En diplomatisk dokumentär

Jag har suttit klistrad framför dataskärmen och sett SVT:s Diplomaterna på webben (eftersom jag alltid missat halva programmet på väg hem från körövningen). Jag tycker det är superkul, men har inte riktigt kunnat försonats med Klas Ljungbergs skratt, det är, i min smak, lite för gällt och hyenaaktigt. MEN för övrigt tycker jag det varit riktigt intressant och underhållande - en sneakpeak i ett yrke jag inte vet särskilt mycket om. Nu höjer dock upprörda tittare sina röster för att diplomaten badar och dricker drinkar på arbetstid, som våra skattepengar bekostar! Fast jag tycker nog att serien visade andra delar av yrket också, som inte är fullt så avundsvärda; svenskar fast i krigszoner, logistik som inte fungerar, men som ändå måste styras upp på kort tid utan att gäster får ta konsekvenserna. Och det lär väl inte bara vara diplomater som dricker drinkar på arbetstid - representation är kanske inte ett helt främmande begrepp i näringslivet i dagens Sverige eller? Nej, jag tycker inte det fanns något att bli särskilt upprörd över i Diplomaterna - ja, det skulle väl vara Klas Ljungbergs skratt då, men det känns som att det inte har något med hans anställning som diplomat att göra, utan mer en egenskap som tillhör hans person.