En plats på jorden

Idag är det dags att fira igen och i år är det 10-årsjubileum! Vet inte riktigt hur jag ska fira än, men bara känslan av att känna stolthet över mig själv känns bra!

Kommer ihåg tiden innan jag fattade det där kloka beslutet; hur jag våndades och hur denna vånda fick mig att bli svag och dra ut på det. Ja, vetskapen om att jag skulle fatta beslutet fanns där redan ett år innan. Bestämde mig gjorde jag drygt ett halvår innan, men jag genomförde det den här dagen för tio år sedan.

Under den tid den där processen tog så fanns det en strof ur en låt jag ofta lyssnade och tänkte på:

Ge mig en plats på jorden,
inte nödvändigtvis i solen,
men ett eget fönster mot gatan
jag kan öppna och stänga
som jag behagar
Det är det enda jag behöver
det är det enda som mitt hjärta kräver
att jag hittar någonstans där jag kan välja mellan lugn och ro

Ur "En plats på jorden" av Eva Dahlgren

Den där låten väckte och höll liv i min längtan efter ett liv utan förnekelse och rädsla. Och den här dagen för tio år sedan började jag min vandring mot den där platsen. Hurra för mig själv!