Åh, hjälp!

Idag var det körövning igen. Det gick verkligen i-n-t-e bra för mig. Under den tid jag var där (innan Liten kallade hem mig) sjöng vi Faurés rekviem. Sats sex och sju mestadels gissade jag mig fram, gled igenom alla toner i skalan med vissheten om att jag då förr eller senare, men sannolikt inte när jag skulle, borde träffa rätt ton... Det lät för b-e-d-r-ö-v-l-i-g-t!!! Jag ber härmed alla mina körkollegor offentligt om ursäkt och speciellt till mina närmsta grannar! Nu vill Liten få en somna-in-slurk så jag ska hasta upp på övervåningen och göra kvällstoaletten och sedan ta med mig Liten och min bok till sängen.