Sov gott Nonin

Jag har alltid älskat katter och hela min barndom tjatade jag om att få en katt, men mina föräldrar var ståndaktiga och sa konsekvent nej. Min pappa var särskilt emot katt. Men när jag fyllde nitton (bodde fortfarande hemma hos mamma och pappa) fick jag en katt i födelsedagspresent av Fröken Multisport. En liten svarvit kattunge, så ullig, gosig och busig!

Min pappa, kattmotståndaren, älskade den där katten. När jag flyttade hemifrån två år senare fick kissen stanna kvar hos "mormor och morfar", som bor i en villa med trädgård nära lite skog. Det har jag aldrig ångrat! Mina föräldrar har verkligen tagit hand om katten och pappa har pysslat om henne extra mycket; släppt ut och in henne nattetid, följt med henne när hon skulle uträtta sina behov i skogen, fixat och donat med allt - ja, snacka om curlingkattmorförälder!

Den här sommaren skulle hon bli femton år, men det kommer hon aldrig bli. Under våren har hon varit sjuk i omgångar; haft urinvägsinfektioner, blivit mager och minskat drastiskt på sitt revir. Den senaste veckan har hon tydligt visat att hon inte mått bra; hon har haft ont, inte velat/kunnat äta och bara legat. Imorse ringde pappa och frågade om det var okej att hon avlivades - det var ju ändå min katt tyckte han. Jag sa självklart ja - inte vill jag att hon ska lida på ålderns höst när hon haft ett så gott liv!

Så i eftermiddags avlivades min första katt; Chessy a.k.a. Nonin (fråga mig inte hur Chessy kunde bli Nonin). Tack till mamma och pappa för att ni tagit så väl hand om henne och gett henne ett rikt, gott och långt kattliv. Tack till Nonin för att du har tagit så väl hand om mina föräldrar, framförallt pappa - kattmotståndaren...

Du kommer vara saknad, men inte bortglömd!