Sedan 22 november 2010 och till idag, 27 maj 2011, har jag gått ett hundra femtiofyra mil Nu är jag i Paris! Hurra för mig. Och tack för sällskapet på mina långpromenader Fru M och Liten. Och tack för sällskapet på mina kortpromenader Liten, Lillkillen och Fröken Granit. Och så alltid Sveriges Radio och mp3-spelaren. Har lärt mig en del under Parispromenaden; att det visst går att gå trots att det är tjugo minusgrader ute, att det är dumt att försöka skjuva en barnvagn uppför Källarbacken i snömodd, att det är lättare att gå fort om man har bricanylinhalator med sig när man har ansträngningsastma, att man bör undvika promenader på landet under de veckor som bönderna gödslar och att om jag vill lära känna någon ska jag promenera med den. Genom alla poddradioprogram jag lyssnat på har jag lärt mig en massa saker om olika områden. Ja, det har varit en berikande promenad på många sätt.
Nu när jag sitter här i ett försommarvarmt Paris och käkar en god choklad-dessert på ett café så känns det lite tomt. Varthän ska jag nu styra mina steg? Och med vem? Funderade ett tag på att göra som syrran och starta en stegtävling eller stegpromenad på jobbet, men det kunde uppenbarligen sluta med en massa jobb så vi får väl se hur det blir med det. Har en del tankar om var jag ska ta vägen nu, för inte tänker jag sluta gå inte. Nope, no way!
3 kommentarer:
À ta santé! (Bokstavligt talat!)
Grattis syrran! Bra gått! Gör som jag, visst är det en del bestyr med stegtävling på jobbet. Men vi är ju sammanlagt ca 180 pers på mitt jobb varav runt 80 pers är med. Jag tror inte ni är lika många och än är fördelarna övervägande. Att få lära känna en massa andra på de andra avdelningarna är toppen! Det är även roligt att få beröm över att jag fått folk att börja röra på sig! Så summasummarum; starta ett gågäng på jobbet du, det är det värt!
Grattis... Du hittar säkert något nytt spännande promenad-mål. Kram
Skicka en kommentar