Lillkillen älskar trollkarlar, riddare, Star Wars och andra figurer som har mantlar. Han ikläder sig gärna själv mantel, som synes på bilden. Imorse orsakade dock denna mantel gråt och tandagnisslan. Det var Sportfiskarens tur att gå upp med kidsen och lillkillen ansåg med bestämdhet att Sportfiskaren inte knöt manteln lika bra som jag igår, han blev alldeles förtvivlad över att den inte fladdrade på samma sätt som igår (?!) och grät och pep. Sedan blev det tyst på nedervåningen efter att Sportfiskaren i sin frustration bryskt förklarat att nu var det dags att sluta gråta och dags för frukost (tre av fyra i vår familj lider av dåligt humör vid lågt blodsocker).När jag kom ned en och en halv timme senare hade lillen på sig manteln, men jag fick ändå knyta om den och tack och lov blev lillen nöjd. Sportfiskaren har väl inte den rätta knycken helt enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar