Finns det inte en gräns?!

Livet är inte rättvist. Det är jag den första att skriva under på. Men någonstans borde det ju finnas en gräns för hur mycket en familj ska behöva hantera. Om samma familj har förlorat ett barn sent i graviditeten, fått ett prematurbarn som efter födseln diagnostiserats med en hjärnskada som man inte visste vilka konsekvenser det skulle få bara för att sex månader senare få det förvisso glädjande, men ändå omtumlande, beskedet att det inte alls var något fel på barnet och dessutom fått ett barn som från det att barnet var fyra till två dagar innan sin sexårsdag kämpade men förlorade kampen mot cancer - kan inte den familjen anses ha fått sin beskärda del av orättvisa då?! Det tycker i alla fall jag. Att nu en av föräldrarna fått cancer i magen och ska opereras nästa vecka känns liksom helt jävla oacceptabelt tycker jag. Men det är ju bara vad jag tycker.

Idag är jag inte så överens med livet.