...i den spegelblanka sjön. Lillkillen kastar stenar i den efter att, med ganska många egna spelregler, spelat lite Alfapet med Storfiskaren. Själv sitter jag bredvid och kollar vad som hänt i världen. Inte så mycket verkar det som.Idag tog det hundra och hundra år att åka till Holmen. Men till slut kom vi fram och det enda som hörs (förutom Lillkillens fantastiska tankar som ännu inte nöjer sig med att bara bli tänkta) är någon fågel som sjunger sin kvällsaria och någon fisk som plumsar. På andra sidan storstugan hörs ganska många getingar men det blir det slut på imorgon då Antiklimax kommer hit och dödar dem.
Ikväll ser jag fram emot att få gå och lägga mig i en helt ny säng med Sportfiskaren. 120 cm bred, så sov vi i flera år - med Lillkillen mellan oss en del av natten. Och nu kommer väl Liten ligga där antar jag. Fast just nu sussar hon i sin säng (en pytteliten del av den syns i vänstra hörnet.
Lillkillen saknar vårt hus men ser fram emot att ligga högst upp i våningssängen. Vår friggebod är inte stor, men tänk att vi får plats alla fem ändå! Alla fem ja...den obäddade sängen påminner om Stora Killens frånvaro. Men nu har hälften av tiden gått. Nu är jag halvvägs, halvvägs till framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar