Häromdagen startade bilen inte - igen. Suck. I förhoppning om att ett under skulle ske gick jag då och då ut till den och försökte, men icke.
Fröken Granit och hennes två barn kom och hjälpte mig och mina två minstingar en morgon så vi fick bogsera bilen till verkstan. Därefter åkte vi sex personer i hennes fina diesel (och var väldigt glada att polisen inte hade någon kontroll) till Öppna Förskolan.
Nästa dag berättar verkstadskillen att bilen hade startat morgonen därpå, utan problem. Den hade stått i deras garage under natten. Diagnosen var att bilen blivit "sur". Och jag lärde mig något helt nytt. Jag ska inte gasa när jag vrider om nyckeln utan bara vrida om nyckeln. Annars kan bilen bli sur. Tänk vad jag inte vet. Sportfiskaren höll på att få dåndimpen när han hörde att jag gasade även på HANS bil vid start! Han pratade någonting om "insprutningsmotorer" och "redan under förra årtusendet"... Och jag lovar, jag ska inte trycka ned gaspedalen igen. När jag startar.
Men det var ju kul att hämta bilen på verkstaden och inte behöva betala en krona, trots att jag körde dit en död bil och hämtade en väl fungerande!
2 kommentarer:
Men Syrran! Du kan ju inte gasa när du vrider om nyckeln?! Hur länge har du gjort det? Haha! Gjorde du kanske det på eran gamla oranga volvo? Du är för rolig ibland Syrran! Tar du med träskeld på påskresan föresten?
Eldmannen följer med! Tja, jag vet inte ens om jag gör det varje gång, men eftersom jag nu får tänka efter så att jag inte gasar när jag vrider om nyckeln så tyder väl det på att jag gör det som oftast...
Skicka en kommentar