Inför gårdagens bröllop hade jag släppt kontrollen. Jag har haft så mycket att göra på jobbet den senaste tiden, har över trettio timmar plus på flexen - och då jobbar jag bara 60 procent... När jag varit hemma har jag inte haft tid att engagera mig i bröllopet. Dessutom är det ju Sportfiskarens vän.
Så Sportfiskaren fixade med bröllopspresent. Sportfiskaren fixade med bokning av hotellrum och det enda jag kollade upp var när vi skulle bli hämtade med båten vid bryggan eftersom mina föräldrar behövde veta när de skulle vara här.
Så. Vi kommer till Smögen. Checkar in på hotellet. Lämnar hotellet enligt schemat. Jag börjar gå mot havet och tänker att det är väl där som bryggan är. Fast sen blir jag lite osäker, för som sagt var det enda jag visste att vi skulle bli hämtade 16:15 med båt vid bryggan. Så jag frågar Sportfiskaren om han vet varifrån båten går, vilket han inte vet. Så vi gick upp till hotellet och frågade och det visar sig att det finns två möjliga bryggor. Och vi har ingen aning om vilken det är utan börjar gå på den väg där vi såg ett annat finklätt par gå. Vi hann med båten, den hade precis lagt ut och fick lägga till igen. Vi hoppade bara på.
Efter en stund undrar Sportfiskaren om vi verkligen vet att vi är på rätt ställe, att det inte är ett annat bröllopsfölje vi kommit med. Jag har ju ingen aning och Sportfiskaren känner inte igen någon så ungefär en kvart fnissar vi lite nervöst innan vi kommer i land och Sportfiskaren känner igen värdparets namn.
Sen gick allt bra en stund. Vigseln var himla fin och som pricken över i:et gjorde "Soundtrack of our lives" ett lajvframträdande!
Efter vigseln åker vi tillbaka till fastlandet och firar med mingel, middag och en massa fina tal.Så är det dags för dansgolvet efter en middag i ett mycket kallt partytält. Jag dansar järnet som vanligt och plopp, så känner jag att något av axelbanden släpper. Glad i hågen går jag till garderoben eftersom jag har nya plastband till bh:n, men det visar sig att det är klänningens ena axelband som släppt... Jaha, ber Sportfiskaren om hjälp att ta bort det andra axelbandet och hoppas att klänningen inte helt plötsligt ligger vid fotknölarna. Men det går bra resten av tiden och trots att jag inte hade koll på alla detaljer (och inte Sportfiskaren heller), så gick ju allt bra.
1 kommentar:
Vad härligt! Kram
Skicka en kommentar