Livet är inte rättvist...

...och ju snabbare kidsen lär sig det, desto lättare blir det att hantera besvikelser tror jag. Det betyder å andra sidan inte att jag försöker skapa orättvisor, nej, jag vill behandla dem så rättvist som möjligt. Så nu har kidsen varit på en bio och en teater var. Känns bra!

En god pastasås...

...eller i alla fall blivande pastasås hittade jag i skogen. Eftersom matbudgeten och diskmängden ökar drastiskt när vi kommer försöker vi hjälpa till så idag är det vi som står för maten. Ser redan fram emot middagen. Mums!

Skymtar blå himmel

Visst har jag i perioder dessa sista veckorna tröttnat rejält på allt regnande och känt hopplöshet och längtat efter sol och värme - det som för mig är sommar! Visst, ett stilla, uppfriskande, kortvarigt sommarregn eller ett burdust, men snabbt övergående, åsk-oväder, men detta ihållande, envisa regnande hör inte sommaren till!

Men så försöker jag den större delen av tiden tänka positivt. Jag är ledig, jag har lagt av mig klockan och planerar in så lite som möjligt. Ibland skymtar vi klarblå himmel och njuter av några timmar sol. Jag delar min ledighet med de tre personer jag älskar mest av allt i hela världen. Även om klagovisor kommer över mina läppar kring vädrets makter, så är jag ändå tacksam för min lediga tid och mina älskade kids och min älskade man.

Idag skymtar jag blå himmel och tar med mig familjen till Paradiset.

Fladdra rätt!

Lillkillen älskar trollkarlar, riddare, Star Wars och andra figurer som har mantlar. Han ikläder sig gärna själv mantel, som synes på bilden. Imorse orsakade dock denna mantel gråt och tandagnisslan. Det var Sportfiskarens tur att gå upp med kidsen och lillkillen ansåg med bestämdhet att Sportfiskaren inte knöt manteln lika bra som jag igår, han blev alldeles förtvivlad över att den inte fladdrade på samma sätt som igår (?!) och grät och pep. Sedan blev det tyst på nedervåningen efter att Sportfiskaren i sin frustration bryskt förklarat att nu var det dags att sluta gråta och dags för frukost (tre av fyra i vår familj lider av dåligt humör vid lågt blodsocker).

När jag kom ned en och en halv timme senare hade lillen på sig manteln, men jag fick ändå knyta om den och tack och lov blev lillen nöjd. Sportfiskaren har väl inte den rätta knycken helt enkelt.

Shopping

Idag tog jag min bil och for in till Storstan för lite shopping på egen hand. Var där igår också, men då var två elvaåringar och en treåring med och jag är inte dum - jag trivsel-shoppar inte med tre kids i släptåg, då akut-shoppar jag bara.

Idag hade jag tid att strosa, titta, vända, känna, tänka, jämföra, drömma - trivsel-shoppa helt enkelt! Det blev en del i slutändan, mest nödvändiga saker, som läppglanset, svarta tightsen, ansiktsoljan och duschcremen. En del inte helt nödvändiga saker också förstås; växterna, krukorna och heminredningsgrejorna. Det där strosandet är dock inte att underskatta - jag älskar att låta mig förföras av fina arrangemang av olika ting även om det inte i slutändan resulterar i ett inköp.

Ja, det var några himla bra timmar faktiskt!

En plats på jorden

Idag är det dags att fira igen och i år är det 10-årsjubileum! Vet inte riktigt hur jag ska fira än, men bara känslan av att känna stolthet över mig själv känns bra!

Kommer ihåg tiden innan jag fattade det där kloka beslutet; hur jag våndades och hur denna vånda fick mig att bli svag och dra ut på det. Ja, vetskapen om att jag skulle fatta beslutet fanns där redan ett år innan. Bestämde mig gjorde jag drygt ett halvår innan, men jag genomförde det den här dagen för tio år sedan.

Under den tid den där processen tog så fanns det en strof ur en låt jag ofta lyssnade och tänkte på:

Ge mig en plats på jorden,
inte nödvändigtvis i solen,
men ett eget fönster mot gatan
jag kan öppna och stänga
som jag behagar
Det är det enda jag behöver
det är det enda som mitt hjärta kräver
att jag hittar någonstans där jag kan välja mellan lugn och ro

Ur "En plats på jorden" av Eva Dahlgren

Den där låten väckte och höll liv i min längtan efter ett liv utan förnekelse och rädsla. Och den här dagen för tio år sedan började jag min vandring mot den där platsen. Hurra för mig själv!

Säkrat minnen

Nu har jag äntligen omvandlat min tanke till handling och säkrat alla våra kort. Jag har dem ju både på cd-skiva och på hårddisk, men inget varar för evigt och jag skulle bli mycket ledsen om alla korten försvann. Men som sagt, idag har jag köpt mig backup på en sajt. Nu ska jag bara ladda upp alla tusentals bilder, det lär väl ta tid, men datorn gör ju det mesta av jobbet (hoppas jag) medan jag gör något annat.

Att visa medmänsklighet

Jag tror inte, hoppas inte, att jag är speciellt annorlunda än andra, men jag har väldigt svårt att bara ignorera en situation där jag tror att någon annan skulle kunna behöva hjälp. För jag tänker alltid; tänk om det var jag eller mina kids eller min man eller min bror eller mina föräldrar eller min vän eller... Det kan vara barn som tappat bort sina föräldrar, någon vuxen som ramlat eller som häromdagen:

Vi satt i bilen och åkte. När vi passerade en busshållsplats ute i skogen (några kilometer från närmsta samhälle) såg vi att det låg en man vid vägkanten. Han var sommarklädd och låg med huvudet på en systembolagspåse. Och visst, med stor sannolikhet låg han där och väntade på bussen, men tänk om det inte var så, tänk om han blivit sjuk, svimmat, var medvetslös eller på tok för berusad? Jag bad Sportfiskaren vända bilen och åka tillbaka, vilket han snällt gjorde. När vi kom fram reste sig mannen upp på armbågarna och jag frågade om allt var okej, vilket han uppgav att det var.

Bra, fine, allt var okej med honom och vi åkte vidare. För mig kändes det ändå bra att ha kollat att allt var okej för hade jag inte gjort det hade jag fortfarande undrat hur det hade varit med honom, om han hade behövt hjälp och om någon annan stannat.

Mys i soffan

Jahapp.

Lillkillen har somnat.

Stora killen har kompis som ska sova över och de kollar någon H.P-film och är inte så intresserade av att ha mig i tv-spels/gästrummet...

Sportfiskaren golfar och kommer vid 23.

Tänker passa på.
Har hyrt drama som jag ska se och kanske att jag poppar pop-corn, käkar glass eller godis till. Och gråta tänker jag göra om det blir sorgligt också.
Nice!

Nära vänner

Det finns en hög med människor som jag träffar lite då och då, kan spendera några dygn med, fördriva tiden med, prata med, skratta med, trivas med - ja, sådanadär trevliga människor som jag tycker om och uppskattar, men som jag egentligen inte känner så väl och som inte känner mig så väl.

Och så har jag några få nära vänner, som jag verkligen litar på och som känner mig och som jag känner mig trygg med och som jag kan dela mina tankar och känslor med.

Häromdagen till exempel kände jag mig vilsen gällande en sak och vilken oerhörd välsignelse att kunna ringa upp en av de där nära vännerna och berätta precis hur det var, naket och avskalat, inte förfinat eller tillputsat, bara precis exakt hur jag tänkte och kände. Och innan jag ringde visste jag att den här vännen kommer ta sig tid att lyssna (färgaffären fick vänta) och vrida och vända tillsammans med mig.

Ja, jag har några få nära vänner, som jag verkligen känner mig trygg med, som jag skulle kunna komma eller ringa till närsomhelst, i vilket tillstånd som helst och jag vet att de skulle ta sig tiden att lyssna - det känner jag mig så tacksam för.

Idag har jag sett nya Harry Potter

Än får jag möjlighet att följa med stora killen på bio och idag såg vi senaste Harry Potter. Tyckte den var bra, men sorglig när Albus dör. Jag har läst alla H.P-böcker och tycker att de är ganska underhållande även om de inte gjort något oerhört intryck på mig. Har förstått att det ska bli två filmer av den sista boken och ser fram emot dem med. Dessutom har vi några tv-spel med H.P som faktiskt är kul och som jag och stora killen kan spela tillsammans.

Räddning i nöden

Tack och lov låg vår stuga långt bort från serviceinrättningen på campingen. På grund av detta fick vi låna kioskägarnas toa, som låg bakom kiosken. Den var mycket fräsch och doftade gott. Således behövde jag bara använda otäcka campingtoaletter två gånger. Istället för att duscha igår morse tog jag ett morgondopp. Imorse regnade det och jag fuskade med duschningen, men tvättade i alla fall med makens hjälp håret i gårdspumpen. Ikväll blir det en lång skön dusch i mitt eget hem!

Att komma hem...

...är så mycket trevligare om huset är städat än ostädat! Njuter alltid av tanken på att få komma hem och lite extra när jag vet att vi inte behöver städa det första vi gör (det räcker att behöva packa upp.)! Åker gärna senare eller går upp tidigare för att lämna huset i ett trevligt skick!

Recycling i någon form

Först fick stora killen den här i julklapp - och blev mycket glad. Vi fick lyssna till de astmatiska andetagen dagarna i ända. Vid olika knapptryckningar säger den också:

- You don't know the power of the dark side!

- Don't let me destroy you!

- There's no escape!

Utöver detta har den en röstförvandlare så att den som bär hjälmen låter lite som Darth Vader när den pratar.

Häromdagen fick lilla killen tag i den och har den nu på sig stor del av tiden. Han älskar också den och han är dessutom väldigt söt när han pratar Darth Vader-aktigt i den med sin lilla ljusa röst eller sjunger Björnen sover.

Två dygn...

...ska jag tillbringa i en liten skokartong utan vatten och toalett. Jag tycker inte så mycket om att planera min semester (hur kul är det till exempel att åka till Skara Sommarland i hällregn och tolv grader varmt om man nu hade bokat in det? Inte kul.), men denna tripp planerades tillsammans med två andra familjer för länge sedan. Förslag på boende kom och jag kollade in länken och sa att det såg bra ut, boka det.

Idag upptäckte jag att det stod:
"Vi har stugor i 2 storlekar. Alla har fyra bäddar. Ingen stuga har vatten eller avlopp! I den större stugan har du kyl, kokplattor, kaffebryggare och köksutrustning. I den mindre stugan finns sovplatser och kylskåp. Båda stugorna har en liten veranda med bord och stolar. "

Jag vet inte ens om vi har skokartong storlek större eller skokartong storlek mindre. Oavsett är jag hänvisad till otäcka gemensamma duschar och toaletter - hate, hate, hate! Fick en snilleblixt och kollade var kusinens fina hotell låg - dessvärre två timmar bort...suck! Nåja, blir vädret fint så är det i alla fall en fin strand alldeles i närheten av skokartongen. Blir det dåligt väder eller jag drabbas av panik kan vi ju alltid ta in på ett hotell i närmaste större samhälle.

Lyckad present

Om några veckor fyller min brorsdotter, Lilla Dig, två år. Hon är hur söt som helst och mycket bestämd av sig. Både i glädje och ilska brister hon ut i högstrukna c. Hon har precis likadana taggiga och stora framtänder som sin pappa - och samma temperament! Hujedamej! Kommer ihåg när jag var nio och hade som uppdrag att hämta lillebror, då fem år, från dagis. Jag fick mer eller mindre dra honom hem över fältet och skolgården! Det var en kamp varje gång och han var ganska både stor och stark.

I alla fall, leksaksaffärerna svämmar över av leksaker, till stor del skräp. Lilla Dig ska börja förskolan i augusti och jag tänkte att ryggsäck är ju alltid bra att ha då (dessutom har jag köpt det inför mina systersöners förskolestart och lider fantasibrist...). Hittade en fin med Pippi på och köpte den. Jag såg ju redan då att hon blev glad, hon satte på sig ryggan och knatade omkring med den ända till vi åkte hem. Och inatt sov hon med den - snacka om att lyckas med presentinköpet!

Jag har mitt barn!

Fyra veckor utan stora killen är nu till ända och nu har jag honom i fyra ändlösa veckor! Det ska bli så skönt! Varje dag har jag tänkt på honom tusen och tusen gånger, men på något konstigt sätt har jag lagt locket på de där ledsna känslorna som föds ur min längtan. Strax efter att han åkte gick det inte, då grät jag i Sportfiskarens famn en stund och idag fällde jag några glädjetårar när jag var på väg att hämta honom. Men det är väl ett sätt att härda ut antar jag. Nu behöver jag inte härda ut längre - nu är han här hos mig.

Visst är det väl en lyx...

...att ha några påsar svamp i frysen som kan tas fram och lagas i ordning till en god fläskfilé på svampbädd? Och ännu bättre är att det är Sportfiskaren som lagar fredagmiddagen medan jag sitter här i soffan bredvid lillen och bloggar!

Lite sexualundervisning vore på sin plats

Jag vet, det är konstigt att tänka sig att ens barn har en egen sexualitet, men det har de ju, det är bara att inse. Det har inte den här mamman gjort. I poolen?!

Hallå tingsrätten - hört talas om barnperspektiv?

Forskning visar att fyrtio till sextio procent av de barn som får se hur pappa utsätter mamma/styvmamma för våld även själva blir utsatt för våld av sin pappa. När kvinnan separerar från mannen upphör ju oftast det fysiska våldet mot henne, men barnet har i de flesta fall umgänge med pappa. Om barnet då inte vill träffa pappa och säger till mamma att pappa gör barnet illa, ja, då kan ju mamma välja att hålla barnet hemma från umgänge.

I de fall jag stöter på har mamma och pappa oftast gemensam vårdnad om barnet och det blir en vårdnadstvist i tingsrätten. Och i nästan alla fall vill tingsrätterna i Sverige att ett umgänge ska komma igång. Även om barnet berättat för mamma och skola att barnet inte vill träffa pappa för att han gör barnet illa. Eftersom mamma inte släpper iväg barnet till pappa så ger tingsrätten i uppdrag till socialtjänsten att se till att umgänget blir av. I många fall där barnet berättat om övergrepp vill tingsrätten att umgänget övervakas. Socialtjänsten utser därför en kontaktperson som ska se till att umgänget blir av och även se till att barnet är skyddat om barnet träffar pappa.

Tingsrätten vill alltså tvinga barnet att träffa pappa, men anser samtidigt att han kan vara så pass farlig för barnet så att en tredje person måste vara med för att skydda barnet. För ett barn måste det kännas oerhört förvirrande. Att bli kränkt av sin egen pappa, ha modet att berätta om det, men istället för att bli lyssnad på utsättas för försök att tvingas till umgänge med pappa, som barnet är rädd för. Och det är inte så lätt för ett barn att stå emot när kontaktpersonen kommer och lockar och pockar och försöker övertala gång på gång på gång.

I föräldrabalken står det att barn i första hand ska skyddas från övergrepp och att barnet i andra hand ska få sitt behov av en god och nära relation med vårdnadshavarna tillgodosett. Det låter ju bra - det är ett tydligt barnperspektiv som handlar om barnets rättigheter, inte föräldrarnas. Men i verkligheten så försöker tingsrätten tvinga barn att träffa föräldrar som har gjort dem illa och som de är rädda för och det betyder ju att det är ett vuxenperspektiv som råder, där tingsrätterna tycker att föräldrar har rätt till sina barn.

Kan aldrig den rätten förverkas?
Och hur många gånger är det etiskt försvarbart att försöka tvinga ett barn till umgänge med en förälder barnet inte vill träffa?

DVD-tips!

I Lilla Staden kanske molnen spricker upp framåt kvällen, vilket vore trevligt då vi ska grilla med Fru C och hennes familj. Men för dig som inte har någon trevlig social samvaro att se fram emot så vill jag tipsa om filmen Valkyria, som bygger på verkliga händelser under andra världskriget. Jag hade inte hört talas om överste von Stauffenberg, men det säger som vanligt mer om min okunskap än om denne modige man. Värd att ses tycker jag!

Lillen...

...övar inför framtida äventyr i naturen! Sötnos! Hoppas han drömmer om höga fjäll, stora fiskar, vilda djur, karg och storslagen natur, strapatsrik vandring/klättring/paddling - och mamma förstås! Sov gott min lille äventyrare!

Sov gott Nonin

Jag har alltid älskat katter och hela min barndom tjatade jag om att få en katt, men mina föräldrar var ståndaktiga och sa konsekvent nej. Min pappa var särskilt emot katt. Men när jag fyllde nitton (bodde fortfarande hemma hos mamma och pappa) fick jag en katt i födelsedagspresent av Fröken Multisport. En liten svarvit kattunge, så ullig, gosig och busig!

Min pappa, kattmotståndaren, älskade den där katten. När jag flyttade hemifrån två år senare fick kissen stanna kvar hos "mormor och morfar", som bor i en villa med trädgård nära lite skog. Det har jag aldrig ångrat! Mina föräldrar har verkligen tagit hand om katten och pappa har pysslat om henne extra mycket; släppt ut och in henne nattetid, följt med henne när hon skulle uträtta sina behov i skogen, fixat och donat med allt - ja, snacka om curlingkattmorförälder!

Den här sommaren skulle hon bli femton år, men det kommer hon aldrig bli. Under våren har hon varit sjuk i omgångar; haft urinvägsinfektioner, blivit mager och minskat drastiskt på sitt revir. Den senaste veckan har hon tydligt visat att hon inte mått bra; hon har haft ont, inte velat/kunnat äta och bara legat. Imorse ringde pappa och frågade om det var okej att hon avlivades - det var ju ändå min katt tyckte han. Jag sa självklart ja - inte vill jag att hon ska lida på ålderns höst när hon haft ett så gott liv!

Så i eftermiddags avlivades min första katt; Chessy a.k.a. Nonin (fråga mig inte hur Chessy kunde bli Nonin). Tack till mamma och pappa för att ni tagit så väl hand om henne och gett henne ett rikt, gott och långt kattliv. Tack till Nonin för att du har tagit så väl hand om mina föräldrar, framförallt pappa - kattmotståndaren...

Du kommer vara saknad, men inte bortglömd!

Taskigt!

Jag läste ut "Dödgrävarens dotter" för några dagar sedan. Den var ganska lång, över sex hundra sidor (pocket). Jag läste boktipset i någon tidning och köpte den sedan, så jag läste aldrig på baksidan. När jag hade läst ut den så gjorde jag dock det och då blev jag irriterad! Det var nämligen så att de avslöjade handlingen låååååååångt in i boken, typ fyra hundra sidor in! Jag förstår inte det riktigt. Jag tycker det är taskigt att avslöja så mycket av handlingen på baksidan. Bu för den som skrev texten på baksidan! Och googla inte på den för varje artikel och recension jag hittat avslöjar lika mycket, en del mer!

Men boken var bra, så läs den gärna, men läs inte på baksidan först!

Jag har inte förlorat min integritet!

Alltså, jag har under ett antal veckor nu utsatts för närmanden som jag varken bjudit in till eller visat min uppskattning för. Dessvärre har jag inte heller markerat det obehag jag känt inför dessa närmanden - för det känns som att jag är så annorlunda, som att alla andra tycker om det?

En gravidmage inbjuder uppenbarligen människor i min omgivning till att ta sig rätten att klappa, känna på och smeka min mage - utan att fråga först!! Själv tycker jag det är obehagligt varje gång det händer och jag känner hur jag stelnar i ett fruset, krampaktigt leende som döljer sammanbitna käkar. Min mage är fortfarande min, även om det för närvarande även är hemvist åt ett litet knytte, och jag uppskattar INTE att människor gör intrång i min personliga sfär, oavsett om jag är gravid eller inte!

Jag vet inte om jag har större integritet än andra, men jag bestämmer vilka som får komma nära mig. Jag vet inte heller hur jag ska markera att jag faktiskt inte tycker om dessa ständiga intrång i min personliga sfär! Att rygga tillbaka eller hoppa undan känns konstigt, även om det egentligen är det jag vill.

Och det är klart att det finns människor som har fri tillgång till magen, vänner och familj, som gärna får klappa och känna bäst de vill utan att det känns obehagligt. Det är inte dem jag menar, utan de där andra människorna, som jag aldrig kramat tidigare, för att vi inte har en så nära relation, men som ändå, med en självklarhet som för mig är obegriplig, sträcker fram sina händer och tar på mig.

Att få uttrycka sin ilska

Älskar denna norrländska arga tant!

Stäm mig!

Igår var det dags att träffa några körkollegor för mat och skratt på en av stadens restauranger. Det var så kul att träffas igen och vi underhöll våra medgäster med några somriga sånger. Då kände jag hur mycket jag saknat kören, framför allt att få sjunga i stämmor. Jag går ju och småsjunger hemma också, men det blir liksom inte samma sak som när min röst och stämma blir en del som läggs till de andras röster och stämmor och vi tillsammans blir en helhet! Det saknar jag och det var så kul och efterlängtat att få uppleva det igen, även om gårdagens sjungande var högst orepeterat och utan någon som helst ledning!

Vi träffades på samma restaurang som förra året (utbudet är något begränsat här i Lilla Staden), men menyn var ny och serveringspersonalen också. Desserten var god, men servicen under all kritik. Sällskapet var dock underhållande och jag skrattade mycket, mycket, mycket! Således ännu en underbar sommarkväll att bevara i minnet!

Hur menar de?

Citat från DN:s hemsida: "I dag håller EU-kommissionens ordförande Manuel Barosso överläggningar med statsminister Fredrik Reinfeldt för överläggningar".

Va?!

Nästa gång kommer han kolla teknikaliteterna mer noggrant!

Pär Nyberg, vd för Kopparstaden, skulle ha en dragning för sitt företags styrelse och ville använda datorn som hjälpmedel. Pär hade dock inte kollat att alla teknikaliteter funkade innan han började sin presentation varpå han istället visade lite porrbilder för sin publik...Pinsamt! Dessutom fanns en policy inom företaget som förbjöd innehav av porrbilder i företagets datorer så han fick en skarp varning och 40 000 i löneavdrag.