Panodil makes my day

Jag avskyr att vakna med huvudvärk. Sådan där som får hela huvudet att bulta i takt med hjärtats pulsslag. Fy! Men med hjälp av två Panodil blir jag efter en stund människa igen. Frukosten serveras till de tre små och mig själv, de som ska kommer iväg till sin dagliga verksamhet och nu har jag och Liten kommit hem igen. Och jag tror vi kör en favorit i repris; softar i soffan idag igen. Imorgon måste jag vara frisk för då ska jag jobba. Då ska jag komplettera Panodil-intaget med en hutt Cocillana-Etyfin så jag inte hostar ihjäl de jag ska ha samtal med.