Mycket väsen för lite gas

Häromdagen startade bilen inte - igen. Suck. I förhoppning om att ett under skulle ske gick jag då och då ut till den och försökte, men icke.

Fröken Granit och hennes två barn kom och hjälpte mig och mina två minstingar en morgon så vi fick bogsera bilen till verkstan. Därefter åkte vi sex personer i hennes fina diesel (och var väldigt glada att polisen inte hade någon kontroll) till Öppna Förskolan.

Nästa dag berättar verkstadskillen att bilen hade startat morgonen därpå, utan problem. Den hade stått i deras garage under natten. Diagnosen var att bilen blivit "sur". Och jag lärde mig något helt nytt. Jag ska inte gasa när jag vrider om nyckeln utan bara vrida om nyckeln. Annars kan bilen bli sur. Tänk vad jag inte vet. Sportfiskaren höll på att få dåndimpen när han hörde att jag gasade även på HANS bil vid start! Han pratade någonting om "insprutningsmotorer" och "redan under förra årtusendet"... Och jag lovar, jag ska inte trycka ned gaspedalen igen. När jag startar.

Men det var ju kul att hämta bilen på verkstaden och inte behöva betala en krona, trots att jag körde dit en död bil och hämtade en väl fungerande!

Ett vårtecken

När vi kan käka mellis sittandes på altanen och njuta av den värmande solen, då är det vår.

Om någon kan sin cvc-kod utantill...

...är det ett tecken på att h*n handlar ganska ofta i webaffärer va'?

Ur led är tiden

Jag misstänker att jag inte är den enda som har svårt att få barnen i säng sedan omställningen till sommartid? Ikväll låg Liten med sina vackra mörkbruna ögon och tittade i det skymmningsljusa rummet trots att nappflaskan var tom på sitt innehåll. Kissen och nappen hade ingen större effekt på hennes insomningsprocess. Då tog jag till storsläggan och hon fick lite mamma-mjölk och även om hon envisades ganska länge så blev ögonlocken tyngre och tyngre och till slut somnade hon. Men för Lillkillen, som inte heller är så trött, finns ju inte det alternativet, så Sportfiskaren lär få ligga ganska länge hos honom medan Lillkillen vispar omkring i sängen.

Helheten är större än summan av delarna

Idag har jag haft en heldag med kören. Vi hade äran att bli dirigerade av en internationellt känd dirigent, Bosse Johansson. Jag lärde mig massor om både mig själv, kören och andra körmedlemmar. Till exempel att vi har lite svårt att hålla takten, att vi sjunger för lite tillsammans (ungefär som tvååringar som leker bredvid varandra, men inte tillsammans) och att vi behöver öva oss i att "sjunga med öronen". Vi gjorde många spännande och lärorika övningar. Till exempel fick vi stå i par och sjunga för varandra, vilket väckte min nyfikenhet på hur allas röster i kören låter. Det finns ju ett antal solister och deras röster har jag hört, men inte alla andras röster. Idag fick jag höra två andra körmedlemmars röster och jag önskar att jag någongång kunde få höra alla körmedlemmar sjunga solo (inte nödvändigtvis under en konsert).

Nu är det dags för körfest snart. Jag ska lägga Lillkillen först bara. Det känns dock märkligt motigt att lämna hemmets trygga vrå. Men jag vet att när jag väl kommer dit så kommer jag tycka det är så kul!

I've got news 4 U Eva!

Idag har jag varit borta längre från Liten än jag någonsin varit. I sju timmar hade Sportfiskaren ensam ansvar för Liten och tänk Eva - hon överlevde! Vad säger du nu då?! Eller är det så att Sportfiskaren är så queer att Liten på grund av det överlevde dagen?

För övrigt ser jag också tredimensionellt. Och jag är dessutom väldigt glad att det inte fanns någon skjuten bisonoxe i huset när jag kom hem.

Ingen vill att en våldtäktsman kan vara en vanlig kille

Och det är väl därför en våldtäktsman kan få en massa applåder i kyrkan när han kommer dit och delar ut blommor och bara några timmar senare våldtar ytterligare en tjej.

Vuxen ortsbo:
"Han verkar inte vara en kille som behöver göra nå't sån't."
Som om våldtäkt handlar om sex?! Som om våldtäktsmän är fula killar som inte kan få sig ett knull?! Våldtäkt handlar om makt.

Skolans rektor:
"Man kan inte ta parti förrän dom har fallit/.../man kan inte ta parti ändå/.../det, det är svårt."
Nej. Inte ett dugg. Speciellt inte när domen har fallit. Det är superenkelt. Att ta ställning för brottsoffret mot förövaren.

Skolkamrater:
"Det har jag hört att hon sa."
Och sådant är ju alltid sant. Det vet ju alla.

Det är inte konstigt att den här killen våldtar igen. För hur ska han fatta att han gjort något fel om han, trots att han blivit dömd i både tings- och hovrätt för våldtäkt, fortfarande betraktas av nästan alla andra som oskyldig och tjejen pekas ut som en horaktig lögnerska?

Jag önskar att det som hände i Bjästa var en engångsföreteelse. Ett samhälle i masspsykos. Men så är det ju inte. Det här händer gång på gång på gång. Våldtäktsmän får stöd och den våldtagna beskylls för att ljuga. Eller så får hon skylla sig själv för att hon var kär i honom eller hade utmanande kläder eller ville först, men sedan ångrade sig.

En gång i tiden bodde jag någon annanstans. Där bodde bland annat Dennis och Nicke. Och de hängde nästan alltid med tre andra killar. Maria flyttade dit från en större stad. Jag och Stora Killen brukade stå vid samma busshållsplats som Dennis. Han bodde på gatan bredvid. En dag kom han på kryckor. Hade gjort sig illa i foten. En kväll var han, Nicke, de tre andra killarna och Maria på samma fest. Maria drack för mycket och däckade (eller var det något i drinken Dennis gav henne?). När natten gick över i dag kom Dennis in i köket med sin krycka i handen. Den var blodig. Han hade kört den in och ut i Marias underliv tills hon började blöda och skrattar när han håller upp kryckan och säger:
- Titta. Titta!
De tre killarna som satt vid köksbordet hade kollat på när Dennis och Nicke rakade Marias underliv, lekte porrfilm med en penisformad kapsylöppnare, slog hennes huvud i väggen när hon rörde på sig, spottade på henne och kallade henne hora. När Dennis började köra kryckan i slidan på Maria gick de tre killarna iväg till köket. Dennis och Nicke döms i tings- och hovrätt för grovt sexuellt utnyttjande (våldtagen kunde en kvinna inte bli om hon var för berusad då, nu är lagstiftningen ändrad). Två av killarna som tittade på vittnar mot Dennis och Nicke. Den tredje kör av vägen på en raksträcka och dör innan rättegången.

Det här samhället håller sina killar om ryggen. De känner ju de här killarna. Hon är ju inflyttad. Och dessutom strulade hon och Dennis ett tag. Och varför tog det sex månader innan hon anmälde?! Nä, hon ljuger. Maria får öknamnet "Kryckhoran".

Så tyvärr. Bjästa är inte en engångsföreteelse. För ingen vill att en våldtäktsman kan vara en helt vanlig kille. En som går i min skola, en som är snygg och snäll, en som spelar i samma fotbollslag och hänger på samma fritidsgård, en som är kompis med min brorsa, en som bor på samma gata, en som mina söner umgås med, en som är son till mina vänner eller värst av allt - min egen son. Då är det bättre att lägga skulden på någon annan. Och vem passar bättre än hon, tjejen som säger att hon blev våldtagen av honom, han som är snäll och charmig, en helt vanlig kille som jag ju känner?

Varför har jag inte gjort våfflor tidigare?

Jag skulle aldrig köpa pannkakssmet i pulverform. Men våfflor har jag alltid gjort på pulver. Tills igår. Jag var helt säker på att vi hade våffelpulver hemma, men när jag kollade skafferiet fanns det inget. Orkade inte åka och handla igen och tänkte att det väl inte kan vara så svårt att göra våffelsmet. Och det var det ju inte heller. Lätt som en plätt faktiskt. Och snabbare att grädda. Goda blev de också!

Det är ganska trist...

...att upptäcka två långa, läskiga kräksträngar längs långkjolen när det är dags för kvällstoaletten. Det är bara att hoppas att de kom dit mot slutet av Litens dag.

Tre dyra bokstäver

Jag ska ju till Riga med kören i maj. Idag slog det mig; jag kanske måste ha ett nytt pass eftersom jag bytte efternamn när jag gifte mig? Jodå, mycket riktigt. Suck! Fyrahundra spänn bara för att jag bytte tre bokstäver i mitt efternamn...

Det positiva är dock att jag kommer få ett nytt snyggt kort på passet. Med min nya snygga Fru-frisyr (d.v.s. kort frisyr).

Något annat positivt är att jag kom på det nu och inte när vi stod i passkontrollen på flygplatsen...Huh!

Trist

För några veckor sedan skottade jag tak. Då upptäckte jag att växthuset kommer bli v-ä-l-d-i-g-t syrerikt i år. Mer än hälften av alla glas hade gått sönder på grund av tyngden av all snö. Skapligt osmart att inte fatta att det behövde skottas av! Irriterande. Hoppas inte nytt glas är alltför dyrt...

Ingen bra början på arbetsveckan

Tycker synd om Sportfiskaren som började sin arbetsvecka med att rota runt i fickan efter kontorsnycklarna när han stod utanför kontoret. Hitta dem OCH min bilnyckel, vilket innebar att jag inte hade någon hemma eftersom han hade den andra på sin bilnyckelknippa. Eftersom jag skulle åka till Storstan var det bara för Sportfiskaren att hoppa in i bilen och köra de två och en halv milen hem, kasta in nyckeln och åka de två och en halv milen tillbaka till kontoret. Stackars.

Bina bildoktorn

Fredag strax efter lunch. Dagen innan Litens dop. Uppgifter att klara av:
- köpa papper till program där gudstjänstordningen står
- hämta dop-present till Liten i närliggande ort, 5 mil tur och retur
- köpa gästbok som gästerna kan skriva en hälsning till Liten i
- panta burkar och flaskor samt slänga pappersåtervinning
- handla en hoper livsmedel till helgen

Sätter på Liten och Lillkillen kläder och packar in dem, påsar med pantburkar och pantflaskor samt två påsar med pappersåtervinning i bilen. Handlingslista och rabattkuponger i fickan. Vrider om startnyckeln, bilen backar en meter och dör sedan. Vrider om nyckeln igen. Motorn låter och låter men tänder liksom inte. Försöker några gånger till innan jag inser att den inte kommer starta. Bra tajming. Är annars väldigt kär i min bil som trots sina sexton år alltid startat utan trubbel i alla väder utom nu.

Söndag strax efter lunch. Hmm...oljelampan blinkade ju litegrann i torsdags. Men den lös ju inte hela tiden. Inte kan väl påfyllning av olja vara det enda som behövs? Värt ett försök. Tar finbilen (som är Sportfiskarens), köper olja, åker hem, fyller på, kollar mätstickan. Inte ens blött på den. Försöker starta bilen och tycker att den är mer nära att starta nu. Tar finbilen en gång till, köper olja, åker hem, fyller på. Bilen startar.

Phew! Vilken känsla! Jag skulle inte klara mig utan min bil. Så skönt att kunna åka var jag vill när jag vill utan en massa pusslande och planerande. Förlåt bilen att jag slarvar med oljan. Jag lovar att bättra mig!

Lyxigt

Mina syskonbarn är här. Mycket mysigt. Jag, Lillkillen och Hårfager är i lekparken och njuter av solen. Najs att få umgås med Hårfager på egen hand. Väldigt go unge. Han brås väl på moster...

Jag

När barn är fyra år och besiktas på BVC bör de kunna rita huvudfotingar. Lillkillen ville som bekant över huvud taget inte medverka alls i besiktningen. Huvudfoting fixade han inte. Men det gör han nu.

Idag kom han med den här fina teckningen av mig. Han är så söt och jag var så stolt. Han är så duktig.

Funderar på att rama in den så att jag kan njuta av den riktigt mycket!

Spännande!

Häromdagen hade Lillkillen en sådan här tröja på sig när jag och Fröken Granit träffades. Hon tyckte den var så fin så hon beställde en till sin pojk. Nu är den färdig för leverans och här är resultatet.

mönster:
Ottobre 1/2010

material:
Velour från Ohlssons Tyger, svart mudd från Stoff och Stil

resultat:
I mönstret stod att sömsmånen vid ärm-muddarna skulle stickas ned mot ärmstycket, men hur det rent praktiskt skulle vara möjligt lyckades jag inte klura ut. På velourtyg kan jag tycka att vitsen med att använda en annan färg på tråden vid stickningar runt halsmudd, ärmar och fåll försvinner lite eftersom tråden "sjunker in" i luddet.

Väntar på att få beställa storlekslappar. Beställde från ett företag men hittade sedan ett annat som var mer än hälften så billigt! Ringde det första företaget och ville återta beställningen, men de visste inte om det gick. Hoppas, hoppas, hoppas! I väntan på det sydde jag dit en röd flärp så Granit Jr, a.k.a Brum, vet vad som är fram och bak och även kan hänga upp den på en krok.

Neurotiskt

När jag går upp på övervåningen, hämtar en napp till Liten i hennes säng, är på väg ned men vänder halvvägs för att det finns en napp som bättre matchar Litens kläder än den jag tog då inser jag att jag nog är ganska neurotiskt lagd.

Nynnar igen

Förr gick jag alltid omkring och nynnade på någon låt. Sedan tystnade jag. Vet inte varför, men till min stora glädje har jag upptäckt att jag nu börjat nynna igen. På alla möjliga låtar. Väldigt trevligt tycker jag!

Rysningar

I vårens repertoar ingår "Gammal fäbodpsalm". Idag hade Musikanten med sig nyckelharpa, som han spelade melodistämman på medan vi andra kompade. Det är så vackert med nyckelharpa och till den här låten var det så fantastiskt. Jag fick rys-prickar och tårar i ögat. Tack Musikanten!

Meh! Varför säger vi så?

Berömde någon jag känner för något hon hade. Fick svaret:
- Tack! Det kostade bara trettio spänn på H&M.

Och jag gör också sådär. Om någon ger mig en komplimang för något jag har på mig och jag tycker jag har fyndat det så säger jag också gärna:
- Tack! Köpte den för halva, halva, halva reapriset på Lindex!

Men varför säger jag (och andra) så när vi får komplimanger? För om någon ger mig en komplimang för något klädesplagg som inte var ett fyndm utan ordinarie pris, så säger jag ju inte:
- Tack! Kostade fyrahundranittionio spänn på VILA!

Konstigt.

Men ikväll kollar jag!

Jag har ju, till min egen förvåning, tröttnat på de många delfinalerna till Melodifestivalen och har inte kollat en enda delfinal från början till slut. Men ikväll när det gäller bänkar jag mig framför tv:n och hoppas att rätt låt vinner. Dessutom kommer jag hålla utkik efter en pepparkaksliknande fotograf framme vid scen - min syrra fotar där ikväll nämligen!

Jag har inte hunnit lyssna igenom bidragen, men på radion hörde jag en dag den här låten och den fastnade jag verkligen för. Inte som schlagerlåt och vinnare ikväll (tror inte hon gick till final) men som en fin, vemodig sång.

De första tre

Sådär! Nu är de tre första smyckena som ska säljas färdiga. Funderar hit och dit på vad jag ska ta betalt - inte helt lätt. 140 kronor kanske. Alla smycken jag gör består huvudsakligen av olika kedjor, sötvattenspärlor, snäckskal och halvädelstenar. En del hängen är i silverfolie eller cateye. Det är så kul att göra smycken!

Feel-good-day!

Igår hade jag en underbar dag. Vädret var helt fantastiskt. Vi gick till närmsta lekpark, som också har en liten backe, lagom för Lillkillen att åka i. När vi gick dit noterade jag att asfalten faktiskt är framme på flera ställen nu. Himlen var klarblå och både jag och träden sträckte sig mot solen, som faktiskt värmde. Äntligen kan jag börja jobba på 2010 års solbränna!

Vid lekparken ligger en av Lilla Stadens öppna förskolor och där var Fru C med sina två småkids - inomhus dock. Vi tittade in och inviterade dem till en våffel-lunch, vilket de tackade ja till. Efter ett antal pulka- och stjärtlappsåk till samt en stunds klättrande både här och där gick vi så hem och förberedde lunchen. I gott, men inte så hungrigt, sällskap intog vi ett antal våfflor med grädde och jordgubbssylt - mums! Sedan fick jag och Fru C en pratstund medan våra mellankillar spelade tv-spel någorlunda bra ihop (mestadels beroende på att Lillkillen obemärkt drog ur sladden ur sin kompis dosa...).

På eftermiddagen gjorde jag mig av med tre papperskassar med bebiskläder jag fått låna av Fröken Granit - skönt! Därefter gick jag och småkidsen en promenad och stannade vid Stora Killens skola och lekte en stund.

Liten fick ett par nya gula velourmuddbrallor färdigsydda under kvällen. Och jag fick ett mail från Cirkus till en sajt med en massa mönster. Efter att ha sovit i soffan i två timmar, tog jag igen den tiden och surfade till halvtvå innan jag slog ihop mina ögon efter en riktigt härlig dag.

Bäst av allt? Idag är himlen lika härligt blå och dessutom är Sportfiskaren ledig!

Cleanin' out my closet

Företagerskan ska öppna nytt företag, en secondhand-butik. Idag var hon här och jag skickade med henne mina mammakläder. Jag hade gjort i ordning en liten kasse med Litens urvuxna kläder. Men. Jag förmådde inte lämna iväg dem. Min sista bebis. De sista bebiskläderna. Det var ju bara någon månad sedan hon växte ur dem. En overall som hon bara använde sex gånger eller något innan den blev för liten klarade jag av att lämna ifrån mig. Resten ligger kvar i kassen. Konstigt.

Hängselbrallor á la 70-tal

mönster:
Efter en massa sybloggsurfande (it´s a jungel out there!) så kom jag fram till att det finns vissa basmönstersböcker som används mycket. Bland annat Elsebeth Gynthers bok "Sy till barnen 0-4 år". Den fanns naturligtvis på mitt bibliotek och efter lite bläddrande hittade jag de här brallorna som bara är så söta tycker jag!

material:
velour och blommigt tyg från Ohlssons Tyger.

resultat:
Asa-coola! Dessvärre gjorde jag ett nybörjarfel och satte knappen på fel "flärp". Tycker dock att hängslena är lite långa, så nästa gång kommer jag korta av den bakre flärpen. Det är första gången jag syr infodringar och jag lyckades bättre med den som är vid halslinningen än dem vid benen och det beror på att jag nålade som busen vid halsen!

Maria Montazami i all ära men...

Jag tycker Hollywoodfruar är verklighetsflykt på hög nivå för mig. Skyndar hem från körövningen för att missa så lite som möjligt. Men igår skämdes jag över de två blonda tanterna Piff och Puff eller vad de nu hette, som hade casting för bartenders som skulle jobba på deras fest. Tänk om två män i deras ålder gjort samma sak med två kvinnliga bartenders - det hade inte ens sänts i tv tror jag. Nej, usch för pinsamma tanter!

Min favorit är dock Maria Montazami. Hon är så cool!
- Den som köper sin första tofs kommer inte ångra sig.
I alla fall. Hon tycker ju ganska mycket om sitt läppstift och jag tänkte att jag i sann Montazami-anda skulle börja använda mina tre läppstift lite oftare.

Sagt och gjort, tog på mitt vardagsläppstift imorse, lyckades ha det på mig i några timmar, men sedan gick det inte längre. Liten blev ju helt läppstiftig i ansiktet. För hur ska jag kunna låta bli att pussa på en sådan söt liten unge?! Nä, läppstift går bort så länge som jag har en bebis som jag superdupergosar med hela dagarna! Det får bli mina tre lipgloss istället, det blir Liten bara lite glittrig av!

Jag vann!

Och hann! Vad är nu detta? En stol är en stol är en stol? Nej, det här är den plats i vårt hem där vår tvättade tvätt hamnar i väntan på att bli vikt och inplacerad i rätt garderob. Det är otroligt hur mycket rentvättad tvätt som får plats här. Jag tycker det är urtrist att vika tvätt så jag brukar ofta vänta på att Sportfiskaren ska tröttna och vika den (vilket han gör åtta gånger av tio), men igår kände jag att tvätthögen legat där och tittat uppfordrande på mig alldeles för länge. När jag började var det tvätt upp till kanten på byrån som står bredvid. På eftermiddagen var den tom och stolen fick se dagens ljus för första gången på hur länge som helst. Jag vann över tvätthögen! Hurra för det!

100-åring

Idag är det hundraårsjubileum för Internationella Kvinnodagen. Det är ju kul. Och samtidigt sorgligt att kvinnors underordnade position i samhällen världen över fortfarande måste uppmärksammas. Så många människor världen över utsätts för våld och orättvisor bara för att de har en snippa istället för en snopp. Det är ju helt god damn crazy! Tänk att det ska hänga på att skinnbitarna hänger utanför istället för att de ligger inuti.

Förutom att arga upp mig över de patriarkala strukturerna tänker jag unna mig något gott idag. Dessutom tänker jag se till att andra kvinnor också får del av det. Har bakat matbröd till körövningen. Och jo, de få karlar som är där kommer också få såklart!

Sedan är jag väldigt tacksam över att min kropp burit fram tre friska, härliga, underbara kids, att min kropp kunnat producera mjölk till dem. Det är ju värt en present till mig tycker jag! Undrar vad. Och vem som ska ge mig den.

Till en stor och en liten

mönster:
båda ur Ottobre 1/2010. Har modifierat t-shirten då det var en långärmad tröja.

material:
"Djungel" interlock från JNY design. Tyvärr beställde jag bara en meter och det räckte inte så långt när Lillkillen ville ha något uppsytt av mamman. Fler meter får det bli av detta fina tyget så småningom, både i interlock och i jersey!

Mudd från Stoff och Stil.

Svart trikå från den lokala tyghandlaren.

resultat:
I västklänningen skulle framilonband hjälpa till att göra rynkor. Jag lyckades inte få det så rynkigt som jag ville och undrar om jag gjort fel eller om det "gamla" sättet med rynktrådar fungerar bättre.

Jag är väldigt nöjd med båda plaggen! Har sytt halsmudd för första gången och tycker det blev bra. Jag har även sytt kantband för första gången och hade inte klarat det utan KokaLals tutorial - tack! Lillkillen ville använda t-shirten på en gång och den noggranne ser att den hunnit få några fläckar redan.

Jag lär känna symaskinen bättre och bättre och har nu börjat skriva upp vilka inställningar som funkar till vad - sådant kommer jag inte ihåg.

Ibland är jag extra glad över...

...vår superstarka magnet som följde med husköpet. Till exempel när klockan är ett på natten och jag spiller ut alla knappnålar. De flyger liksom till magneten och det är nästan lite kul att plocka upp alla nålar!

Måste nog köpa mer tyg

Häromdagen:
- Varför syr du bara åt Liten?
- Ja, det är enkelt, hon är ju så liten att kläderna är små och enkla att sy (något modifierad sanning måste jag säga efter sprättande av stretchsöm ett antal gånger!)
- Hmm...säger han och tystnar.
- Vill du att jag ska sy något till dig?
- Jaa!

Så nu har jag sytt en t-shirt till honom. Är mycket nöjd. Och stolt över att han vill ha kläder som mamma syr även om han kanske inte är så objektiv i den frågan. Dessutom innebär det ju att jag måste köpa in mer tyg om det ska räcka även till honom! Funderar faktiskt allvarligt på att börja sy nästan alla småkidsens överdelar själv. Skulle gärna sy till Stora Killen också, men han tackade konstigt nog nej när jag frågade om han ville att jag skulle sy något till honom också.

Nezeril i all ära...

...men när Litens näsa är helt igentäppt av snor så hon inte kan äta så hjälper faktiskt mamma-mjölken snabbare. Är det inte fantastiskt så säg!

Same, same?

Är det inte konstigt att jag tycker det är roligare att skotta snö på taket än på uppfarten? Så är det i alla fall! Liten sov i vagnen och grabbarna var på baksidan och lekte under tiden som jag skottade fram taket.

Otålig

Igår fick ja mina fina tyger från JNY design. Blev sy-sugen på en gång och satte igång att rita mönster och sedan klippa ur fram och bakstycke. Idag kom jag på att jag ju glömt att tvätta tyget först! Ooops! Så jag sicksackade det jag redan klippt till och kastade sedan in resten av alla tyger i maskin och tack vare det kommer det bli en tidig kväll ikväll. Vilket ju passar bra med tanke på att Liten kanske inte kommer sova lika bra som vanligt.

Hade alldeles glömt bort...

...hur jobbigt det är att ha en sjuk liten bebis! Liten är sjuk för första gången i sitt liv. Snorig, hostig, ögonen rinner och så feber på 38 grader. Inte så hög, men tillräckligt för att skapa obehag i en liten kropp som bara vet hur det är att vara frisk (tack och lov!). Det är så jobbigt att inte kunna göra så mycket mer än att försöka se till att snoret försvinner så hon kan äta, sänka febern så hon får sova och så vara nära, nära, nära. Ikväll låg hon bara och gnydde klagande i min famn. Stackars liten Liten! Önskar så att jag kunde trolla henne frisk!

Jämställdhet i praktiken

Igår insåg jag att det bara är en månad kvar till jag börjar jobba. Jag tittade på Liten och tänkte:
- Hur ska jag klara mig utan henne!

För det är ju en sak att sträva efter jämställdhet i teorin och något helt annat att göra det i praktiken. Och det handlar inte om att jag inte tror att Sportfiskaren kan ta hand om Liten, för det är klart att han kan det. Nej, det handlar om mina egna starka band till Liten men också om mitt dåliga samvete. En del av mig vill jämställdhet och längtar efter jobbet. Den andra sidan lever kvar i en mammaroll som bygger på mossiga föreställningar om att mammor ska vara hemma med sina bebisar för att vara bra mammor. Ja, jag har faktiskt dåligt samvete ibland för att jag ska börja jobba snart. I min omgivning finns det faktiskt människor som lite nu och då spär på mitt dåliga mamma-samvete med kommentarer som:
- Va, ska du börja jobba redan?! Men hur gammal är Liten?
- Hur ska det gå med amningen då?!
- Men hon är så liten, hon behöver ju dig!
- Jag skulle aldrig kunna lämna min bebis när h*n är så liten!

Fast jag tror på jämställdhet och jag tror att den bygger på att jag och Sportfiskaren delar på de olika ansvarsområdena i vårt liv, bland annat barnen. Jag tror inte att jag är oumbärlig för Liten, det går precis lika bra med Sportfiskaren och för oss som familj tror jag det är super att vi delar på föräldraledigheten. Dessutom får jag både äta och behålla kakan; jag får både arbeta (jag älskar mitt jobb) och vara hemma (jag älskar att vara hemma). Så när det där dåliga samvetet kommer förklarar jag för mig själv att det är min mossiga föreställning om hur en bra mamma är som försöker göra sig hörd. Det fungerar oftast väldigt bra.

Omtanke

Min pappa ska passa grabbarna när jag är borta ikväll. Han kom för fyrtio minuter sedan och har skottat uppfarten åt oss. Slängde ett öga ut genom fönstret förut för att se vad han gjorde och då stod han och borstade av snön från min bil. Det är väldigt omtänksamt!

Middagen

Jag tycker det är så skönt när jag eller maken varit duktiga att göra mat i förväg som det bara är att ställa in i ugnen och så sköter den sig själv tills dess att middagen är serverad! Idag gjorde jag paj på förmiddagen som jag bara kan ställa in i ugnen nu och blogga under tiden som den blir klar. Åh, vad bra, sådant gör mig glad!