Idag är det hundraårsjubileum för Internationella Kvinnodagen. Det är ju kul. Och samtidigt sorgligt att kvinnors underordnade position i samhällen världen över fortfarande måste uppmärksammas. Så många människor världen över utsätts för våld och orättvisor bara för att de har en snippa istället för en snopp. Det är ju helt god damn crazy! Tänk att det ska hänga på att skinnbitarna hänger utanför istället för att de ligger inuti.
Förutom att arga upp mig över de patriarkala strukturerna tänker jag unna mig något gott idag. Dessutom tänker jag se till att andra kvinnor också får del av det. Har bakat matbröd till körövningen. Och jo, de få karlar som är där kommer också få såklart!
Sedan är jag väldigt tacksam över att min kropp burit fram tre friska, härliga, underbara kids, att min kropp kunnat producera mjölk till dem. Det är ju värt en present till mig tycker jag! Undrar vad. Och vem som ska ge mig den.
1 kommentar:
Helt rätt där.
Från början till slut.
Själv blir jag mest ilsket trött när svärfar ska skoja till det lite - varje år - genom att ringa och gratulera på denna dag.
Jaha, tack eller vaddå?
Ska jag "gratinera" honom årets resterande dagar, undantaget kanelbullensdag och annat sånt trams, eller vad?
Fast presenter är trevligt och nybakt bröd med!
:)
Skicka en kommentar