena  föräldern är dömd för olaga hot, olaga dataintrång och ofredande mot den andra föräldern.

Domaren föreslår att den våldsutövande föräldern ska få bo i den våldsutsatta förälderns bostad lördag till söndag en gång i månaden för att barnets rätt till umgänge med den våldsutövande föräldern ska tillgodoses.

Alltså. Hur. Inkompetent. Får. En. Domare. Vara.

Jag blir så god damn trött.

Ingen hörselnedsättning. Än.

På kurs. En kursdeltagare tror att vi alla har en grav hörselnedsättning (tror jag i alla fall) för hon nästan skriker när hon pratar i storgrupp. Det konstiga är att hon pratar i helt normal samtalston när det är grupparbeten och i samtal med bara en person. Men som sagt, när det blir storgrupp låter hon som en megafon! Jag har god lust att vända mig om och säga med viskande röst som jag säger till småkidsen ibland:
- Du, vet du, jag hör vad du säger även om du pratar tyst, jag står precis här bredvid dig.

Helt trött!

Idag har jag bakat lussekatter, gjort oreoglasstårta och en stor texmexpaj i långpanna. Och lunch dessutom. All denna tid i köket har gjort mig helt utmattad! Ser fram emot att få dimpa ned i soffan och kolla Downton Abbey sedan!

#16days #orangeurworld

Words!

#16days #orangeurworld

Det finns hjälp att få. Om din partner utsätter dig för makt, kontroll, kränkningar, hot och våld, ring 020-50 50 50. Dygnet runt.

#16days #orangeurworld

Följ # ovan om du vill veta lite mer om arbetet mot våld mot kvinnor. Under 16 dagar uppmärksammar ett antal organisationer världen över våld mot kvinnor med början idag på FN:s internationella dag för avskaffandet av våld mot kvinnor.

Men ursäkta!

I Stockholm. Ska åka buss. Har brukat funka super att köpa sms-biljett, men nu måste en tydligen registrera sin mobil för att det ska gå. Försökte göra det förut. Med två olika mobilnummer. Funkade inte alls... Google Maps visade mig fel och till slut stod jag helt apatisk på en liten gata på Söder. Stackars mig. Och dumma SL!

Dagens irritationsmoment

När en inser att samma person säger olika saker om en sak beroende på vem hen pratar med. Hejt när folk vänder kappan efter vinden!

Det här med sanning

Liten har lite svårt att skilja på verklighet och fantasi, som alla andra barn i olika stadier. Till exempel är hon född på MAXI ICA Stormarknad. Hon brukar också ha varit på alla möjliga platser. Oftast med sin låtsaskompis. Eller med sina "fjöknaj" på förskolan "fast du fåj inte plata med dom om de".

Sötnöt!

Nagellacksinlägg igen

Ja, det undgår ju ingen som känner mig att jag älskar nagellack. Ett tecken på att jag är stressad eller mår dåligt är att jag går med olackade naglar. Idag kalas på lek- och buslandet och då var jag tvungen att måla nytt lack. Valde Madison Ave-hue från Essie som brorsdottern valde åt mig i julklapp förra året. Måste säga att jag älskar Essies borste. Täcker till och med tummarna med ett penseldrag! Så nu ska jag kolla in deras utbud för jag är ute efter ett vinrött lack nu till hösten.

Nästan så ensamvargen saknar en flock

Bytte ju enhet för en dryg månad sedan. Min nya chef har inte bestämt vilken grupp på enheten som jag ska tillhöra än. Det positiva med det är att jag inte har veckomöten och APT inbokade (som förvisso kan vara givande, men ändå en stress eftersom den tiden alltid kan användas till annat - samtal, mail, dokumentation, telefonsamtal etc), men det negativa är att jag ännu inte vet vilka som är mina närmsta kollegor, att jag inte har en grupptillhörighet utan strövar omkring i utkanten av och ibland mitt i flocken socialförvaltningen utan att veta var jag ska hitta min plats. Trodde nog inte att jag skulle känna behov av grupptillhörighet, som den ensamvarg jag är, men det är ju glädjande att jag även på jobbet har behov av att tillhöra en flock!

Tålmodig

Jag har dåligt tålamod. HATAR att stå i kö till exempel.

Men i mitt jobb måste jag ha tålamod. För att jobba med förändring tar tid. Det är inte alltid jag får möjlighet att se stora förändringar, men ofta har jag möjlighet att se människor ta små steg i rätt riktning.

Men så ibland. Efter en lång kontakt kan jag få förmånen att vara med vid stora händelser. Som att till exempel vara med i ögonblicket när en våldsutsatt kvinna bestämmer sig att göra en polisanmälan mot den man som har utövat våld. Eller när hon kliver in över tröskeln till sin blivande lägenhet för första gången. Eller när barnet tillsammans med mig berättar för sin våldsutövande förälder hur det kändes att bli utsatt för våld från någon barnet älskar och att se hur den föräldern orkar ta emot det på ett bra sätt.

Det är så häftigt. Och belönande.

Äntligen!

Ska bli så roligt att få prova på matkasse hem! Vann en gratis vecka på Lilla Stadens rosabandetgala. Idag blir det ugnsbakad lax. Nu kör vi!

My kinda höstlov

Det här höstlovet har jag tillbringat mycket tid med min brorsa och hans familj. Det gillar jag supermycket! Så najs att få vara några dagar tillsammans. Prata, skratta, laga mat, fira en hoper födelsedagar (7 st för att vara korrekt, vi har liksom klumpat ihop de flesta födelsedagarna under hösten... Vi var ute och åkte några mil i bil tillsammans också, bara jag och brorsan. Det var också roligt och najs.

Kusinerna sprang runt och lekte och busade och alla gosade med minstingen förstås.

Det är också fint att ha en svägerska som jag tycker mycket om. Så är det ju inte alltid, att ens syskon träffar en partner som en tycker om. Men jag tycker verkligen om henne, hon är rolig, tålmodig (hon är ju tillsammans med min brorsa) och smart. Och har ju gett mig en superfin guddotter och brorson!

I morgon är det vardag igen. Som alltid ser jag fram emot veckan som kommer!

Det här med muskelminne

Alla har muskelminne, det fungerar olika bra på olika individer. Mitt muskelminne fungerar mycket bra, både när det gäller att öva in körens låtar och när det gäller koreografi på zumban. Idag var jag hos en instruktör som jag går hos ibland nu för tiden, men förr gick jag där mest.

Så kommer en låt jag känner igen. Och då händer det:

Muskelminnet kommer ihåg, men inte hjärnan och jag, så helt plötsligt är kroppen på väg åt ett håll medan hjärnan försöker härma instruktörens rörelser. Konstig känsla!

Sådana kollegor gillar jag!

På väg ut ur kollegans rum (inte på samma enhet, men dock på samma socialkontor) när hon försynt säger: Eeeh...jo...dina knappar har gått upp...

Kollar ned och inser att knapparna på både koftan och blusen har gått upp och det är fri insyn till min bh!

Amazing

Det är faktiskt exakt två år sedan det här började. Det transnationella utbytet då. Alla verksamheter vi fick presenterade för oss. Redan då gillade jag just en verksamhet särskilt mycket. En manualbaserad edukativ kurs för våldsutsatta kvinnor. När de sedan kom till Sverige så började jag förhöra mig om möjligheterna för några att komma till Sverige och utbilda oss i metoden. Det var inga problem. Staten släppte utvecklingsmedel och jag fick klartecken från ledningen att söka. Ansökan beviljades och igår och idag har jag således varit värd för en kurs i att bli gruppledare i metoden.

Det har varit två fantastiska dagar. Miljön har varit härlig (om än regnig) både inne och ute. Maten superb. Jag har träffat en hoper socialarbetare som jag tidigare inte kände alls och några jag kände lite grann. Och så de två fantastiska utbildarna vi hade. Så inspirerande och entusiasmerande kvinnor! Och tillsammans har vi de här dagarna hunnit med så mycket och lärt oss så mycket. Jag vill starta en grupp i morgon!

Åter igen känner jag mig så privilegierad som har en tjänst där det ingår att arbeta med verksamhetsutveckling. Att få möjlighet att förvandla tankar och önskningar till verklighet! Det är fantastiskt!

Ömsom vin, ömsom vatten

Vissa dagar är bara vin. Andra vin och vatten. De dagarna är jag så glad att jag har några jag kan ringa eller skicka sms till eller prata med. Så många av de jag träffar är utan socialt nätverk. Även om jag inte har många riktigt nära vänner så vet jag att de jag har kan jag ringa till precis när som helst.

Jag har sagt det förut...

...så jag kanske blir lite tjatig, men hur många kommer hem efter 15 h arbetsdag och bara ler för att de sista sex timmarna har varit som en enda lång egoboost?! Först hade vi träff med gruppledarna för stödgruppen. Vi jobbar just nu med teambuilding och sista övningen var att egoboosta varandra. Så häftigt och berörande att mina kollegor finns där och ser mig och tycker jag är bra! Sedan åkte jag till en kvinnoförening och pratade om våld i nära relation och deltog därefter på deras middag. Jag fick så mycket positiv feedback under hela middagen och fram till dess att jag lämnade lokalen, så fint. Jag har helt enkelt världens bästa jobb.

Making friends

Fick en Sodastream Source häromdagen. Försöker bli vän med den. Tar hjälp av Youtube... Provar nog att göra Cola idag.

Fina dagar

Helgen. Över så fort. Inte speciellt utvilad efter den. Ändå så roligt. Syster Yster och kidsen kom på besök. Mina småkids har frågat så efter sina kusiner och äntligen var helgen för deras besök här. De har så roligt tillsammans. Stimmar och stojar och surfar och spelar. Leker inne och leker ute (när vi vuxna säger att data/tv/surfplatte-tid är över). Busar och flamsar.

Och så jag och syrran som försöker föra samtal om sådant vi vill prata om. Inte helt lätt att hålla tråden mellan toalettbesök, förmaningar, påklädning, hjälp med diverse andra saker, men det är så mysigt att ha dem här!

Fast det är tur att det är ledig dag idag för mig (nåja, nästan i alla fall). En dag att ta igen sig på. Sådant gillar jag!

Fredagsmyset som försvann

Igår mumsade jag och Lillkillen ur varsin påse fredagsmys. Sådana där anorektiska ostbågar i orange påse. Idag åt Sportfiskaren upp allt vi hade lämnat kvar, men lovade mig att köpa nya till kvällen. Kvällen kom och inga dök upp förrän jag lite diskret ställde mig framför fredagsmysskafferiet och öppnade det.
- Vill du att jag går och köper en påse.
- Ja tack, sa jag som såg fram emot att krypa ned i sängen, kolla lite tv via datorn och dricka cola och äta snacks till.

Hörnbutiken hade tydligen stängt och eftersom han hade druckit alkohol var det bara att trava iväg lite längre bort för Sportfiskaren. Det var ju gulligt gjort.

Direkt när jag kom ned såg jag att det var fel påse som låg på bordet. Anorektiska ostbågar med stark krydda. Jag ogillar ju starkt rätt mycket, men tänkte att SÅ starkt kunde det väl inte vara. Det kunde det.

Sportfiskaren erbjöd sig att gå en vända till, men det tyckte jag inte han behövde.

Så nu ligger jag här i sängen med tv i datorn, cola och utan snacks. Fast det är inte så dumt det heller...

Så fyndigt!

För 80 spänn har Liten nu nya termobrallor och nya fodrade gummistövlar. Gillart!

Håller tummarna!

Lillkillen ska ha en kompis som sover över för första gången. Det är också första gången som kompisen sover över. Vi hoppas det går bra! Speciellt för hans föräldrar eftersom han bor långt ute på landet!

Åter igen bekräftat...

...att jag inte är någon matematiker. Skrev ju om loppisen och att jag hade 30-40 plagg/saker över. När jag hittat ett sätt att få en till lista och fyllt i den så kom jag upp i 70 plagg/saker. Rätt långt från 30-40...

Ser fram emot att bli av med allting och ser fram emot att få fynda lite själv!

#romgate

Ja, jag vet inte.

Jag blev så ledsen. Och så arg. Som jag inte blivit på länge.

Ett "biologiskt baserat register". Av romer. Som sedan många, många år tillbaka diskrimineras, förföljs och dödas i Europa utifrån sin etniska bakgrund.

Jag hittar inte riktigt ord för hur illa det är. Och inte blir det bättre när polisen först försöker bortförklara sig och menar att det inte är ett register utan det är en fil... Sedan avslutar polisen med att säga: "Jag har förståelse för att man kan reagera på uppgifterna som de är beskrivna i Dagens Nyheter. Vi jobbar just nu på en beskrivning och förklaring till det här så man inte känner sig så illa till mods som man annars skulle göra".

Den beskrivningen vill jag se...

Jag förutsätter att ansvariga chefer kommer få lämna sina poster.

Nära-döden-upplevelse

Blicken när jag i bilen informerar småkidsen att de ska städa när vi kommer hem...

Cheatin'

Mitt mission var att bli färdig inför nästa helgs barnloppis (det är lite roligt att det heter så, vad förvånad jag skulle bli om det var en massa barn till salu extra billigt där). Jag tycker det är SÅ bra att kunna bli av med saker och kläder! Det bästa med den här loppisen är att jag som säljare får välja om jag vill ta med mig osålda saker och kläder hem eller om jag vill skänka dem till välgörande ändamål!

När min lista var full tittade jag mig omkring.
Jaha, typ 30-40 items too much.

Kontaktade arrangörerna för att se om jag kunde få en till lista att fylla på, men icke! Så trist för nu har jag ju liksom ställt in mig på att bli av med dem.

Klurar således som bäst på hur jag ska komma över en lista genom fusk... Har lite olika alternativ ;-)

Från "pust" till "tack"

Förut skulle jag ställa mig och hänga tvätt. Hade tvättat tre fulla maskiner, så det var en rätt stor hög där i tvättbaljan. Tittade på den och kände hur en djup suck började formas i mig. Men så längs vägen så tänkte jag att det är ändå ett rätt lyxigt problem. Jag behöver ju faktiskt bara ösa in alla plagg i en tvättmaskin som fixar resten; sköljer, skrubbar, sköljer och centrifugerar. Sedan har jag ju ett praktiskt relativt litet torkställ där alla plagg får plats och där kan de hänga till de torkat.

Vad ville jag sucka över?!

Hallelujah moment igen!

Idag på min handledning har jag fått försonats. Sådant känns alltid så bra. Nu ser jag framåt och stänger dörren bakåt. Inte hårt och högt utan lugnt och tyst. Det känns fint att ha kommit dit.

Jaha

Börjar dagen med att hamna bakom en Valium på motorvägen...

Kyrkovalet

Nu har vi röstat! Jag gjorde vad jag kunde för att skicka ut politiken från kyrkan. Ska bli spännande att se resultatet sedan. Och valdeltagandet.

Lite mer tajming pliiis

Jaha. Småkidsen slåss om oss, vilket i sig bara är ett fint betyg till oss som föräldrar. Ena kvällen vill båda vara med Sportfiskaren och nästa kväll vill båda vara med moi. Det verkar svårt att få dem lite mer osynkade i sina mamma- respektive pappacravings. Oftast får Liten som hon vill för att Lillkillen tycker så synd om henne när hon lägger sig ned och gråhåhåhåhåter. Inte ikväll dock. Så nu sitter jag och Lillkillen och kollar på Harry Potter. Riktigt najsigt.

Visst förtjänar vi kritik...

...jorå, absolut! Myndighetsutövningen på socialtjänsten kring barn har brister varav de flesta beror på brist på resurser och några beror på andra saker. Vi besitter en oerhörd makt och det gäller att ALLTID förbli oerhört ödmjuk inför detta.

Uppdrag Granskning har åter granskat socialtjänsten. De tycker att socialtjänsten agerar domare eftersom personer som frias av rättsväsendet ändå kan bedömas vara förövare av socialtjänsten. Det är dock tydligt i våra riktlinjer att i vårt uppdrag ingår att göra en egen bedömning, oavsett vad den rättsliga processen leder till. Detta för att barn har rätt till skydd även om den höga bevisbördan som rättssystemet kräver inte uppfylls.

Mitt fackförbund har skrivit en riktigt bra text om detta. Go, Akademikerförbundet SSR, go!

Läs här!

Så stor

Här ligger jag i gräset och håller tummarna för Lillkillen. Han säljer jultidningar för första gången i år. Nyss gick han iväg för sin första säljrunda. Hoppas att åtminstone någon köper något!

Idag blev det rätt sent på jobbet...

Liten är magsjuk. Eller var i förmiddags i alla fall. I morgon ska jag vabba. Fredag håller jag i en temadag om våld i nära relation. Hade avsatt tid att jobba med presentationen i morgon... Jobbade över, åkte hem och nattade barn, sedan tillbaka till jobbet. Nu är allt färdigt i alla fall! Skönt. I morgon ska jag bara vabba,inte jobba också.

Kanske inte frisör

Liten kan själv. Fast nog blev det rätt rufsigt? Sitter på händerna för att inte rätta till...

Skolinspektionen äger

Citat ur Skolinspektionens beslut:

"Enligt de intervjuade eleverna så öppnade sex till nio av de äldre eleverna från såväl Björke som Gransäter dörren till rummet där två av de yngre eleverna befann sig. De äldre eleverna släckte lampan och ombad de yngre eleverna att lägga sig på golvet på magen. Den ena av eleverna fick en ögonbindel för ögonen. De äldre eleverna anklagade de yngre för att de hade talat nedsättande om Gransäters elevhem och som straff för detta så skulle de brännmärkas med bokstaven B för Björke. De äldre eleverna tog fram ett strykjärn som de kopplade in i väggen och vek upp skjortorna på de yngre eleverna. De äldre eleverna höll det nu uppvärmda strykjärnet mot ryggen på den ena av de yngre eleverna. Den yngre eleven skrek till, och då lyfte de äldre eleverna strykjärnet från ryggen. Sedan skulle samma ritual genomföras på den andra yngre eleven, men då räckte inte sladden, och sladden till strykjärnet drogs ur av de äldre eleverna. Ånga droppade ner på den andra yngre elevens rygg och därefter höll de äldre eleverna strykjärnet, som då hade svalnat något, mot den andra elevens rygg. När även denna elev skrek till, så tog de äldre elevema bort strykjärnet. Efter att detta var genomfört sa de äldre eleverna "Välkomna till Strömbro ikväll". Därefter gick de äldre eleverna ut, med avsikt att besöka andra yngre elever på deras rum".

Citat från en styrelseledamot:
"Det är ingen åtgärd som är riktad mot några specifika elever med inslag av mobbning eller kränkning, förutom det som skedde i helgen som man mer får betrakta som en olyckshändelse".

I intervju med Skolinspektionen anser internatchefen:
"att händelsen är att anse som kränkande behandling, att han inte ser det som en olycka men att det heller inte fanns något uppsåt att skada med strykjärnet, utan att syftet mer var att skrämmas".

Styrelseledamoten bagatelliserar incidenten på ett sätt som är både kränkande mot de som utsatts och skrämmande utifrån den position hen besitter. Internatchefen inser att det kanske är att ta det hela lite väl långt genom att kalla det för en olycka (no shit Sherlock), men anser alltså att ovan beskrivna situation var för att "skrämmas". Okej. Då undrar jag bara; hur mycket grad av våld skulle behövas för att internatchefen skulle tycka att det fanns uppsåt att skada?! Ja, för jag vet inte, jag kanske är extra känslig, men jag inbillar mig att några fler vuxna (och barn också för den delen) än jag menar att om en sätter i sladden i ett strykjärn så att det blir varmt och sedan håller strykjärnet mot huden på en människa så finns det ett helt klart uppenbart uppsåt att skada någon.

Med personer i ledningen som har ovanstående inställning - hur skulle situationer som ovan beskrivs kunna undvikas på skolan?!

Och. Tänk om det vore på din arbetsplats allt detta hade skett. Alla incidenter som till slut ledde fram till Skolinspektionens beslut. Och den som till slut gjorde att bägaren rann över. Om det var på min. Om det var mig de hade bränt på ryggen med ett strykjärn. Och så hade socialnämndens ordförande sagt att det var en "olyckshändelse". Och min verksamhetschef hade sagt att ingen av de nio hade haft uppsåt att skada mig, de ville bara "skrämmas". Det skulle ju aldrig hända att de uttryckte sig så.

Det säger en del om hur Lundsberg ser på barn.

Jag har svårt att förstå:
1. Hur vuxna med ett uns engagemang i barn och pedagogik har valt att fortsätta arbeta på en skola som har och under en lång tid har haft så uppenbara problem med allvarlig pennalism
2. Hur föräldrar med ett uns kärlek till sina barn har valt att skicka sina barn till en skola som har och under en lång tid har haft så uppenbara problem med allvarlig pennalism

Men nu behöver jag inte förstå. För idag fattade Skolinspektionen ett beslut som förhoppningsvis blir spiken i kistan för en skola som inte är värd namnet.

Inte riktigt den middagen jag tänkte

Jag och Stora Killen är ensamma i helgen. Förra sommaren hittade jag och Företagerskan värsta svampstället och lovade varandra att alltid gå dit tillsammans och plocka. Idag var det dags och jag hade kallt räknat med att bjuda på svamprisotto till middag.

Efter tre timmar i skogen hade jag dock bara 10 svampar i korgen!

Så det fick bli snabbmat istället!

Skärpning!

Idag skulle jag lägga in mina ICE-nummer i nya mobilen. Visar sig att jag verkligen inte på riktigt kan ringa Sportfiskaren utan min mobil eftersom jag inte kan hans mobilnummer.

Nu har jag pluggat i några minuter och har lovat mig själv att kunna hans nummer från och med idag. Jag kan helt enkelt nästan inga mobilnummer utantill längre. Jag kan ringa till Stora Killen och till brorsan. Sedan kan jag en hoper hemtelefonnummer, men det är ju sällan till någon hjälp. Och aldrig om det är till Sportfiskaren jag ska ringa!

Och du? DU har väl lagt in ett ICE-nummer i mobilen. På min Samsung går det att lägga till genom att välja; -kontakter-grupper-ICE. Men jag vet att på andra mobiler går det oftast att gå in på inställningar, hitta ägarinformation och där lägga i ett nummer. Genom dessa båda sätt kommer ditt ICE-nummer nås även om din skärm är låst! Bra va'?

Hör på

Jag vet att ni, hjärnan och kroppen, vant er med att lägga er runt 02.00 många nätter den senaste tiden. Nu är dock nya tider, vi har börjat jobba igen och då behöver vi somna runt 00.00. Så jag vore så himla tacksam om ni går in i viloläge liiite tidigare än 02.45 i natt. Okej? Deal?

Var är du nu?

Jag skulle hämta småkidsen. Det var fredag eftermiddag och de hade tid till 15.00. Strax efter 14.00 kommer din väninna till vår reception. Hon är orolig för hon har inte sett dig och barnen på en vecka. Posten ligger innanför dörren.

Några år tidigare hade jag planerat din flytt till vår kommun med din hemkommun. Du och barnen hade blivit utsatta för våld av barnens pappa och nu bodde du på en kvinnojour. Du fick kvarskrivning, en lägenhet via oss och påbörjade en tvist om barnen, du ville ha ensam vårdnad. Du ville inte ha stödsamtal med mig, men du hörde av dig då och då när du behövde hjälp med olika saker. Så under de två åren i vår kommun hade vi regelbunden kontakt, om än med låååååååååånga mellanrum.

Därför blev jag orolig när receptionen kontaktade mig. Din väninna hade lämnat sitt nummer till dig. Lägenhetskontraktet hade för länge sedan övergått till dig då du varit en exemplarisk hyresgäst, du hade börjat studera och hade inte längre försörjningsstöd. Däremot visste jag att familjerätten hos oss och i din gamla kommun sökte dig utifrån att tingsrätten beslutat att du skulle ha fortsatt ensam vårdnad, men att barnen skulle ha rätt till umgänge med sin pappa. Du kom inte på de tider som avsatts för dig och hörde inte heller av dig. När domen kom några månader tidigare så ringde du och var upprörd, arg och ledsen. Jag tror du kände dig väldigt pressad. Du kunde ju inte veta att vår familjerätt bara ville träffa dig för att höra hur du ställde dig till att barnen hade umgänge med sin pappa. Kanske du trodde att de skulle tvinga barnen att träffa honom. Pappan som den minsta inte ens kom ihåg och som den äldsta var rädd för.

Eftersom du hade skyddade personuppgifter och hade varit utsatt för våld och det var en pågående vårdnadstvist blev jag som sagt orolig. Jag bollade med min chef, packade ihop mina saker, ringde polisen 14:45, lämnade de uppgifter jag hade och påtalade att jag var orolig. Polisen jag pratade med kände till mig och litade på min bedömning och även hon var på väg att hämta barn på förskolan. Jag uppgav mitt privata nummer, förklarade att jag var på väg att hämta småkidsen, men att jag fanns tillgänglig under hela helgen. Hon lovade att jag skulle få veta hur det gick.

När polisen gick in i lägenheten syntes det att ni hade lämnat den i hast. Mat som hade möglat låg kvar på tallrikarna på diskbänken. Det var rörigt i lägenheten, men det såg inte ut som att det förekommit bråk utan snarare som att du packat det allra viktigaste i panik. Inga pass eller andra värdesaker fanns i lägenheten. Polisens bedömning var att du lämnat lägenheten på eget initiativ och inte blivit utsatt för något brott.

Jag andades ut. Jag hade fruktat det värsta och hade en orosklump i magen ända till polisen ringde mig senare på kvällen. Det jag är mest orolig av allt är att någon av de våldsutsatta jag har kontakt med kommer bli en av de 17 som dödas varje år av en person som de har eller har haft en nära relation med.

När vi är i storstäder kommer jag på mig själv att ibland hålla utkik efter dig. Finns du där? Eller åkte du tillbaka till hemlandet?

Var du än är med dina fina barn hoppas jag att du fått det liv du förtjänar, ett liv utan hot och våld, ett liv med kärlek och trygghet.

Helt förvirrad!

Min uppmärksamma syrra skickade meddelande till mig förut och undrade vad som hade hänt med bilderna på bloggen. Tja, inte vet jag. Jag trodde de var kopplade till Picasa webbalbum, men det var förr i tiden det tydligen. Nu verkar de lagras på google+. Jaha, ingen fara med det.

Däremot vore det najs om jag slapp ha dem dubbelt, både i albumet för bloggen och där mina säkerhetskopior av foton från mobilen ligger.

Ogillar att ha privata bilder liggandes där jag inte vet riktigt vilken sekretess det är på dem... Tror jag ska sätta mig ngn regnig dag och föra över alla bilder/videor från google+ till usb-minne och typ dropbox. Känns som att sekretessen är bättre på dropbox?

Just nu orkar jag i alla fall inte tänka mer på det. Jag hoppas att inte alla i hela världen kan se alla mina foton på google+ och så sover jag på saken.

Sommarens favoritlack...

... är utan tvekan Isadoras Sugar Crush. Två lager med färgat lack och så ett lager genomskinligt Top Cover från O.P.I och det håller sig fint i en och en halv vecka! På deras sajt står det att en inte ska använda överlack, men det gör jag ändå och gillar slutresultatet som inte blir lika glansigt som andra lack, men ändå djupnar i färgen. Har behärskat mig och har bara köpt två nyanser. Möjligen blir det några fler innan sommaren är över.

Även i dag...

...lär jag mig något nytt. Sportfiskarens semester är slut, jag och småkidsen är själva i stugan. Lillkillens fiskeintresse har dock inte minskat varför jag nu lärt mig göra några knutar för att fästa krokar och drag! Google is da shit!

I natt...

...är det dags för lite symester!

Gott att leva

Vi har det fint på stranden småkidsen och jag.

Sammanträffande

Barnen är och syskonleker hos Fröken Granit.
Det regnar ute denna i övrig oerhört underbart soliga sommar.
Jag är ledig.
Jag har inga planer och tänker strunta i alla måsten.
Snart börjar Sommar i P1.
Jag kommer få lyssna på hela!

Under tiden ska jag klippa ut en fint-shirt till Liten.

Visst ser detta misstänkt ut?

Precis som ett fästingbett. Så nu sitter jag och Liten och väntar på sköterskan.

Update: Nope, det var inte fästing, det var ringorm. Bläh! Men bättre än fästing.

Okej...

...vem spelar "Bra vibrationer" så högt att det hörs i hela kvarteret?!

Operation Cross Country

Idag har över hundra barn återfått friheten. Det är bara så oerhört smärtsamt och sorgligt att detta ska behövas. Vad gör vi mot våra barn? http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17211446.ab

Kostymfilmer is da shit

Söndag kväll. Härliga "Barnmorskan från East End" har slutat sändas. De vackra, vippiga klänningarna från 1950-talet som en underbar inramning till de berörande historier som presenterades. Och nu, "The Paradise" om det första varuhuset i England. Underbara kläder från slutet av 1800-talet, hattar, spets, volanger, handskar. Som ett trevligt slut på kvällen "Downton Abbey", denna fantastiska dramaserie från ungefär samma epok. Starka kvinnor, vackra hus, härliga personligheter.

Och popcorn till förstås!

Trevlig kväll igår

Först lite träna!

Sen lite äta!

Och idag vara mycket nöjd med antalet mail i inboxen!

När alla andra gått från jobbet...

...satt jag kvar och rensade min inbox. Först var det så här många:

Och typ en halvtimme senare såg det ut så här:

367 slängda eller sorterade mail på 30 minuter och 2 768 mail kvar att gå igenom.. Jaha, då är det ju bara drygt 4 timmars arbete kvar innan alla mail har gåtts igenom. Pust!

Halv-fail

Jag HAR kollat min mail. En gång i tisdags och en gång nyss. Inga katastrofer verkar ha hänt. Däremot tycker jag inte att jag misslyckats helt för jag har nämligen inte öppnat ett enda mail! Bara slängt några som jag redan på rubriken såg att jag inte kommer behöva läsa. Så jag är ändå inte helt misslyckad. Bara lite. Nu åter till bullbakandet för idag är det inte strand-väder.

Semester!

En vecka har jag nu. Jag har ju redan haft flera dagar (sedan i fredags) och jag bara njuter. Vi har haft en härlig helg. Inga planer, bara ta dagen som den kommer. Idag kom Litens kompis redan innan nio! Knappt jag var vaken. Nu ska vi snart äta mellis - vi har fått nybakade bullar från Grannfrun! Gissar att det var som tack för att jag donerade bullformar i morse.

Min svåraste uppgift under denna vecka kommer vara att INTE kolla jobbmailen!

No excuses

Utan barn hemma finns inga ursäkter att inte vara på jobbet tidigt!

I alla fall en ostbricka...

Jaha. Mamma och pappa ville låna småkidsen från idag till tisdag. På tisdag hade vi frågat om barnvakt i och för sig, men först gick inte det, fast sen gick det och DET är ju bra. Men det var ju på tisdag det. Nu är det söndag och jag har lämnat dem i stugan hos mamma och pappa, kusinerna, brorsan och svägerskan.

De skulle ju ha sovit vid det här laget förstås. Men det är ändå så himla tyst och tomt och inga små troll att titta till innan jag går och lägger mig sedan. Nej, jag förstår verkligen inte det najsiga med att lämna bort kidsen.

Maken har i alla fall köpt kex och ost som vi ska tröstäta nu. Alltid något!

Kärlek bortom döden

Småkidsens farfar dog för en tid sedan. Idag konstaterade Liten: - Man kan älska någon fast den är död. Hon är klok ibland den där lilla solstrålen.

Så modiga barn

De barnen jag träffar. Så modiga. Om de får en vuxen som lyssnar och lite hjälp på vägen kan de på olika sätt uttrycka det våld de utsatts för. Och då skulle en kunna tro att de tycker det är lite jobbigt att träffa mig. För att vi pratar om jobbiga saker. Inte. De flesta blir till och med lite glada att se mig när vi passerat "lära-känna-varandra"-fasen. Och jag är kanske naiv, men jag inbillar mig att det inte bara har med fikat jag oftast bjuder på att göra. Utan på att barn, precis som vuxna, har ett behov av att få berätta om svåra saker, att få veta att de flesta känslor och reaktioner i samband med upplevelser av våld är helt normala, att få fundera över hur en kan göra om det händer igen och att få någon som bär alla detaljer utan att banga eller bli ledsen.

Jag hade tänkt mig en annan kväll

På väg hem från två intensiva men sjukt roliga utbildningsdagar kände jag hur jag började slappna av (började och började, jag var rätt trött faktiskt) och såg fram emot mys med familjen och eventuellt grannarna. Slänga av mig jobbkläderna och ta på mig en mer casual outfit. Men nej. Nu sitter jag här lite stand-by som chef och är: 1) dödligt sugen på jordnötsringar och undrar om Lilla Stadens enda nattöppna mack har dem i sitt sortiment 2) lite bekymrad över när jag kan sminka av mig, är det först runt 02:00 när mina medarbetare går av sitt pass (och nej, det är inte ett alternativ att jobba utan smink)? Alla dessa i-landsproblem...

Sjukt taggad

Äntligen! Nu ska jag och en forskare hålla i första utbildningen på svenska i metoden vi använder för gruppverksamhet för som upplevt våld i hemmet. Det ska bli så kul!

Det hade jag ju inte riktigt räknat med

Jag fick ju det stora förtroendet att vara tf gruppchef fem månader över delar av min enhet eftersom ingen vill bli vår nya chef. Jag hade mest tänkt ta russinen ur kakan och skippa budget, verksamhetsplaner och lite annat jag tycker verkar mindre skojsigt med att vara chef. Till exempel var jag väldigt glad att min förra chef tog typ fyra förhandlingar i rätten innan hon slutade eftersom jag tänkte att risken att jag skulle få någon förhandling i rätten minskade rejält i och med det.

Hade visst fel. Nu ska jag företräda nämnden vid två förhandlingar i rätten tillsammans med ansvariga handläggare. PUST! När jag själv jobbade som barnavårdsutredare någon gång under stenåldern var jag i rätten högst tre gånger, så det är inte direkt någon gedigen erfarenhet jag har att luta mig mot...

Men. Jag gillar ju utmaningar. Och min ambition är det ingen direkt brist på. Så det är bara att köra så det ryker antar jag.

Dagens i-landsproblem

Det har varit sommarvarmt här i dag. SÅ. HIMLA. SKÖNT!

Men, Liten och Lillkillen, framför allt Lillkillen, har lite hål i sommargarderoben. Han har beställt två t-shirts och så vill han ha shorts modell längre i mjuka tyger. Nu är det helg och jag har både tid och ork, men det känns ju helt galet att gå inomhus och ställa mig i syateljén (jag inte har, den är lite utspridd över hela huset till Sportfiskarens oerhört stora glädje...)!

Näe, inte heller i dag fylldes hålen i sommargarderoben igen!

Om inte om hade funnits...

...så hade inte soliga Doktorn i psykologi varit här i Lilla Staden ikväll. Eller i Storstaden igår kväll. Båda kvällarna tillbringade hon hos goda vänner och ikväll sågs vi dessutom en stund i kyrkan där det hölls en konsert för den snart pensionerade kyrkoherden.

Kyrkoherden och soliga Doktorn var nämligen med på studieresan till Professorn förra våren. Några stannade i USA efter studieresan och hade en trevlig weekend tillsammans i New York. Bland annat Kyrkoherden, Diakonissan, Soliga Doktorn och Skånska Socialarbetaren. Och de hittade liksom varandra. Ja, Diakonissan och Kyrkoherden kände ju förstås redan varandra, men Soliga Doktorn och Skånska Socialarbetaren var ju nya för varandra innan studieresan. Och det är ju lite häftigt att tänka att en bieffekt av studieresan var att människor blev vänner och åker ganska långa sträckor för att träffa varandra.

Lördagsmyser

Sportfiskaren kollar på något sportevenemang på stora tv:n. Jag tog med mig min laptop och mitt lördagsgodis upp i sängen och ligger nu här och myser! Sådant gillar jag!

Hälso-tips

När gjorde du senast hoppsasteg? Jag lovar att du blir glad av att göra några om dagen. Det blir jag i alla fall! Jag brukar sätta på ngn härlig låt i lurarna och så hoppsar jag omkring en stund. Bäst är att hoppas ute på trottoaren. Fast det passar sig inte alltid. Men oftare än en kan tro...

Härliga fredag

Hos grannarna. Myyyyyser tillsammans. Ibland lite högljutt med alla kidsen. Fast väldigt najs.

Mitt jobb är en välsignelse

Förra året sökte en kvinna akut stöd hos oss på förvaltningen. Hon blev insläppt av en kollega som var lyhörd och trots att kvinnan inte hade svenska som förstaspråk förstod att det var något i relationen med hennes man som inte var bra. Hon hämtade mig och jag bokade en akuttid med telefontolk. Kvinnan kom till skyddat boende. Häromveckan träffade jag henne en sista gång. Hon visade mig bilder i sin smartphone på sin nya lägenhet där hon bor på egen hand. Det syntes att kvinnan hade öga för inredning och trots att hon bara har försörjningsstöd som inkomst (flyttbidraget räcker endast till att handla på second hand), så såg det ombonat och inbjudande ut.

Jag fick följa henne under ett år av hennes liv, nu har våra vägar skilts åt, men jag är säker på att hon kommer få ett gott liv framledes.

Och de här stunderna är jag helt övertygad om att det knappt finns något arbete som ger mer "belöning" än mitt!

Dessa mornar

Tänk att det går att bryta ihop för så mycket på morgonen! Fel trosor, för små strumpor, ingen kjol, fel frulle, fel förälder som borstar tänderna... Men nu är vi redo för dagen. I kjol, lagom strumpor och med lite tandkräm runt munnen. Nicke Nyfiken är som ett plåster på morgonens alla motgångar!

Härligt!

För några veckor sedan förstod jag att jag kunde göra spellistor på Youtube. Jag insåg att jag hade hittat lösningen på ett av mina i-landsproblem; att det inte finns några zumba-pass sådär vid nio tio på kvällen när det passar mig! Sagt och gjort, jag kollade igenom säkert hundra olika zumbaklipp och så hittade jag ETT klipp med Sh'bam highlights som jag självklart lade in. Så hade jag ett zumbapass på drygt en timme och så lite stretch på det.

Ikväll sjasade jag iväg Sportfiskaren från tv-rummet där han skulle se någon fotbollsmatch. Eftersom han är världens snällaste satte han sig snällt i vardagsrummet.

Så kopplade jag ihop allt som skulle kopplas ihop.

Och visst, vissa klipp har verkligen lite i övrigt att önska när det gäller ljudinspelningen, men DAMN vad roligt och inte alls så pinsamt som jag trodde det var! Och gratis dessutom! Ja, jag är både glad och svettig! Nu ska jag in i duschen. Sedan överväger jag att komponera en låttext. Men det får bli en annan bloggpost.

Liten filosoferar

"Man kan inte köpa bebisar. För dom har ingen sån man kan blippa på." Vi använder oss uteslutande av självscanning när vi handlar...

Såååå uppdaterad!

På bokcirkel. Och nu vet jag vilka som skiljt sig, vilka på förvaltningen som söker sig bort, vilka som sökt andra jobb men inte fått dem och hur saker och ting egentligen är... Härligt!

Arbetsskada

Körde ut Lillkillen till kalas på landsbygden. Ser inte ens var närmsta granne bor. Alla andra föräldrar beundrar idyllen, jag tänker; hoppas hon inte blir utsatt för våld, var vänder hon sig om hon måste fly mitt i natten?!

Så där tidigt i säng blev det ju inte

"Jag ska bara..." Men nu torkar överlacket och jag kollar ikapp "Molanders" på SVTPlay. Hoppas sova senast 00.45!

SÅÅÅÅÅÅ nördigt...

...men såååååå kul! Väskan är packad med nästan alla mina smyckesgrejor. Imorgon ska jag och syrran pyssla många timmar på ett scrap- och pearlevent!

Dessvärre kom jag nyss på att jag hade velat ha ett par örhängen som matchar klänningen jag ska ha i morgon. Men jag får klara mig utan för nu ska jag måla naglarna och sedan sova några timmar innan klockan ringer 06.00.

Småbarnsåren är förbi

Ut med skötbordet, in med torkställningen. Befrielse! Och! Vi är fortfarande gifta.

Note to self

To write session notes in english from the childrens group to the PhD in USA on Friday afternoon is not a good idea. I have a small bag of candy but obviously that doesn't help. I'm falling into sleep any time soon...

Beslutsfattande

Hjälp vad jag inte är bra på att fatta snabba beslut. Å ena sidan. Å andra sidan. Fördelar. Nackdelar. Svårigheter. Möjligheter.

Pust!

Den där klänningen kommer nog bli klar lite senare

För just nu är jag lite lätt upprörd över Patrik Ekwalls krönika kring Alexander Gerndt. Och debatterar lite mäns våld mot kvinnor och våld i nära relation med honom.

Vadå vardagsrasism?

Något som störde mig under #BästaBeatrice var alla kommentarer om vad bra det var att berättelser om vardagsrasism kom i dagen. Vardagsrasism? Vad är det? Och vad finns det för annan rasism? I mina ögon är det just de fördomar, de handlingar som riktas mot oss med annan hudfärg just för att vi har en annan hudfärg som är rasism. Och eftersom den förekommer så mycket i Sverige och dessutom sanktioneras av myndigheter påstår jag att det finns en strukturell rasism i Sverige.

För jag har just tagit bort snön

Förra helgen tog jag järnspettet och hackade bort is från uppfarten eftersom jag höll på att halka varje gång vi skulle in i bilen. Samtidigt nynnade jag "Du ska inte tro det blir sommar" och kände mig mycket nöjd när jag kom till "för jag har just tagit bort snön" eftersom jag kände att joråmenasåatte, jag tar också bort snön. Nu kan våren komma!

Och sen har det varit typ -22 grader när vi vaknat. Eh, hallå?!

Idag är det bara -6 grader. Tror jag skippar vårbruket idag också faktiskt... Idag ska jag och Liten sy en klänning till hennes bästa vän som har kalas imorgon.

När utbildningar ger verktyg

Har varit på löneförhandlarkurs och idag fick vi spela rollspel kring löneöversynen. Det var så lärorikt! Jag är helt ny på det här och fick möjlighet att byta erfarenhet med kvinnor som gjort detta i många, många år. Tips och idéer och inspiration! Sådana utbildningar gillar jag!

Dessutom skippade jag gratislunchen idag. Först ringde jag mamma och pappa, men de var såklart upptagna - de är ju pensionärer. Jag tycker om att träffa dem på tu man hand, men det får vi ta en annan dag. Tack och lov kunde en av mina fd kollegor förbarma sig över mig. Men jag ångrar att jag inte åt Caesarsalladen, jag vet ju hur god den är!

#BästaBeatrice

Kommer #BästaBeatrice trenda på twitter? Om du har twitter, gå in och läs. Sorgligt, men stärkande!

Bästa Beatrice

Jonas Hassen Khemiri har skrivit en av de bästa texterna jag läst kring den strukturella rasismen i Sverige. LÄS pronto!

"Jag skriver till dig med en enkel önskan, Beatrice Ask. Jag vill att vi byter skinn och erfarenheter. Kom igen. Vi bara gör det."

http://www.dn.se/kultur-noje/basta-beatrice-ask

Tiden rusar iväg!

Önskar jag kunder blogga fort och snabbt och på språng, men från mobilen tar det sådan tid att skriva allt det jag skulle vilja skriva så det blir inte av.

Så mycket spännande på gång på socialförvaltningen jag jobbar på nu! Vi ska ta fram rutiner för vuxna våldsutsatta på ekonomigruppen, vuxengruppen och utförare. Jag hade sökt och beviljats medel på typ 90 000 kr för detta arbete så onsdag och torsdag åkte vi iväg för att ha en kick-off. Att Liten natten till onsdag fick magsjuka höll jag oerhört tyst om...som tur var klarade jag mig. Det blev många spännande, upprörda, intressanta och inspirerande diskussioner under de två dagarna och förvaltar vi det vi påbörjade kommer det bli ett riktigt bra projekt.

Gruppverksamheten för barn som upplever våld i hemmet och deras utsatta omsorgsperson har börjat igen och det är roligt att vara igång igen. En barngrupp som kommer kräva en del av oss ledare, men det ser jag som en utmaning!

Så blir vi snart chefslösa och inte har jag hört någon tanke från ledningen hur de tänker kring en temporär lösning till dess att en permanent dyker upp. Vore rimligt att någon internt från enheten kliver upp som tillfällig chef med ansvar för vissa av arbetsuppgifterna. Men vem? Och vem ska göra den personens arbete? Två stycken kommer jag spontant att tänka på eller kanske tre. Internt i förvaltningen finns det väl ett större antal, varav några känns som dödens död typ... Fast det är viktigt att det blir någon för utrymmet för informella ledare om vi blir helt chefslösa bekymrar mig.

Det glädjer mig i alla fall att min verksamhetschef verkar bli kvar på sin position. Kompetent, rak och tydlig är hon bland annat, det uppskattar jag. Det hade blivit lite trist att förlora de två chefer som ligger närmast mig uppåt i två led.

Varför har jag inte tänkt på det tidigare?!

Jag har alltid älskat musikaler. Ville så gärna vara både Florence i Chess och Christine i The Phantom of the Opera. Och igår kom jag på att kolla om de fanns på Spotify och det gjorde de ju! Hurra!

Vårdag?

Idag är det nästan som vår. Solen skiner in genom persiennerna, jag hör fåglar kvittra. Undrar om det är varmt också? I så fall tror jag att jag kanske ska ge mig på några av mars-projekten i trädgården. Finns att läsa här:

http://www.odla.nu/artiklar/ute/manadsaktuellt/bra-att-gora-i-mars

Omväg för ny fredagsbrownie

Det här med priciper. Vissa är viktigare än andra. Att så långt det är möjligt att stå upp för mänskliga rättigheter är en rätt viktig princip för mig så nu får jag ge upp min vanliga fredagsbrownie och åka en liten omväg för att köpa en annan fredagsbrownie.

Tidig morgon

Segade mig upp ur sängen idag. Sportlovsaktiviteten på schemat idag: gratis dans för Liten. Klockan tio ska vi vara på dansstudion. Gääääsp!

Jaha. Och?

Det är (häst)kött i köttbullar och annat kött. Fattar inte upprördheten.

Äntligen lov!

Söndag kväll och jag behöver inte gå och lägga mig i tid om jag inte vill för imorgon är det lov! Hurra!

Håller tummarna

Hoppas verkligen att ansökningarna från kompetenta socionomer med lång erfarenhet av socialtjänstens arbete med barn drällt in under dagen!

Arbetsförmedlingen har varit framme igen

Alltså, jag förstår att Af tvingar människor att söka tjänster de egentligen inte är lämpade för, men ändå. Som sökande till enhetschef över min enhet med LSS, familjehem, kontaktperson och kontaktfamilj (uppföljare rekryterare och handledare), barnavårdsutredare, ensamkommande barn och behandlingsinsatser för barn har vi: en hälsocoach, en journalist, en lärare och en kriminalvårdare.

Hurra.

Konstruktioner av manlighet

På Öppna Förskolan. Pojke ca.5 år slår sig när han ska klättra upp på stolen för att fika. Han börjar gråta. Hans mamma gör fika till ett syskon och säger till pojken:
- Neej Gustav, kommer du ihåg? "Stora pojkar säger bara?"
- Det gick bra, säger pojken och slutar gråta.
- Just det! Säger mamman.
Mamman återgår till att göra i ordning fika.

Och så klagar vi på att män har svårt att prata om känslor...
Ibland blir jag uppgiven!

Ledig måndag

Har jobbat hela helgen. Nya brottsofferstödjare har utbildats kring våld i nära relation. Det var en härlig grupp och jag är så glad att jag har ett arbete med varierande arbetsuppgifter. Det ska bli skönt att vara ledig imorgon dock. Tar en skål popcorn och ett avsnitt Downton Abbey på det.

Inget mello för mig!

Eftersom Lillkillen är borta blir det inget melodifestivalen för mig ikväll! Blir nog lite Downton Abbey nu och sedan Varg Veum. Gillar!

Skönt att jag ligger under värmefilten

Sportfiskaren glömde tydligen betala bensinen på väg uppåt med småkidsen. Polisen körde ifatt honom och undrade om han hade glömt betala något han köpt på sistone. Bara för maken att köra tillbaka några mil till bensinstationen, gå in, skämmas och betala.

Själv ligger jag under värmefilten...

Små jobbiga ord

Okej. Min närmsta chef ska sluta. Fine. Har accepterat och försonats med det. Det kommer verkligen bli en förlust för mig både yrkesmässigt, men även delvis privat, men så är livet, allting har sin tid och så vidare.

För några veckor sedan gick socialchefen hem.

I går kom verksamhetschefen till min arbetsgrupp. Jag tycker bra om henne också, hon är kompetent och jag uppskattar hennes rättframma sätt. Hade egentligen bara en fråga; kommer du vara kvar som verksamhetschef eller kommer du söka socialchefsjobbet. Svaret: "Jag kommer nog vara kvar som verksamhetschef" var inte riktigt vad jag ville höra.

Om även hon ska sluta i den positionen kommer jag nog känna mig lite som ett får utan en herde.

Håller tummarna för att hon stannar på sin nuvarande position!

Näthat

Ikväll handlar Uppdrag Granskning om män som näthatar kvinnor. Möjligtvis kommer jag implodera när jag ser det. Räcker ju med det här klippet för att bli skogstokig. Ännu ett exempel på vad de patriarkala strukturer som finns i Sverige möjliggör.

Akut syskonkärlek

Körde bil i tjänsten idag. Tankarna vandrade både hit och dit. Plötsligt överväldigades jag av sådan kärlek till min lillebror. Som storasyster har jag nog undervärderat honom lite tidigare, tänkt att det är jag som ska ta hand om och stötta honom. Men han är en av dem som på senare tid verkligen stöttat och peppat när jag behövt.

Så jag tog telefonen och ringde upp honom och sa det till honom, att han betyder så mycket för mig och att han verkligen är ett stöd för mig.

Kändes gott!

Kämpar med mig själv

Liten har länge velat klippa sig. Nu har hon ganska långt hår, typ till svanken. Vi borstar varje kväll och varje morgon och hon är håröm och klagar. Hon vill ha kort hår. Som mig (till axlarna) eller som Lillkillen (numera kort frisyr).

Jag vill att hon ska ha långt hår. Jag tycker om att sätta upp hennes hår. Att borsta det och att se till att hon får de bästa hårprodukterna. Men hon vill ha kortare hår. Det är ju hennes hår. Hon bestämmer rimligen om hon vill ha långt eller kort hår. Ja, jag får väl acceptera att hon inte vill ha långt hår och se till att hon får sin önskade kortare frisyr på tisdag...

Men ååååååååååååå vad trist!

Förra året drabbades jag en mellolördag av dåligt samvete eftersom "alla" satt med sina kids och kollade. Satte pliktskyldigt på mello, men ingen av mina kids var intresserade. Så jag hade sett fram emot en mellofri vår förutom finalen som till och med jag tycker är kul att kolla. Men så råkade Lillkillen se reklam för mello tidigare och frågade när det var.

Jag övervägde att ljuga. Men insåg att han skulle få reda på att det varit idag när han kom till skolan på måndag så jag berättade att det var idag.

Nu sitter vi här i soffan han och jag med lite ostbågshjärtan och chokladkakor och myser. Eller. Han kollar mello och myser, jag surfar och myser...

Råttorna lämnar skeppet

Socialchefen och två gruppchefer (bland annat min) ska sluta. Med sådant bortfall börjar till och med jag fundera på om jag verkligen ska vara kvar. Min äldre kollega säger att vår enhet är som en järnvägsstation; man vet aldrig vilka som kliver av och på. Jag håller med, det ÄR en fasligt hög personalomsättning och vi har förlorat flera jobbsökande socionomer till andra kommuner och det är klart att det säger något om just vår enhet.

Men jag trivs så himla bra med mina arbetsuppgifter. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att göra något annat, inte just nu. För första gången på många år var jag ute på Platsbanken igår och scannade igenom läget. Jag hittade verkligen INGENTING som verkade attraktivt. Jag är verkligen på rätt plats och även om jag snart tillhör inventarierna (har jobbat på samma enhet i nio år), så tänker jag stanna kvar.

En pärla!

Mina första två veckor som handledare är över. Jag hoppas och tror att jag är en hyfsad handledare, men framför allt måste jag säga att jag har en helt fantastisk socionomstudent!

Förra onsdagen när jag var hemma och var sjuk, var ju hennes andra dag på praktiken, så jag var lite orolig för henne. Ringde en kollega som också har en praktikant från hennes klass och bad min kollega ta hand om min student lite. När jag så kom in på onsdag eftermiddag så berättade min kollega att hon hade fått leta efter min student! Hon hade tagit tag i saken själv och bokat in sig hos två kollegor när de skulle ha nybesök. Jag hade inte behövt vara orolig!

Så häftigt att ha en blivande kollega med driv och initiativkraft! På tisdag ska hon ha sitt första besök, ett "light"-besök visserligen, men ändå. Det kommer bli en spännande vår tillsammans med henne!

Har varit så sjuk!

I morse hade jag 38.8 i feber och bestämde mig för att stanna hemma nästan hela dagen. Jag bara låg under värmefilten och slumrade och drack vatten och käkade clementiner. Jag hade ett möte på eftermiddagen som jag inte ville boka av och när jag väl tvingat mig upp ur sängen, stoppat i mig två panodil och iväg till jobbet så blev det bättre och bättre och nu mår jag ganska bra och det känns helt okej att gå i väg i morgon. Najs!

Ännu en chans

Idag började min socionomstudent sin praktik hos mig. Skräckblandad förtjusning! Men mest av allt ser jag det som en chans att ge en blivande kollega "våld-i-nära-relation"-glasögon. Oavsett var hon kommer arbeta så kommer de komma till användning. Det känns najs!

Helg

Värmefilt, popcorn, päronsida, SVTplay, tonåring hemma. Lutar mig tillbaka... Njuter.

Så trist!

Personalomsättningen är hög på alla socialkontor i hela landet. Speciellt i de arbetsgrupper som utreder barn. Jag har vant mig. Men ibland finns det kollegor som jag tycker extra mycket om, som jag faktiskt bryr mig om på riktigt och när någon av dem slutar känns det extra tungt. Som idag. En oerhört kompetent kollega på många sätt och med kompetens kring våld i nära relation. Utöver det är hon en fin människa och god vän. Hon kommer fattas mig på arbetsplatsen.

Å andra sidan vet jag att vi kommer fortsätta ha kontakt privat och det känns gott!

Härlig känsla!

Det bästa med att skriva ansökningar om utvecklingsmedel är när ansökan beviljats och det är dags att genomföra åtgärden. En sådan stund har jag haft nu. Från att slita håret med ansökan så att formuleringar och bilagor blir så bra som det går till att sitta där i stunden och veta att det här händer tack vare mig (och min fantastiska ledning och nämnd som alltid tycker jag kommer med bra förslag). Så härligt!

Fritidsaktiviteter

Lillkillen har gått i fotboll, simskola, gymnastik och även provat på kampsport en gång ("det är svårt att vara elak när man vill vara snäll pappa" var kommentaren efter provgången så vi skippade det, inte ska han behöva känna sig elak inte!). Just nu vill han prova scouter och vi hoppas han får komma in i en grupp med lite äldre barn eftersom den gruppen som riktar sig till hans åldersgrupp saknar ledare just nu. Simskola vill han kanske fortsätta med nu när skolans simundervisning är avslutad.

Liten har ju älskat de få gånger vi gått på mamma-barnzumba (har bara varit vid ett fåtal tillfällen tyvärr), men zumbaklasser för barn är från 4 år här i byn. Nyss fick jag dock reda på att ett nytt danskompani kommer etablera sig i Lilla Staden! Det andra som fanns hade inte klasser från 3 år i höstas när jag kollade (och jag har hört föräldrar som inte är nöjda med upplägget för de yngsta barnen).

För några timmar sedan skickade jag in intresseanmälan och nu har Liten fått plats i en dansklass! Ska bli så roligt att berätta det för henne när hon vaknar!

Äntligen fredag!

Trots kort vecka har den känts rätt lång. Skönt att komma igång med jobbet igen och jag har en del utmaningar framför mig som jag hoppas jag kommer klara av. Bland annat ska jag ta emot min andra socionomstudent under 20 veckor. Roligt och lite läskigt! En del svåra ärenden har jag också fått, jag hoppas att jag ska hitta bra verktyg att arbeta med i de ärendena.

Ikväll väntar bokcirkel med mina fina kollegor från Storstaden. Det ska bli roligt att träffa dem alla!

Livet är snällt mot mig

ALLA var uppe och på väg till skola, förskola och jobb i morse trots misslyckat försök att vända rätt dygnet något dygn innan vi skulle in i vardagen igen!

När jag dessutom ringer till min MaryKay-leverantör för att kolla om min vinterfoundation finns inne så finns det endast en tub kvar eftersom den kommer utgå ur sortimentet. OCH eftersom det är så kort datum innan den helst ska användas så kommer hon GE den till mig.

TACK för detta!

07.55

Alla uppe och redo för vardagen igen. Hallelujah!

Det där samtalet

En tid nu har jag gått och funderat om jag ska ringa det där samtalet eller inte. Vägt för- och nackdelar, googlat och försökt få lite mer koll på vilken sorts person det var jag tänkte ringa till, vilka normer och värderingar som rådde, men till slut insåg jag att om jag vore den personen så skulle jag ha velat få ett samtal av mig. Så jag ringde.

Och vilket bra samtal det blev. Är så nöjd att jag ringde, att jag vågade. Jag tror att jag blev en till pusselbit i det pussel som den berörda familjen lägger och kanske kan mönstret bli tydligare för den det egentligen handlar om och då kan jag känna mig riktigt nöjd.

SVTPlay- och SRpoddtips!

Den här serien hittade jag en sen kväll när jag inte orkade sova, Bletchley Circle, en mycket bra kriminalserie i tre delar. Finns på SVTPlay till i slutet av januari.

Och häromdagen såg jag "Ett stulet liv" om två s.k barnhemsbarn. Intressant att se hur två syskon kan hantera svåra erfarenheter som barn på så olika sätt.

Värt att lyssna på är också Morgan Allings "Vinter i P1" och har du inte lyssnat på hans "Sommar i P1" rekommenderar jag att du lyssnar på det först. Även dokumentären "Inferno" som handlar om sexuella övergrepp mot barn är värd att lyssna på.

Sista dagen på lovet

Imorgon är det sista dagen på jullovet. Vad ska vi göra med den?! Har lovat småkidsen att kolla in pysselaffärens slutrea. Kanske en tur till badhuset? Något lek- och busland? Något som tröttar ut dem i alla fall för ikväll låg de och vred sig i sängen i över en timme efter att vi hade lagt dem. Det blir lite trist på tisdag morgon när vi ska upp. Samma för Stora Killen som verkligen vänt på dygnet. Och jag med!

Sista natten

Stora Killen har hängt ihop med sin bästis i åtta år, sedan vi flyttade till Lilla Staden. Imorgon åker han till Sthlm för att bo med sin storasyster och storebror en månad. Inatt ska de sova här. Så konstigt det kommer bli när han inte är här, undrar hur det blir för Stora Killen.

Tack SVT

För mig som uppenbarligen sov mig igenom varje historielektion är varje program om historia viktig och intressant. Blir något mer allmänbildad för varje gång.

2013

Något måste jag ha gjort rätt, i detta liv eller något tidigare, som fått Sportfiskaren i mitt liv. Och i Stora Killens liv. Han står pall när andra skulle försvunnit för länge sedan. Tack!