Socialchefen och två gruppchefer (bland annat min) ska sluta. Med sådant bortfall börjar till och med jag fundera på om jag verkligen ska vara kvar. Min äldre kollega säger att vår enhet är som en järnvägsstation; man vet aldrig vilka som kliver av och på. Jag håller med, det ÄR en fasligt hög personalomsättning och vi har förlorat flera jobbsökande socionomer till andra kommuner och det är klart att det säger något om just vår enhet.
Men jag trivs så himla bra med mina arbetsuppgifter. Jag skulle aldrig kunna tänka mig att göra något annat, inte just nu. För första gången på många år var jag ute på Platsbanken igår och scannade igenom läget. Jag hittade verkligen INGENTING som verkade attraktivt. Jag är verkligen på rätt plats och även om jag snart tillhör inventarierna (har jobbat på samma enhet i nio år), så tänker jag stanna kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar