Det finns hopp!

Ända sedan jag var liten har jag älskat nagellack. När jag var tio fick jag börja spara ut naglarna och sedan dess har jag haft långa naglar. Nästan aldrig går jag utan nagellack. Jag föddes med en fantastisk kvalité på naglarna; de är hårda, flisar sig sällan och går inte av så lätt. Jag får ofta komplimanger för mina naglar av okända när jag till exempel betalar i en affär eller så. Många frågar om det är mina riktiga naglar och om de får känna på dem. Eftersom jag oftast har fina, lackade, långa naglar så har det nästan blivit mitt signum.

Det finns dock undantag och det är när jag ammar (eller om det är efter graviditeten, jag vet inte vad som är orsaken) men de flisar sig i kanterna, bryts av lätt och blir allmänt trista. Så under hösten har jag gått utan nagellack nästan hela tiden och naglarna har endera haft olika längd eller varit kortklippta. Men nu skönjer jag ett ljus i tunneln! Just nu är det tumnageln på höger hand som har en ojämn form eftersom den gick sönder på ena sidan, men annars börjar naglarna återgå till sitt normala, tåliga tillstånd. Jag tror till och med att jag tycker de börjar bli så fina och långa att jag tänker lacka dem ikväll så att det blir julfina! Ja, det ska jag faktiskt! Ska kika i min lilla nagellackslåda och välja en passande nyans!