Min pappa är speciell

Ja, han har ett speciellt handlag med barn. Här är han på bild med mig - det är några år sedan. Han har barnasinnet kvar och kanske är det därför barn tycker så mycket om honom. Innan han fick egna barn lekte han med grannarnas barn. Mamma har berättat att de till och med kom ringde på och frågade mamma om pappa fick komma ut och leka. När jag och brorsan hade kommit hade vi alltid en massa grannbarn i trädgården om pappa var ute och grejade. Det var alltid fullt med barn i skottkärran ovanpå lövhögen.

Sedan fick jag själv barn. Tre stycken vid det här laget och det har varit samma sak med dem. Han är så älskad av mina barn. "Morfar ska vi leka?" Har han fått höra tusen och tusen gånger! Och han tar sig alltid tid med dem och har tålamod att sitta på golvet eller vara i lekparken eller på kullen och leka.

Jag går ju en kurs på universitetet och är där en heldag varje månad. Då har pappa hand om Liten. Inför gårdagens barnvaktande var jag lite nervös eftersom Litens farmor var här för några veckor sedan och Liten gick inte alls med på att farmor bar på henne. Hon bara gnällde eller skrek. Jag fick god hjälp av svärmor ändå (Sportfiskaren var borta måndag till torsdag) - hur lyxigt är det inte att resa sig från matbordet och ta hand om Liten och sedan komma in i köket och det är undanplockat och fint överallt?!

Nå, orolig var jag alltså inför gårdagen. Men det hade jag inte behövt vara. Liten fick mat av mig och däremellan sov hon några stunder och var vaken några stunder - men hon var mycket nöjd och belåten med morfars sällskap. Och för en tid sedan fick jag en förklaring till varför av en kollega. Hon har speciella gåvor och sa till mig: Vet du om att det finns ett fåtal människor som strålar som solen? Nej, sa jag. Din pappa är en av dem. Det kan jag tänka mig, sa jag, för han är nog den godaste människa jag känner. Ja, sa min kollega, när jag ser honom med Liten så blir jag så berörd att jag får tårar i ögonen för han utstrålar sådant ljus och sådan kärlek.

Idag firar FN:s barnkonvention 20-årsjubileum. Och jag är så glad att jag och mina barn har fått leva nära min pappa. Tack!