Som förälder kan du inte göra hur som helst med ditt barn. Det finns en gräns för vad barn ska behöva vara med om. Överstiger du som förälder den gränsen kan du bli av med ditt barn. Det tycker jag är rimligt.
Som vuxen kan du inte tillåta dig själv att må hur dåligt som helst. Det finns en gräns för hur psykiskt sjuk du får vara utan att ta emot hjälp. Överstiger du den gränsen kan du bli tvingad att ta emot hjälp. Det tycker jag är rimligt.
Som vuxen kan du inte heller få använda hur mycket droger som helst. Det finns en gräns för hur mycket droger du pumpar in i din kropp. Överstiger du den gränsen kan du bli tvingad att ta emot hjälp. Det tycker jag är rimligt.
Men som vuxen får du helt själv bestämma över hur ofta, hur mycket och hur grovt våld du "tillåter" någon annan att utöva mot dig. Det finns ingen gräns för det. Det finns ingen som vid någon tidpunkt, t.ex. när det är fara för ditt liv eller när våldet pågått under många år säger: "Nu är det nog! Nu har du överstigit gränsen för hur mycket våld man själv får utsätta sig för, nu kommer samhället tvinga dig att ta emot hjälp".Vore inte det rimligt? Det tycker jag. För som våldsutsatt är du inte dig själv. Du lever i en oförutsägbar och våldsam tillvaro där den du spenderar den största delen av tiden med är den som utsätter dig för våld. Det är också den personen som har störst inflytande i ditt liv. Att då tro att en våldsutsatt skulle kunna agera på ett rationellt och logiskt sätt är ju ärligt talat korkat.
4 kommentarer:
Men det är ju det där... De som utsätts för våld är ju oftast inte sig själv. Och ber inte om hjälp. Hur ska då de som är runt omkring den utsatt då veta att den blir utsatt för våld? Det tror jag är det svåra. Samt också att det verkligen är att gå in på den utsattas personliga integritet och visst borde det var självklart MEN vi är inte vana att klampa på så i någon annans liv oavsett vad det är. Därför tror jag steget är lite svårt att ta även om det borde vara självklart. Och om man dessutom inte är helt säker på att det förekommer är det nog ännu svårare. Det är väl inte heller helt självklart att den utsatta gillar det? Att bryta kontakten med någon som vill en väl är väl inte helt ovanligt. Så visst vore det bra och självklart , men det är inte helt enkelt.
Jag gillar ditt "rimligt" tänkande! Vad är rimligt.
Kanske det borde till ett "rimlighets parti" inför nästa val rent utav:)
Tack för kloka ord!
Som Monika Sagt; Tack för kloka ord!
Z: Jo, men det finns ju grader i helvetet. Precis som att samhället inte tvångsvårdar missbrukare som har ett "litet" missbruk med få sociala och ekonomiska konsekvenser utan tvångsvårdar dem som gått ned sig rejält och förlorat jobb, familj, bostad m.m. så tänker jag kring den här frågan.
Att tvånget ska vara för de kvinnor som riskerar att dö eller varit utsatta för fysiskt våld över lång tid. Och av de kvinnor som blir utsatta för grovt våld eller varit utsatta under lång tid har jag inte träffat någon som säger att ingen vet om det. Det finns alltid någon som vet. Som kvinnan berättat för eller som frågat eller förstått ändå. I de fall jag tänker på har polis oftast tillkallats till bostaden på grund av våldet vid ett flertal tillfällen. I de fall jag tänker på har kvinnan ofta redan kontakt med någon myndighetsperson eller vårdpersonal som känner till att personen är utsatt för våld, så det har liksom passerat "civilkurage"-stadiet. Förstår du hur jag tänker?
Skicka en kommentar