Det finns en hög med människor som jag träffar lite då och då, kan spendera några dygn med, fördriva tiden med, prata med, skratta med, trivas med - ja, sådanadär trevliga människor som jag tycker om och uppskattar, men som jag egentligen inte känner så väl och som inte känner mig så väl.
Och så har jag några få nära vänner, som jag verkligen litar på och som känner mig och som jag känner mig trygg med och som jag kan dela mina tankar och känslor med.
Häromdagen till exempel kände jag mig vilsen gällande en sak och vilken oerhörd välsignelse att kunna ringa upp en av de där nära vännerna och berätta precis hur det var, naket och avskalat, inte förfinat eller tillputsat, bara precis exakt hur jag tänkte och kände. Och innan jag ringde visste jag att den här vännen kommer ta sig tid att lyssna (färgaffären fick vänta) och vrida och vända tillsammans med mig.
Ja, jag har några få nära vänner, som jag verkligen känner mig trygg med, som jag skulle kunna komma eller ringa till närsomhelst, i vilket tillstånd som helst och jag vet att de skulle ta sig tiden att lyssna - det känner jag mig så tacksam för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar