Personalomsättningen är hög på alla socialkontor i hela landet. Speciellt i de arbetsgrupper som utreder barn. Jag har vant mig. Men ibland finns det kollegor som jag tycker extra mycket om, som jag faktiskt bryr mig om på riktigt och när någon av dem slutar känns det extra tungt. Som idag. En oerhört kompetent kollega på många sätt och med kompetens kring våld i nära relation. Utöver det är hon en fin människa och god vän. Hon kommer fattas mig på arbetsplatsen.
Å andra sidan vet jag att vi kommer fortsätta ha kontakt privat och det känns gott!
1 kommentar:
Förstår precis... Kollegor som försvinner, en del saknar jag mer än andra förstås. Har dock "lunchterapi" med en av dom en gång i veckan... Vi har det till och med bättre än när vi var kollegor :-). Kram
Skicka en kommentar