Jag läser en kurs om mäns våld mot kvinnor från mariginaliserade grupper - det kan ju vara bra att få på papper att jag faktiskt har kompetens i det ämnet jag jobbar med. Igår lyssnade jag på en kvinna som forskat om mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättningar. Det var mycket intressant, men också beklämmande. Risken att bli utsatt för sexualiserat våld är 2 - 10% större än om du inte har ett funktionsnedsättning. Våldet ser ut som "vanligt", men eftersom funktionsnedsättningen finns så blir kvinnan extra sårbar och förövaren får extra stor makt. Kanske han är den som vårdar henne samtidigt som han använder våld mot henne. Våldet kan också bestå av att inte få mediciner i tid, att bli fråntagen sitt hjälpmedel, t.ex. att inte få sin rullstol eller att bli omkullknuffad och inte få hjälp upp.
I forskningen framkommer att personal runt den funktionsnedsatta tenderar att förminska och bagatellisera våldet; Ja, men hon är ju så kär i honom, det är ju så roligt för henne att hon har en pojkvän. Jovisst, men det kanske inte är så roligt när han slår henne...
Det finns också föreställningar i samhället kring funktionshindrades sexualitet - endera att de är översexuella eller att de är asexuella. Detta får som konsekvens att sexuella övergrepp inte blir övergrepp; i forskning har framkommit att professionella både tänker (och säger!) att övergreppet är en "välgärning" - hon ska väl vara glad att hon fick sig ett, vem vill ha en så'n? Ungefär 70% av kvinnor med funktionsnedsättning har erfarenheter av sexuella övergrepp. Oftast är förövaren någon som kvinnan står i beroendeställning till; en partner, en vårdare, en gode man eller anhörig.
Ja, det här är en grupp våldsutsatta kvinnor som vi måste synliggöra och arbeta preventivt med eftersom risken att bli utsatt är högre för dem än för kvinnor utan funktionsnedsättning.
1 kommentar:
Fy vad hemskt!
Skicka en kommentar