Så här på själva nyårsafton...

...vaknade vi med en innetemperatur på tolv grader. Fy för bövelen vad kallt! Verkar som att pannan inte får tillräckligt med ström. Inte överdrivet många elektriker som arbetar på nyårsafton i Lilla Staden. Ingen faktiskt. Sista försöket på egen hand blir att byta proppar trots att det ser ut som att ingen gått. I början av året säkrade vi upp från sexton till tjugo ampere för att undvika detta problem, men det hjälpte tyvärr inte. Våra gäster valde att inte komma och det förstår jag för jag vill själv inte vara här. Om det inte blir bättre kommer vi fly fältet. Det lär ju inte frysa sönder något med en innetemperatur på tolv grader. Och inte jobbar det någon elektriker imorgon eller på lördag eller på söndag heller. Och gå omkring i tolv grader i flera dygn det orkar varken jag eller kidsen.

Var nästan helt säker

För ett år sedan var det för tidigt för graviditetstest, men jag var nästan helt säker på att jag var gravid. Jag var nämligen helt galet sugen på lakrits-godis! Graviditet nummer två var det pingvin-godisar, sådana som köptes på taxfree förr i tiden som jag var beroende av. Åt hur många som helst i början av den graviditeten! Och för ett år sedan var jag helt beroende av Dragster supersalta. Hade alltid en oöppnad påse hemma. Så jag var nästan helt säker. Men inte riktigt. Fast en vecka senare fick jag veta. Och nu ligger det som för ett år sedan bara var några få celler uppe i vår säng och sover sött; en helt perfekt underbar liten människa. Är inte det ett mirakel så säg.

Så här dagen innan nyårsafton...

...har vi det lika varmt inne som det var på midsommarafton ute. Hutter, hutter och frys! Men nu har vi eldat upp oss till 16 grader så det är på rätt väg. Ute har det gått från -27 till -22 så ute-temperaturen arbetar med oss!

Jag kan inte sjunga

Stora killen fick Band Hero av tomten. Nu kan alla i familjen utom Liten vara med och spela eller sjunga. Igår var det jag, Stora killen och Sportfiskaren som rev av några låtar. Jag tycker jag sjunger ganska bra. Jag menar, jag blev ju accepterad i Kammarkören och det är ju inte någon omusikalisk människa som leder den, så lite krav har maestro på oss körsångare.

Men. Enligt Band Hero sjunger jag verkligen inte bra alls. De som spelar instrument klarar sin uppgift till 80% och uppåt - jag ligger mellan 60-75%. Inte bra. Inte ens Michael Jacksons "Beat it" kunde jag sjunga speciellt bra. Jag började kaxigt och tog "hard" på svårighet. Då blev bandet avbrutet eftersom jag sjöng så dåligt... Helt osannolikt för hur många gånger har jag inte sjungit "Beat it" under tonårstiden?! En skvadriljon gånger eller så. Jag KAN "Beat it"! Trodde jag...

Ja, så mitt sång-självförtroende har dalat rejält de senaste dagarna. Men roligaste kommentaren var ändå när Stora killen, efter att jag hade sjungit halva Linkin' Park-låten, säger:
- Men MAAAMMAAA, det är ingen MUSIKAL det här vet du!

Vinterland

Vi har haft en härlig stund i pulkabacken idag. Märkte hur många vi är i familjen; Stora killen ville ha med en kompis och helt plötsligt är två bilar en nödvändighet! Som alltid dock orolig att Liten ska frysa, men efter en stunds vakenhet återgick hon till att sova gott i vagnen under snötyngda granar. All denna snö påminner om barndomens vita vintrar med mycket snö som blev till grottor och skyddsvärn när vi hade snöbollskrig vid vändplatsen. Härligt att mina kids också får vita vintrar att vältra sig i.

Ovan

Den sjunde januari ska min examinationsuppgift vara inskickad till min opponent. Hon är före detta kvinnofridssamordnare på länsstyrelsen, vilket ger mig prestationsångest samtidigt som jag ser fram emot användbar kritik.

Högst fem sidor, ett och ett halvt radavstånd - en utmaning för mig som har svårt att begränsa mig. Så var det på socionomutbildningen, när jag skrev barnavårdsutredningar och även nu när jag skriver projektansökningar. Jag skriver, stryker, stryker och stryker, ber om hjälp och stryker lite mer...ofta med ett inre motstånd för jag tycker allt jag skrivit är viktigt.

I alla fall. Idag tog jag på allvar tag i uppgiften; tog fram kurslitteraturen, skrev, lade in källhänvisningar, försökte få ett bra språk och skalade bort överflödiga ord. Tre sidor är nu skrivna och skelettet har fått lite kött på benen även om det återstår en del innan uppgiften är färdig. Det är roligt, men ovant. Det krävs ganska lite hjärngymnastik att vara ledig med tre kids så att skriva en examinationsuppgift värd sju poäng är användning av hjärnan på en nivå jag inte är van vid. Nu sitter jag här helt trött i huvudet efter bara två timmars studier!

Jobbiga titlar

Tänk vad besvärligt att folk ska skriva bra böcker med besvärliga titlar! Det är inte speciellt ofta jag säger könsord, men ibland måste jag. Som när jag skulle fråga efter boken "Bitterfittan"på biblioteket för några år sedan. Eller nu när jag skulle ge bort boken "Kukbruk" till Stora killen. Stod där på Akademibokhandeln och försökte förklara vilken bok jag ville ha, men jag hade glömt vad författaren hette så det var bara att haspla ur sig titeln. Tack och lov så såg både bibliotekarien och affärsbiträdet helt ogenerade ut av könsords-titlarna och visade mig rätt!

Älskar tv-spel

Jag älskar tv-spel! Jag kommer ihåg i min ungdom när jag umgicks mycket med Glada tjejen. Vi spelade Super Mario Bros i hur många timmar som helst! Sedan övergick det till "skjuta-spel" ett tag. När Stora killen var liten spelade först jag och han tittade på, sedan spelade vi tillsammans och sedan spelade han själv och behövde bara hjälp då och då. Allt från Spyro till Harry Potter och jag och Sportfiskaren spelade Tomb Raider och det där zombiespelet jag inte kommer ihåg namnet på. Sedan blev Lillkillen tillräckligt stor för att vilja prova och vi spelar Lego Star Wars tillsammans nästan varje dag även om han kan spela helt själv nuförtiden. Av Tomten fick jag Tomb Raider Legend och det satte jag mig och spelade igår tillsammans med Sportfiskaren. Stora killen satt intresserat och kollade på och mot slutet hjälpte han oss med en uppgift.

I en nästan en timme höll vi på med en uppgift. Vi klurade och tänkte, gjorde si och gjorde så. Till slut lyckades vi fundera ut hur vi skulle göra. Men som sagt, det tog nästan en timme.

Jag har således inga svårigheter att förstå grabbarna när de fastnar i spel och tycker jag är tråkig som vill begränsa deras spelande eller avbryta dem mitt i för att vi ska äta eller så. För jag kan ju själv sitta i flera timmar och spela. Å andra sidan tycker jag att de behöver gränser för sitt tv-spelande. Men det är väl den vuxnes previlegium; att inte ha några begränsningar för sitt tv-spelande. Och en förälders ansvar; att begränsa barnens tv-spelande så att de ägnar sig åt andra saker också.

Midnatt råder

Snart i alla fall. Och den här julaftonen får jag inte avsluta med midnattsmässa, men jag och mina fina ungar var på gudstjänst i förmiddags och då fick jag sjunga min favorit-jul-psalm 122. Härligt, härligt!

Sedan dess har dagen bara rullat på. Jag har haft en härlig julafton med god mat, fin tomte och härliga människor. Och en massa julklappar. Tomten delade bara ut två julklappar var till kidsen och en var till oss vuxna. Detta så att tomten inte skulle behöva vara borta hela julaftonen från sin familj. Och kidsen var så nöjda med sina två paket att det kändes helt onödigt att dela ut resten. Det var ett berg med julklappar under granen.

En liten stund gjorde den synen mig nästan äcklad. Vilket överflöd! Och så finns det barn som bara förknippar julen med ångest för att föräldrarna dricker, missbrukar droger, för att pappa slår mamma, för att barnet självt blir slaget eller för att barnet blir utsatt för övergrepp, gång på gång. Barn som lever i flykt, både i vårt land och utomlands. Barn som svälter till döds. Vad skulle det gjort för skillnad om jag istället lagt alla julklappspengar på att stödja olika projekt som försöker förbättra barns levnadsvillkor? Varför tänker jag varje år att jag bara borde köpa julklappar som går till välgörande ändamål, men aldrig gör det? Kanske nästa jul?

Stora killen fick Band Hero och nu har vi sjungit och spelat till dess att svärfar bad oss sluta för att "det är omöjligt att sova när ni spelar". Hmpf! Vi som sjunger och spelar så bra?! Nu är det bara vi två vakna. Vi sitter här vid varsin dator och grejar. Det är dags för oss att sova, men det känns så skönt att få ut så mycket som möjligt av julaftonen. Stora killen kommer nog lyssna på ljudbok på sin nya cd-spelare. Jag kommer fundera på vad jag ska köpa på Make Up Store för de presentkort jag fick av Båtsman. Det har varit en fin julafton. Jag är nöjd. Lyckokänslan sprider sig i min kropp. Den där stilla, rogivande känslan som kommer när allt känns bra, när allt känns gott; vetskapen om de två små och Sportfiskaren som sover däruppe, ljudet av fina Stora killens klickande och knattrande framför datorn, glädjen över den snövita julen. Det ger eko inåt och fyller mig med tacksamhet över det jag har. Och med den känslan går jag och lägger mig. Jag har haft en God Jul.

Santa's on his way!

Strax efter ett. Allt är färdigt. Snart kommer tomten nedför skorstenen och lägger klappar i julstrumporna. Vardagsrummet är fint, juligt, godiset och nötterna är på plats när barnen kommer ned imorgon för att kolla sin julstrumpa och därefter julklappsjakten. Penntrollet bör dock gå och lägga sig för att inte se alltför panda-aktig ut runt ögonen imorgon.

Tack Försäkringskassan!

Så här dagen före julafton har jag faktiskt inhandlat alla julklappar och dessutom slagit in dem. Men det är ju ändå trevligt att få lite pengar på kontot. Men det fick inte jag idag. Så jag gick in på försäkringskassan och kollade och såg att jag hade tagit ut pengar från augusti till och med oktober. Men jag fick ju pengar i november? Väntade till klockan blev åtta och ringde kundtjänst, som upplyste mig om att pengarna som betalades ut i november var för perioden 20-31 oktober. Jag tyckte ju att det var lite pengar som kom i november, men tänkte att det är klart att jag inte ska ha så bra betalt för att vara ledig hela dagarna...

I alla fall så frågade jag om jag således inte hade lagt in begäran om föräldrapenning efter det och det hade jag ju inte.
- Det här blev inte så bra för dig va'? Sa kvinnan på Fk medlidsamt.
- Nej, inte direkt.
- Men du, jag är ensam här nu och om du fyller i en begäran under dagen så lovar jag att hålla utkik efter den. Du kommer inte få några pengar idag, men i alla fall så att du hinner betala räkningarna i tid. Och glöm inte att logga ut dig för det är först då som jag får din begäran.
- Ok, jag fixar det på en gång!

Jag fyllde i den (ända till slutet av mars då jag ska börja jobba igen) och loggade ut. Två minuter senare gick jag in igen och då hade kvinnan på Fk behandlat och godkänt min begäran! Så himla snällt! Det kallar jag service!

Så nu tänker jag maila Fk och tacka för hjälpen och jag hoppas verkligen att de kan se vem det var som hjälpte mig så hon får beröm!

Det finns hopp!

Ända sedan jag var liten har jag älskat nagellack. När jag var tio fick jag börja spara ut naglarna och sedan dess har jag haft långa naglar. Nästan aldrig går jag utan nagellack. Jag föddes med en fantastisk kvalité på naglarna; de är hårda, flisar sig sällan och går inte av så lätt. Jag får ofta komplimanger för mina naglar av okända när jag till exempel betalar i en affär eller så. Många frågar om det är mina riktiga naglar och om de får känna på dem. Eftersom jag oftast har fina, lackade, långa naglar så har det nästan blivit mitt signum.

Det finns dock undantag och det är när jag ammar (eller om det är efter graviditeten, jag vet inte vad som är orsaken) men de flisar sig i kanterna, bryts av lätt och blir allmänt trista. Så under hösten har jag gått utan nagellack nästan hela tiden och naglarna har endera haft olika längd eller varit kortklippta. Men nu skönjer jag ett ljus i tunneln! Just nu är det tumnageln på höger hand som har en ojämn form eftersom den gick sönder på ena sidan, men annars börjar naglarna återgå till sitt normala, tåliga tillstånd. Jag tror till och med att jag tycker de börjar bli så fina och långa att jag tänker lacka dem ikväll så att det blir julfina! Ja, det ska jag faktiskt! Ska kika i min lilla nagellackslåda och välja en passande nyans!

Granen står så grön och grann i stugan

Så är årets gran påklädd och klar. Det tog halva dagen för mig och Lillkillen att klä granen, men efter ett antal olika pauser blev den så färdig. Konstigt nog ville varken Stora eller Lilla killen lägga julklapparna, som har sin tillfälliga vistelse under vardagsrumsbordet, under granen! Som jag minns det var det ett ypperligt tillfälle att legalt få klämma, känna, skaka och fantisera om julklapparna?! Nåväl, julklapparna får sova under vardagsrumsbordet även i natt för nu ska jag gå och lägga mig.

I mina öron ljuder det fantastiska framförandet av "Den heliga staden" som min fantastiska kör sjöng under årets julkonsert. Det var härligt att få se mina kör-kollegor om än lite vemodigt att inte vara med och sjunga. Jag och Liten njöt i stora drag av konserten!

Happy ending!

De borttappade julklapparna är återfunna! Vi hade parkerat dem på marken framför ett av torgstånden och där lät vi dem stå kvar. Tack och lov uppmärksammade en av försäljarna detta och tillvaratog påsarna. Ja, han vaktade dem noga. Så noga att Sportfiskarens kollega hade lite svårt att få ut dem trots att Sportfiskaren gett honom en beskrivning av vilka påsar det var och deras innehåll. Men imorgon kommer de borttappade påsarna till Sportfiskarens kontor och då återstår att se om allt innehåll finns kvar!

Lite svinn får man räkna med

Barnvagn, Liten, en liten fylld påse, en stor fylld påse, en, två, tre, fyra, fem leksaker och julgran var tydligen för mycket att hålla koll på. Första halvlekens julklappar hade Sportfiskaren lagt i tryggt förvar i bilen, men andra halvlekens halva mängd julklappar försvann någonstans längs vägen. Kanske, kanske, kanske att vi glömde dem i sista affären innan julgranen. Får ringa när de öppnar imorgon.

Men alla inköpta och till hemmet transporterade julklappar är nu inslagna. Skönt!

Har sonat sitt brott, men...

En lärare i 60-årsåldern dömdes 2005 till ett års fängelse för sexuellt utnyttjande av en 14-årig elev. En bekant till mannen anställde honom för två år sedan som "allt-i-allo och handledare för en resursgrupp med utåtagerande barn i årskurs 8-9". Bekantingen, som för övrigt är rektor, har inte informerat barnens föräldrar om mannens bakgrund eftersom han inte anser att den är relevant.

Hmmm...han har ju suttit av sitt straff och är således en fri man, men nog hade jag velat veta om hans bakgrund om han undervisade någon av mina kids. Faktiskt.

Och där ljuset är...

...där är jul, där är jul!

I soffan sitter ett trött penntroll. Trött, men mycket nöjt penntroll. Hela huset skiner och luktar såpa och är fullt av tomtar, änglar, julkulor, juleljus och så julkrubban med det lilla barnet förstås. Verkligen inte att förglömma!

Det lilla nyfödda barnet vars strålglans når genom tid och rum ända till mig, till mitt hjärta. Och äntligen har julfriden kommit till mitt hus! Välkommen!

Städpatrullen har anlänt!

Idag ska här julstädas! Frukosten är nyligen intagen så jag står mig ett tag. Bärsjalen är redan knuten så det bara är att stoppa i Liten när hon tröttnar på att ligga på sin madrass. Dammtrasan och skurhinken är i ordning. Ska sätta på lite julmusik och sedan är det bara att tuta och köra till dess att bokhyllor, fönsterbrädor och alla andra ytor är blänkande rena! Så småningom får jag hjälp av min kollega och vår lille assistent, men än så länge sussar de sött tillsammans. Ser fram emot eftermiddagens julpyntande, julgransinköp och julklapps-inslagning!

Min nya kompis

Min gamla mobil har efter lång (?) och trogen tjänst fått gå i pension. Jag har stått ut över ett halvår med en STOR spricka på displayen och telefonens oerhört irriterande vana att stänga av sig lite närsomhelst. Numer är jag ju student och därmed har jag studentrabatt på en massa olika saker, bland annat mobil. Dock kommer jag ju snart sluta vara student så idag tog jag tillfället i akt och fixade en ny billig telefon med ett billigt abonnemang. Nu ska jag fortsätta leka med min nya fina kompis!

Kärlek är...

...att komma upp på morgonen och ha en färdig, härligt varm brasa att värma sig vid!

Om jag fick bestämma...

...skulle ingen i mitt hushåll tycka att det kändes okej att gå omkring i så här trasiga strumpor.

Sommardesserter

I somras var jag och Sportfiskaren på ett ställe som heter Högbo bruk. Vi åt mat men framför allt avnjöt jag deras dessertbuffé. Små söta fat med himmelska smaker. Kan rekommendera detta varmt om du någon gång är i Gävle eller däromkring!

Nu har det kommit!

Paketet är här! Ända från Tyskland till Lilla Staden. Och på julafton når den sin verklige mottagare och det ska bli så spännande att se om h*n tycker om presenten!

Beroende!

Jag har utvecklat ett pepparkaksberoende! Jag ÄLSKAR pepparkakor. Jag tar fram stora lådan. Häller upp ett glas saft. Tar en klunk saft och en hel pepparkaka och låter den smälta i munnen. Det är SÅ gott! Jag skulle kunna äta en burk om dagen på det här sättet! Undrar om det får några fysiologiska konsekvenser?

Han sa i alla fall grattis!

Lillkillen skulle ringa och gratta farfar idag. Lillkillen har uppfattat att farfar inte hör så bra.

Farfar: Hallå?
Lillkillen: Grattis.
F: Hallå?
L: G-R-A-T-T-I-S!!!!!!!!!!!!!
F (skrockar): Tack Lillkillen! Ska du inte sjunga för mig?
L: Nej. N-E-J!!!!!!!!

Vi komma, vi komma från pepparkakeland

Sportfiskaren är en hejare på pepparkakshus. Som tur är. För jag tycker det verkar svårt, tidskrävande och trist att göra pepparkakshus. Så jag gör inga, men är glad att Sportfiskaren åtar sig uppdraget, annars hade Stora killen inte fått göra några pepparkakshus under sin barndom. Sekunden efter att han och Sportfiskaren färdigställt pepparkakshusen genom åren flyttade diverse legogubbar och andra gubbar in...Nu är han för stor för att vara med (tycker han i alla fall), men i år hade Sportfiskaren fått Lillkillen medkreatör av årets pepparkakshus. Fint som busen tycker jag. Och nu är ljuset inkopplat också så det är ännu finare än på fotot.

Tack för maten den var god!

Sedan jag träffade Sportfiskaren bjuder mamma och pappa oss på julbord varje år. Det är himla mysigt. Vi var tre i familjen när vi började denna tradition - nu är vi fem. Varje år bokar pappa in oss på ett nytt ställe och vid det här laget har vi täckt in hela landskapet. I år var det ett trevligt dessertbord med en fantastisk ris á la Malta. Liten hade på sig en superfin klänning med matchande hårband. Jag bara ä-l-s-k-a-r att ha en dotter att sätta fina små klänningar på!

Får nog ringa Tanja

Jag handlade ju på internet för ett tag sedan och fick ett mail på tyska som svar. Tack vare er kära läsare fick jag mailet översatt till svenska. Nu undrar jag hur det går för min vara; är den på väg till mig eller inte? Så jag använde användarnamnet och lösenordet och gick in på den medskickade länken. Och finner, dock inte till min förvåning, att även den sidan är på tyska. Min vara är "freigegeben". Sportfiskaren tror det betyder att min vara har tagit sig friheter. Jag är inte säker på att den översättningen stämmer. I vilket fall, de lovade leverans innan jul och har varan inte kommit till veckan får jag nog ringa Tanja alternativt åka dit och smälla henne på fingrarna...

Färdig!

Nu är alla julkorten färdiga! Men vad folk flyttar hit och dit! Än bor de här och än bor de där! Men med hjälp av ratsit.se har jag lokaliserat alla nygifta och ny-flyttade människor! You can move but you can't hide! Imorgon åker de ned i postens fina julkortspåse för vidare transport ut i världen.

Gräsänkans fredagslogistik

Sportfiskaren är på julfest och kommer hem sent och jag är således ensam med mina tre juveler. Liten tycker att det är bäst om hon sitter fast på mig framåt sena eftermiddagen så det gäller att se till att allt fungerar smidigt. Således förbereddes middagen redan vid 15:00 när Liten sov sin sedvanliga halvtimme. Fredagsmys innebar idag hemgjorda hamburgare med klyftpotatis. Maten lagades när Liten sov sitt sista sovpass. Jag han duka fram, tända ljusen, lägga upp åt Lillkillen och göra i ordning min hamburgare och slå ned min lilla rumpa på stolen en halv minut när Liten slog upp sina bruna ögon och högljutt deklarerade att hon var vaken. Tack och lov fann hon sig i att sitta i mitt knä och titta på brorsorna medan jag åt upp. Nu har hon för ovanlighetens skull varit mycket nöjd med att ligga på sin lilla madrass efter det att hon fått sin middag medan jag plockat undan all mat i kylskåp alternativt sophink samt plockat ur diskmaskinen och ställt ned porslinet och övriga köksredskap som använts i samband med middagen. Jag har hunnit torka av arbetsytor, spishäll och köksbord samt serverat grabbarna chips och ostbågar framför tv:n respektive datorn. Ja, jag hinner ju till och med skriva detta blogg-inlägg och fortfarande ligger Liten nöjd och tittar upp i vårt vitmålade trätak.

Nu tar nästa pass vid där jag ska lägga Liten, vilket tar ungefär 45 minuter. Under tiden ska Lillkillen kolla på "Ringaren från Notre Dame" (den borde räcka hela Litens läggtid även om det tar lite längre tid än vanligt) och Stora killen chattar, fb:ar och spotify:ar. Det är bara att hålla tummarna för att allt fungerar och att de inte blir ovänner. Konflikthärden brukar bli att Stora killen sjunger högt till låtarna han lyssnar på och det är ganska jobbigt att lyssna på, speciellt om man försöker se en film med svenskt tal...

När Liten så somnat är det dags för Idol, som bara jag vill se egentligen, men eftersom Lillkillen somnade en ganska lång stund under eftermiddagen (tror Fru C:s mellankille körde slut på honom på Öppna Förskolan förut) är han ganska pigg och vill nog inte gå och lägga sig vid 20:00 som vanligt. Och musik tycker han ju om. Och chips och ostbågar så jag tror nog att vi hinner få lite gemensamt mys tack vare min utomordentligt väl genomtänkta logik!

Fredlig inramning

Jaha. Idag ska då Barack Obama få ta emot Nobels fredspris. Och i Oslo finns nu stridsvagnshinder runt byggnaden, kravallstaket, militär radar, igensvetsade gatubrunnslock, ett hundratal secret-service-personal, mobila avskjutningsramper och krypskyttar på taken. Känns verkligen som rätt inramning av det fredliga priset.

För övrigt tycker jag det suger att en representant för ett land som driver ett krig får Nobels fredspris. Bu!

Dagens i-landsproblem

Det finns två flaskor Cillit Bang; en med lila huvud och en med grönt. Den med lila var bäst i test stod det så jag bytte från grön till lila. Väl hemkommen visar det sig att den lila flaskan beter sig på samma irriterande sätt som hällrengöringsmedlet. De envisas med att liksom kasta upp rengöringsvätskan i små pölar. Den gröna Cillit Bangen spred ut rengöringsvätskan genom en fin liten dusch, det uppskattade jag. Men de här uppstötningarna uppskattar jag i-n-t-e. Faktum är att jag o-uppskattar dem så mycket att jag nog måste maila till företaget och be dem fixa en fin liten dusch istället för en ful pöl.

Ta ingen skit!

Har precis kommit in efter en powerwalk. Passerade närlivsbutiken och såg på löpet att Elin Woods har flyttat ifrån sin make. Jag kan väl inte påstå att det är världens mest pålitliga tidning, men jag hoppas verkligen att det är så. Gör inte som Hillary Clinton som bara log sig igenom sin makes otrohetsaffärer och stod vid hans sida ändå fast han hade betett sig som ett svin och med all önskvärd tydlighet visat henne (och hela världen) att han inte hade någon som helst respekt för deras relation. Hoppas Elin Woods verkligen har tagit sitt pick och pack och dragit så kan Tiger stå där med skammen, för skammen är hans, inte hennes. Nej, lyssna på det uttryck din namne, Elin (Ek), myntade och ta ingen skit!

Tjänat mer pengar!

Min foundation är på väg att ta slut. Kollade i butik; 219 spänn. Vann nyss en auktion på Tradera där jag bara behövde betala 93 kronor för den! Love Tradera!

Rabatt-drottningen

Så här i föräldrapenningtider försöker jag vara ekonomisk och lyckas ganska bra om jag får säga det själv. Slutsumman innan alla rabatter dragits; 443 kronor. Efter att alla rabatter dragits; 374 kronor. Det ni!

Arga ordföranden

Jag är med i en förening. Föreningens ordförande skickar då och då mail om information utöver den som finns på föreningens hemsida. Många gånger har mailen en ganska trist ton. Gnällig rent ut sagt. Det är ganska trist att läsa dem faktiskt. Nu senast tyckte ordföranden att medlemmarna skulle stötta föreningen genom att köpa en produkt föreningen säljer. Tja, det kanske jag borde, men ett surt gnäll-mail får mig inte att direkt skutta dit och köpa! Nej, då reagerar jag ganska barnsligt och bara raderar mailet och tänker igen att jag inte tänker fortsätta vara medlem i den föreningen 2010. Sluta skicka gnäll-mail till mig!

Och idag...

...är jag extra tacksam över att leva i ett land där jag vet att jag kan ge mina barn mat och tak över huvudet. Jag orkar inte ens tänka på hur det är att vara förälder, älska sina barn sådär mycket som alla föräldrar (nästan) gör, och se dem gå hungriga, frusna och oskyddade.

När fyraåringen börjar sina meningar med:

- Jag antar att...
- Faktum är...
- Hm! Besynnerligt! Vet du mamma...

Så vet jag inte om jag ska bli stolt över att han faktiskt använder dessa uttryck korrekt eller nervös över att han låter lillgammal (vilket är ganska sött).

Det gäller att planera!

Jag är så nöjd med att jag nuförtiden kan äta julbord på ett bra sätt; njuta av all god mat utan att bli illamående! Först gäller det att kolla in vad som bjuds och inte glömma att kolla in efterrättsutbudet på en gång! Finns det många kex, dessertostar, bakverk, godis och ris á la Malta prioriterar jag detta framför själva maten. Oftast avslutas alla julbord med en clementin. Det känns fräscht, smakar gott och då kan jag också inbilla mig att jag ätit ganska nyttigt...

Idag åt jag julbord med mina kära kollegor. Det smakade mycket gott och jag njöt av vuxen-sällskapet (inga barn med). Men att jag lärt mig äta så att jag inte blir illamående innebär inte att jag lärt mig äta så att jag inte blir proppmätt. Så när jag förut lade Liten somnade jag ifrån min ljudbok och sov gott i nästan en timme. Är trots detta fortfarande lite trött. Och dessutom börjar jag bli hungrig igen. Ska nog värma en lussebulle tror jag.

Va'?

Jag handlar ofta på internet. Praktiskt tycker jag och utbudet är större än i Lilla Staden. Häromdagen handlade jag i en ny butik och jag vet att jag fyllde i att jag bodde i Sverige. Som svar kom detta:

"Guten Tag Bina,

vielen Dank für Ihren Auftrag, für den Sie eine separate Auftragsbestätigung erhalten.

Sobald Sie die Auftragsbestätigung erhalten haben, können Sie über einen persönlichen Login auf unserer Website jederzeit sehen, wo in unserer Produktion sich Ihr Produkt befindet.

Ob es gerade gebunden, gedruckt, verleimt oder getrocknet wird, können Sie genau sehen und uns auf die Finger klopfen, wenn es Ihnen zu lange dauert :)."

Och så fortsatte mailet med lika många rader till och avslutades med vänliga hälsningar från Tanja. Ja, tack Tanja, men jag förstod knappt ett dyft av det som stod i mailet. Jag fick ett lösenord och användarnamn, så mycket förstod jag. Men resten är för mig obegripligt. Vad tror de?! Att tyska är ett världsspråk?!

Och till min stora glädje...

...upptäckte jag idag när jag tog fram mitt jul-kollegieblock att antalet julkort som ska skickas i år har minskat med nästan femtio procent från förra året! I mitt jul-kollegieblock, som förvaras i adventlådan, dokumenteras inkomna och skickade julkort samt vem som gjorde vad till julbordet (vi har knytis). När det gäller julkorten dokumenteras vilka som skickade "vanliga" julkort och vilka som skickade julkort med foton och naturligtvis även vilka vi skickade "vanliga" respektive foto-julkort till. Lillkillen har upptäckt hur kul det är att stämpla saker så i år tror jag att det är läge att köpa stämpeldyna och stämplar så kan han få tillverka julkorten.

Selektiv hörsel...

...måste väl vara när Stora killen, som sitter framför datorn med musik i lurarna, inte hör när man ganska högt på en meters avstånd hojtar "Stora killen!" ett antal gånger, men hör läskeflaskans "pfsst" när korken öppnas i köket och blixtsnabbt hojtar från tv-rummet in i köket "Jag vill också ha läsk!". Eller?