...lite extra på alla de tusentals barn som om några timmar, när de flesta andra sover, hör ljudet av fotsteg utanför sin dörr. Deras hjärtan kommer att börja slå hårdare och många kommer låtsas att de sover. Andra flyr in i ett fantasiland, medan andra helt stänger av sina känslor. Oavsett vilken strategi de använder så kommer ändå dörrhandtaget tryckas ned och dörren öppnas. En pappa, låtsaspappa, mamma eller låtsasmamma kommer gå över golvet där leksaker från dagens lekar fortfarande ligger framme, den vuxne kommer fortsätta fram till barnets säng och utsätta barnet för sexuella övergrepp som skadar kroppen, själen och tilliten till alla vuxna, till livet. Övergrepp som får dem att känna skam. Och skuld. Och självförakt.
Till dem går mina tankar i kväll. Jag hoppas att de någon gång träffar någon vuxen som vågar fråga och vågar lyssna.
3 kommentarer:
Mm, det är såna saker som man inte vill tänka på finns, man liksom tappar orden. Alla vuxna borde begripa hur mycket det förstör men så är det inte. Kram
Det är så vidrigt att det saknas ord!
Önskar, som du, att fler vuxna hittar fram till dessa barn och vill dem väl!
Ja, vidrigt och fruktansvärt.
Man tror inte att det på allvar finns män(niskor) som gör detta, men tyvärr är verkligheten grym... sorgligt.
Skicka en kommentar