Fyra veckor utan stora killen är nu till ända och nu har jag honom i fyra ändlösa veckor! Det ska bli så skönt! Varje dag har jag tänkt på honom tusen och tusen gånger, men på något konstigt sätt har jag lagt locket på de där ledsna känslorna som föds ur min längtan. Strax efter att han åkte gick det inte, då grät jag i Sportfiskarens famn en stund och idag fällde jag några glädjetårar när jag var på väg att hämta honom. Men det är väl ett sätt att härda ut antar jag. Nu behöver jag inte härda ut längre - nu är han här hos mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar