...att Sportfiskaren bara är på tjänsteresa några dagar och inte längre veckopendlar som när Lillkillen var nyfödd. Nu är hans frånvaro högst tillfällig och inte så som vårt liv ser ut - det var det ju då. Han åkte tidigt på måndag morgon och kom hem torsdag kväll (oftast), däremellan var jag ensam med kidsen. Det var i och för sig sällan något stort problem, men jag saknade maken och kände mig ibland trött på att inte ha möjlighet att komma utanför hemmets fyra väggar på egen hand.
Så som sagt, saknar Sportfiskaren, men är glad att det är tillfällig frånvaro.
2 kommentarer:
Bravo syrran! Se det positiva i det hela!!! När han bodde i sthlm under veckorna var det väl hemskt tungt ibland????
Nej faktiskt inte. Det var ju så då och det funkade ju då för att det inte fanns något alternativ. Värst var det om SF sagt att han skulle komma halvsex och så kom han inte förrän kvart i sex - det var en låååååång kvart! Konstigt hur hjärnan ställer in sig. Men allra mest synd om oss var det en gång innan Lillen kom när både jag och Stora killen hade magsjuka, det var vinter o hyresvärden hade glömt beställa olja så det var askallt i huset o tvättmaskin hade vi ingen i huset så det var bara att masa sig ut i tvättstugan med all magsjuketvätt. Hade inte heller ngn bil, så jag tog mig ingen vart (orkade inte åka buss). Tack och lov kom pappa o räddade oss med en matkasse!
Skicka en kommentar