Jag är för sentimental för mitt eget bästa. Jag har så svårt att slänga saker med affektionsvärde; brev, foton, kort (jul, födelsedags) m.m. Förra helgen var ju syster yster här och eftersom både jag och kidsen fyller på hösten hade hon med sig en massa presenter och pysslig som hon är hade hon gjort egna fina kort till varje paket. Jag vet ju att hon tagit av sin tid och suttit och tänkt till kring val av papper, motiv och färg och sedan klippt och scrappat ihop dem. Och dem kan jag ju bara inte slänga! Så de åker ned i min lilla träkista där allt möjligt tjafs ligger; gamla almanackor, brev, vykort, julkort, smålappar från skolan som skickades under tråkiga lektioner m.m.
Men den där kistan är faktiskt en riktig guldgruva. Bland annat hittade jag till syster ysters bröllop det brev där hon första gången nämnde sin man - mycket användbart på hennes bröllop! Den som spar hon har!
1 kommentar:
Å vilka fina kort! Vem vid sina sinnens fulla bruk slänger såna omsorger i papperskorgen?
Jag är precis som du och skäms inte ett dugg för det. Även om jag ibland kan _sucka_ över det och tycka att det finns för lite plats för allt. Men det är ju en världslig sak.
Skicka en kommentar