Liten har ju ganska mycket hår redan och inte så bra motorik, men en väl fungerande grip-reflex, vilket har visat sig vara en dålig kombination. Imorse när hon låg på skötbordet och viftade med sina armar och grep med sina händer så lyckades hon få tag i sitt hår, gripa tag i det och sedan dra sig själv i håret så att hon började gråta. Livet är inte lätt och även om mamma försökte hålla koll på Litens armar så lyckades hon dra sig i håret två gånger till! Det har således sina fördelar att inte ha hår...
3 kommentarer:
Vilken tur för Lillans pappa då.
Så gjorde fröken Vällingsson också i början! Hon har ju jättemycket hår o grep tag i det o låg o skrek o grät, medan pappa försökte bända loss lilla handen. Gripreflexen fattade inte riktigt läget. Det där hände flera gånger varje dag den första månaden. Lite gulligt var det...
Om du sätter tummen på hennes handrygg o trycker handen neråt så måste hon släppa taget. Det är det smidigaste.
Cirkus: Tack för tipset! Det provar jag nästa gång det inträffar!!
Skicka en kommentar