Dagens "Uppdrag Granskning" handlar om Euro-Orphans. Här hemma har vi pratat om att betala en städfirma för att städa åt oss. Sportfiskaren tycker storstädning en gång i kvartalet, jag tycker dammsugning, svabbning och dammtorkning en gång i veckan. I vilket fall blir det inte nu när vi båda är hemma, men när vi sedan börjar jobba "på riktigt" så kommer vi säkert göra slag i saken (om vi nu kommer överens om vad vi vill ha).
Att se en dokumentär om RUT-avdraget ur ett barnperspektiv fick mig att bli så ledsen; över alla föräldrar som går miste om sina barns uppväxt, över alla barn som längtar och sörjer sin/sina förälder/föräldrar. De föräldrar som var med i dokumentären arbetade alla vitt här i Sverige som städerskor för en städfirma. De upplevde att de inte hade något alternativ. Att det enda alternativet för att slippa fattigdom var att lämna sina barn och emigrera. Bl.a hit till Sverige. Och då fick de ut ca. 10 000 kr efter skatt och av dem så drog städfirman av 2 000 kr för hyra. Det är verkligen inte mycket pengar.
Jag känner mig delad. Om vi skulle använda en städfirma som har någon av dessa föräldrar skulle det inte kännas bra. Att jag få mer tid med mina barn på bekostnad av att den som städar hos oss nästan inte alls får träffa sina barn. Men om vi inte skaffar städhjälp, innebär det att situationen blir bättre för de föräldrar och barn som inte lever ihop? Inte vet jag.
6 kommentarer:
Ja det där är inte enkelt men jag tänker att alternativet är att dessa människor annars jobbar svart vilket INTE är ett alternativ. Dessutom vet jag många kvinnor och män som startat egna företag tack vare RUT.
Men det finns alltid två sidor av myntet :-)
Kram/ Företagerskan
Ja jösses, har har det just varit stora problem med bärplockare som blivit hitlurade. Har träfat några och de säger unisont att om vi hade något hemma skulle vi verkligen inte vara här. Ibland tänker jag så här i valtider att vi i Sverige är ett extremt litet plutt land med oerhört små problem. Tänk att vara så priviligerad att man bor i ett land där man inte tvingas åka utomlands, tvinga barnen att jobba och jobba massvis med timmar för att försörja familjen. Kram
Det faktum att det finns de som utnyttjar andra lär inte upphöra om RUT-avdraget togs bort. Den sortens retorik hör hemma i diktatorshandboken och det är verkligen tarvligt om Uppdrag granskning har förmedlat bilden av att RUT-avdraget skulle vara skuld till att människor i andra länder är fattiga. Hallå liksom.
För mig ter det sig självklart att det måste vara bättre att få _nåt_ jobb än att gå arbetslös/leva i fattigdom. Även om tiotusen i månadslön inte är mycket (ungefär lika mycket som jag själv tjänar som skönlitterär översättare, btw, nu när jag inte kan jobba sjuttio timmar i veckan som jag kunde innan barnen kom) är det ändå en vit lön.
Världen är vare sig jämlik, jämställd eller rättvis. Fram till nyligen i historien tillhörde Sverige u-länderna, de länder som befolkningen massflydde från. Vi slutade auktionera bort våra barn på fattigauktion för mindre än hundra år sen. Nu har vi glömt allt det där, vi tror att vi alltid haft det såhär bra och anser att alla andra också borde få ha samma standard. Och globalt och totalt sett får människor det också allt bättre. Idag är vi medvetna om och engagerade i missförhållanden i andra länder. Vi hjälper varann över nationsgränserna. Men allting kan ju inte ske över en natt.
Jag grät för barnens skull. Jag tyckte Uppdrag Granskning-programet var hur bra som helst för det visar ju på hur komplext frågan är ang RUT och politik överhuvudtaget. Allt är inte svart och vitt. Det är en jävla grå sörja. och att vi har en fri marknad. Så klart är det fantastiskt bra att dessa människor kan röra sig över gränserna och få jobb i andra länder när deras hemländer har en stor kris och inga jobb finns. Samtidigt är det så hemskt för alla de barn som tvingas bo med grannar eller i bästa fall släktingar och inte ha sina föräldrar nära. Och som Rädda barnens psykolog sa att man vet inte vad detta kommer att resultera i, att så många barn blir föräldralösa. Det vet vi ju först om några år då dessa små människor vuxit upp. Och bara för att vi i de rikare länderna ska få hänga med våra barn lite mer. Vilken jävla paradox! Vilket klass-samhälle vi lever i. Jag vet inte om RUT är bra eller dåligt för dessa människor, bara att det är jävligt hemskt. Pest eller kolera. Hemma utan jobb och pengar, men med sina barn. Borta, med ett låglönejobb och långt långt från sina barn. Kanske behöver vi ngt annat system där vi kan köpa tjänsterna så de tjänar mera pengar så de kan spara och åka hem med pengarna istället för att de är underbetalda och inte alls kan spara utan måste stanna. Jag vet inte vad, jag har ingen lösning, men som det är idag känns ju inte bra. Vi kan och vill köpa deras tjänster kanske kan välja firmor som kostar lite mer och ger dessa städare mer i lön och bättre villkor?
Kom att tänka på en sak...
Vi har många lågavlönade kvinnor som inte har med RUT att göra i vårt land. Jag har själv jobbat för många timmar för mindre än 10000 och tvingats lämna bort mina barn till andra, för ofta.
/H
Miss Gillette: Jo, visst är det kanske bättre att ha ett arbete och kunna försörja sina barn även om jag inte kan vara med dem än att vara med mina barn men inte kunna försörja dem. Fast det är ju så orättvist, som du skriver, och så är ju livet, jag vet, men det är ändå bedrövligt att jag lever i överflöd på andras bekostnad.
H: Jo, det är också sant, att många tack vare RUT faktiskt har fått ett jobb. Och jag kommer själv ihåg hur det var att leva ensamstående som heltidsstudent - i-n-t-e kul!
Z: Ja, det är verkligen att välja mellan pest och kolera. Och barnen i dokumentären verkade ha det ganska bra hos de som de bodde hos, men jag kan tänka mig att det finns ett antal barn som blir utsatta för olika övergrepp hos de vuxna de blir lämnade hos. Huh!
Skicka en kommentar