Another part of me

En gång i tiden, för...ja, vad blir det...hjälp, det är ju tjugo år sedan (!) så upptäckte jag vad som skulle komma att bli min stora tonårsidol - Michael Jackson. Mycket vatten har runnit under broarna sedan dess och de senaste skivorna han har gett ut har jag inte så stor koll på, men Of the Wall, Thriller, Bad, Dangerous & HIStory har jag mer eller mindre koll på. De fyra första har jag lyssnat på hundratals gånger.

Men herr Jacksons karriär har vid flera tillfällen kantats av beskyllningar om sexuella övergrepp på barn. Och ingen rök utan eld; "absence of proof is not proof of absence" precis som en friande dom från misstanke om sexuella övergrepp inte innebär att det inte skett något. Det där har varit svårt för mig att hantera, rent moraliskt: kan jag lyssna på hans musik och samtidigt fördöma det han sannolikt gjort mot barn i hans närhet? För övrigt ser han ju ganska - konstlad ut - men det känns mindre problematiskt tycker jag nog.

1992 såg jag två konserter i Stockholm och 1997 var jag på konsert i Stockholm. Och nu ska han spela tio gånger i London i sommar, de sista konserterna han ger - ever. Det vore så häftigt att få tag i biljetter och åka dit, kanske tillsammans med fröken Multisport, som delade denna idoldyrkan med mig (vi har sett hans videos hur många gånger som helst för att lära oss koreografin...). Han sa på presskonferensen att han spelar det hans fans vill höra. Förutom alla de där vanliga hitsen vill jag höra Man in the Mirror. Den är underbar.