Hur var det kristna budskapet nu igen?

En kristen skola har visat sin förmåga till flexibilitet och kärlek till alla människor...En liten kille ville spara ut håret så att han kunde donera det till förmån för ett företag som gör peruker till cancersjuka. Han hade nämligen haft flera i sin närhet som dött av cancer. Håret var tvunget att bli 30 cm innan det kunde klippas. Skolan införde dock en ny regel att alla barn skulle vara korthåriga så den här fantastiska killen fick sluta skolan eftersom han inte klippte av sig håret innan regeln trädde i kraft. Familjen hade bokat tid för klippning, men samma dag som besöket hos frisören slog en storm till och besöket ställdes in. När killen kom till skolan dagen efter fick han beskedet att han stängts av och inte var välkommen förrän han hade klippt håret. Snacka om paragrafryttare! Och varför skulle inte skolkidsen få ha vilken frisyr de vill?!

Känner skam

Såg på ett avsnitt av "Uppdrag Granskning" via svt play där jag visste att en av mina lärare från socionomutbildningen var med. Jag hade egentligen ingen aning om vad det handlade om, men Bosse Edvardsson, som hade kurser i kritiskt tänkande och utredningsmetodik, sitter alltid på min ena axel när jag arbetar. Och på den andra sitter Janne Josefsson. Min vision är att jag alltid ska kunna bli ifrågasatt av dem i varenda ärende jag har och har haft och känna att jag kan stå för varenda beslut jag fattat, varenda samtal jag haft, varenda bedömning jag gjort.

Så jag förväntade mig inte något särskilt av programmet. Men det berörde mig något fruktansvärt. Jag SKÄMS verkligen över att jag har kollegor som brister så fullständigt i sin tjänsteutövning (med den lilla reservationen att jag nu skriver utifrån de uppgifter som framkom i programmet). Två barn placerades med tvång när de var 1 år samt ca. 3 månader i familjehem. I biologfamiljen fanns det bl.a. kriminalitet och våld. När mamman flyttar tar en ny socialtjänst över ärendet. De vill jobba för att barnen flyttar hem till biologmamman och hennes nya man (som btw är dömd för misshandel, bedrägeri och sexuellt utnyttjande, men soc tycker att han är "good enough"). De förstår att familjehemsföräldrarna är emot det och mörkar därför sin agenda. Vid ett umgänge med biologmamman placerar socialtjänsten om barnen till ett nytt familjehem med motiveringen att barnen far illa i sitt gamla familjehem där de vuxit upp. Utan att informera familjehemsföräldrarna först. Och framför allt - utan att informera barnen. Bara rycker dem ur det liv de känner, de personer som är viktigast för dem. Och trots kritik från Socialstyrelsen vidhåller både politiker och handläggare fortfarande att de gjorde rätt. Har de någonsin hört ordet barnperspektiv?!

I programmet finns filmsekvenser och ljudinspelningar från barnens umgänge med sina första familjehemsföräldrar, de som de ser som sin mamma och pappa. Barnen är så ledsna. De längtar så efter sin mamma och pappa. Och jag bara grät. Det känns som att något går sönder i mig. Det är ju små människor det handlar om! Med känslor och tankar och längtan och en egen vilja. Det är inga möbler! Det är ovärdigt att behandla barn på det sättet! Det är ovärdigt att arbeta på det här sättet. Och att vara familjehemsförälder i den situationen...de har ingenting att säga till om, kan inte driva en process mot socialtjänsten...vilken vanmakt!

Socialtjänsten i Marks kommun: You suck!

Ögon, strupe, skrev och knä, skrev och knä

Ikväll har jag lärt mig feministiskt självförsvar. God damn vilken adrenalinkick! Shit alltså! Det var allt från balansövningar (för att vi kvinnor ofta har ganska dålig balans), till kroppspråk, till att skrika NEJ, NEJ! och övningar i fysiskt försvar. Men även insikten om att i vissa situationer är det bästa försvaret att inte göra något.

Ja, jag har verkligen lärt mig mycket ikväll och känner mig lite mer trygg i vad jag skulle kunna göra i situationer där jag behöver försvara mina gränser (både mina fysiska och inre).

Motivation eller hotivation

Idag har Öppna Förskolan fotografering. Då ska jag passa på att få ett kort på Liten och så vill jag ju hemskt gärna ha en syskonbild. Med alla tre kidsen, men konstigt nog var Stora Killen måttligt intresserad av det när jag presenterade idén imorse. Så nu försöker jag tänka ut strategier för att få honom komma ändå. Tillfälligt påslag på veckopengen eller middag från McD ska jag locka med. Och så ska jag hota med att han får besök av mamma i skolan på fredag om han inte kommer (mm, jo, man skulle ju önska att det vore något han skulle uppskatta, men jag har misslyckats fullständigt som mamma tror jag för han skulle nog skämmas ihjäl!). Undrar om något av alternativen kommer funka? Hoppas, hoppas, hoppas!

Go purple

Idag kan du visa att du stöttar LHBT-personer och tycker att all diskriminering och alla brott mot dem med annorlunda sexuella preferenser än heterosexualitet är oacceptabel. Det tar ingen tid och kostar inget, det enda du behöver göra är att ta på dig något lila! Enkelt va'?! Själv kommer jag ta på mig lila smycken idag!

Inget ben

Häromdagen fick jag svar från Nestlé. Deras undersökning visade att det inte var en benbit utan en "vedliknande bit av morot". Ingen morot jag skulle vilja äta...Men jag är nöjd med att de tog mitt inskickade material på allvar och svarade. Jag kompenserades med 200 kr i presentcheckar på Nestlés varor. Det blir nog lite välling för de checkarna, ingen vedig morot i dem hoppas jag!

Nya recept!

Jag fick en fin bok av syster yster och hennes familj; Söta Saker. Bläddrade igenom den redan samma kväll som jag fick den och hittade flera recept som jag ville prova. Idag fick jag möjligheten att baka kakor och valde jordnötssmörskakor (de hette något annat än så) och Chocolate Chip cookies med nonstop. Det blev riktigt gott tyckte jag! Chocolate Chip cookies:arna såg rätt mycket ut som kakor för hästar eftersom det var havregryn i, men åååååååååh så goda de var! Jordnötssmörskakorna var också smaskiga, smälte i munnen.

Och när jag hade professorn här på besök tyckte jag att eftersom jag redan hade varit så modig som bjudit hem henne kunde jag lika gärna fortsätta på den linjen och prova ett helt nytt recept. Ville ju att det skulle vara både svenskt och lite amerikanskt så det blev lingoncheesecake efter ett recept på den här bloggen. Kan tänka att den passar riktigt bra på juldessertbordet!

Det är riktigt najs att hitta nya recept som jag kommer använda igen!

Speciellt fredagsmys

Varannan fredag finns det möjlighet till en bonus. Stora Killen är hos sin pappa varannan torsdag till söndag. Ibland hämtas han inte direkt vid skolan utan kommer hem en stund. Och tänk, då njuter jag lite extra av hans närvaro, eftersom den inte alls är självklar utan helt oförutsägbar. Ibland stannar han bara en halvtimme, andra gånger flera timmar. Ibland bakar jag hans favoritkakor helt i onödan för han dyker inte upp, och ibland blir han glatt överraskad när han dyker upp. Idag dök han upp och jag njuter i fulla drag!

Glad att jag inte bor i Malmö

Idag ska vi till Öppna Förskolan. Om jag bodde i Malmö skulle jag nog vara tveksam till att gå dit,då skulle jag nog hellre ta bilen. Jag kan inte ens föreställa mig skräcken jag skulle känna varje gång jag skulle vara tvungen att gå ut! Det är så otäckt att pepparkaksmänniskor blir skjutna bara just för att de är lite pepparkaksaktiga. Och sorgligt.

Jag tänkte helt rätt!

Vilken fantastisk kväll det har varit!

Under dagen berättade professorn att hon älskade att laga mat, vilket fick mig att få allvarlig prestationsångest. Desserten var ju avklarad och potatisen till potatismoset redan skalad. Det var en lättlagad maträtt och jag kände att jag kanske lagt mig på en för låg nivå liksom. Men, men, det var för sent att göra något åt.

Hämtade henne strax innan klockan sex och sedan åt vi och pratade fram till halvnio ungefär. Det var så roligt! Min engelska hade faktiskt förbättrats under dagen så det var inte så många ord jag snubblade på. Och vi pratade lite om vårt "favoritämne", men mycket om våra familjer, länder och lite politik också. Är det något jag insett efter att ha läst boken "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra" och haft den tjänsten jag har under några år så är det vikten av att bygga nätverk. Både för att få stöd och hjälp i karriären. Och att ha bjudit en av de främsta forskarna inom "mitt område" på middag tycker jag räknas som att bygga nätverk. Jag tror att jag kommer ha stor nytta av hennes kunskap framöver och till min stora glädje överväger hon att ansöka om pengar för att kunna komma hit och forska på den gruppverksamheten vi har!

Jag ångrar v-e-r-k-l-i-g-e-n inte att jag bjöd hem henne ikväll! Och Sportfiskaren tog hand om all markservice så att jag bara kunde fokusera på min gäst - underbara Sportfiskaren!

Hur tänkte jag?!

I morgon och övermorgon ska en amerikansk forskare ha en konferens i Lilla Staden. Det är jag som bjudit henne till Sverige tack vare att vi fått medel av länsstyrelsen för att arbeta med barn som bevittnat våld i hemmet.

Jag tycker att jag kan engelska rätt bra. Ända till jag började maila den här forskaren. Varje mail tog en evighet och jag insåg att jag förstår engelska rätt bra, men har rätt dåliga kunskaper i att skriva engelska för att inte tala om att tala engelska.

Hur som helst. Någon gång under den intensiva mailkontakten fick jag för mig att det vore en trevlig gest av mig att bjuda hem henne på middag, så det gjorde jag (och förklarade att jag har tre barn så det kommer inte bli någon lugn vuxenmiddag). Till min glädje (då) tackade hon ja. Och det ska bli fantastiskt såklart, att få ha henne här i mitt hus en hel kväll och prata om hennes forskning kring barn som bevittnat våld, men just nu är jag mest nervös.

Maten känner jag mig ganska lugn med och Sportfiskaren räddade mig från misstaget att inte ha något vin att bjuda på...men det där med engelskan. Phew! Hur ska det gå?!

Lite nervös

Idag ska vi lämna bort Liten första gången på länge, ja, sist var väl när jag hade examination på min universitetskurs i januari. Och hon envisas med att vara ganska mammig så jag är lite nervös även om det är min pappa som ska ta hand om henne. Hoppas och vill att det ska gå bra!

Jahaja...

...idag känner jag mig lite förnärmad över att en av mina närmaste familjemedlemmar är med i ett reportage i en tidning och att jag inte får reda på det av den personen utan av en helt annan som råkat kika i tidningen! Hmpf!

Nytt recept...

...på ugnspannkaka. Den ser rätt konstnärlig ut. Undrar hur den smakar?

Pyssligt värre!

I torsdags kväll var jag på smyckeskurs. Det är så härligt att få inspiration och lära mig nya saker! Nu kommer det bli en del både arm- och halsband i läder och mocka blandat med sötvattenspärlor och halvädelstenar (som jag älskar att jobba med). Men jag blev också lite förälskad i ormlänkspärlorna som jag använde i halsbandet nedan. Så det kanske blir till att utöka pärlsortimentet!

Ett avstånd är ändå ett avstånd

Syrran är här och hälsar på med sina kids. Igår kväll när alla fem sov satt vi i soffan och kollade "Mord i sinnet", men mest pratade vi. Om föräldraskap, om barnen om våra familjer och lite annat. Och det är ju så najs när det händer, men det händer alltför sällan. I och med att vi inte bor nära så blir det inget vardagsumgänge, utan helger utspridda över året. Kidsen rusar omkring och leker i eufori växlat med ilska och konflikter från det att de vaknar till dess att de går och lägger sig. Prata ostört gör jag och syrran när kidsen somnat. Det är najs det!

Enkla pepparkakor

Ibland känns det liiiiiiiiiite omständigt med hjärtan och bockar och hajar och grisar och gummor och gubbar, så då vill jag bara göra snabba men goda pepparkakor. Här är receptet, som blir ungefär 80 st.

200 g socker
225 g smör, rumsvarmt
1 ägg.
2 tsk bikarbonat
1 msk sirap
3 tsk kanel
3 tsk nejlika
2 tsk ingefära
400 g mjöl

Sätt ugnen på 225 grader. Rör ihop socker och smör till fluffig smet. Rör ihop ägg och bikarbonat i en egen skål. Blanda sedan ihop allt och rulla ihop små bollar. Platta ut till en liten kaka. Grädda i ugnen en till dess att de precis fått färg, ca. fem minuter.

Medarbetarenkätsfeed-back

Ledningen ville veta hur vi på IFO tycker att vi har det på jobbet. Vi fick en sådan där enkät som vi fyllde i. Visade sig att många inte var nöjda med sin arbetssituation och framför allt inte så nöjda med sina chefer. Förvaltningschefen ville få lite mer information om just den delen, så vi fick via mail från stor-boss att tänka igenom vad missnöjet med cheferna bestod av. Sedan skulle informationen muntligen samlas in - genom vår närmsta chef...

Jamen grattis! Vilken fiffig idé! Hur högt i tak tror stor-bossen att det är på vårt kontor?!
- Jo, den här enkäten. Det jag menar med att jag är missnöjd med chef är att jag är missnöjd med att du är så trött, velig och vimsig.
Näe...skulle inte tro det! Det känns ju som att förvaltningschefen egentligen inte ville veta vad missnöjet med cheferna bestod av.

Installation pågår!

Jag har fått en aha-upplevelse ikväll! Lillkillens skolområde bjöd in till en föreläsning med Niklas Ottosson om "Barn och kränkningar på nätet". Samtidigt var jag bjuden på Me & I-party, men i och med att jag syr barnkläder nuförtiden är det sällan jag köper och det känns inte alls motiverat att köpa dyra Me & I, så om jag skulle ha gått så hade det varit för det sociala. Men jag valde alltså föreläsningen.

Hans föreläsning innehöll mycket som jag redan visste, men jag fick en del konkreta tips om hur jag kan prata med Stora Killen om etik på nätet. Här hemma har vi datorn i tv-rummet så han surfar än så länge med oss i tv-soffan bara två meter bort. Jag tycker att jag har ganska bra koll på vilka sidor han är ute på här hemma, men jag vet ju egentligen inte om han är schysst när han chattar och kommenterar o.s.v.

Mot slutet informerade Niklas om de föräldrakontroller och andra filter som finns, men så sa han något som verkligen blev en aha-upplevelse för mig. Att det bästa är att installera ett filter i barnen, så att de har tillgång till allt som finns på internet, men själva väljer att inte gå in på vissa sajter eller lämna dem om de innehåller olämpliga saker. Så det ska jag jobba på nu!

Och, i tillägg, kan sägas att en del filter spärrar en del riktigt bra sidor för ungdomar som t.ex. RFSL och RFSU. All teknik har ju sina begränsningar!

En skänk från ovan

Efter några veckors måttligt slit har jag blivit flera kilo lättare! Idag var det dags för loppis. Jag hade hyrt ett bord där jag sålde kläder i strl.50 - 104. Jag sålde ganska mycket och gick med drygt 700 kr i vinst. Men det var ju hur mycket kläder som helst kvar!! Jag stod där och packade ned de kvarblivna kläderna när Fru C:s mamma kom förbi. Vi pratade lite och jag sa att jag inte ville ha kläderna med mig hem igen utan att jag skulle åka till närmsta Frälsiskontainer och häva ned kläderna.
- Annars kan man ju ge till Röda Korset.
- Ja, det gör jag gärna, var finns deras kontainer?
- Det finns ingen, men vi tar emot kläder ändå.
- Okej. Hur då?
- Tja, genom mig till exempel, jag är klädansvarig på Röda Korset.
- Ja men, varsågod, ta kassarna här!
Fru Klädansvarig undrade om jag verkligen menade det och om hon inte trodde jag skulle ångra mig, men neej! Jag vägrade åka hem med kläderna och lägga in dem i förrådet och hon kunde lika gärna få dem till deras second hand-butik.

Så Fru Klädansvarig fick en massa kläder av mig och jag kände mig så lättad som slapp åka hem med en massa kläder! Win-win-situation! Dessutom spred det sig att jag skänkt mina överblivna kläder till Röda Korset så Fru Klädansvarig fick både mer kläder och en hel del leksaker med sig!

Det bästa med att sy...

...är att jag helt säkert vet att det inte är något barn i något utvecklingsland som sitter och syr under bedrövliga former. Att jag dessutom har möjlighet att påverka tyg, modell och färgkombinationer gör ju inte det hela sämre. Ibland får jag till och med beställningar så jag får in en liten slant!

Så även om jag inte lägger upp kläderna jag syr (eller smyckena jag gör) här längre så betyder det inte att jag tröttnat. Nej, snarare var det så att jag tänkte att folk kanske inte riktigt orkade med alla mina hobby-inlägg, så jag startade en sy- och smyckesblogg istället. Fiffigt va'?!

Ojdå!

Blev så sugen på pepparkakor till eftermiddagsfikat. De hade extrapris på butiken nedanför kontoret så jag köpte en hel burk och titta; nu är det bara en halv kvar! JAG HAR ÄTIT UPP EN HEL PEPPARKAKSBURK PÅ MINDRE ÄN TVÅ TIMMAR!!! Det är fredagsmyyyyyyyyyyyyyyyyyyys det! Nu slår jag igen "macken" för idag och blir något annat än socialarbetare i fem dagar!

Hungrig!

Har precis kommit hem efter en nästan 14 timmar lång arbetsdag. Känner mig lite mosig i huvudet och är så hungrig! Tror jag måste käka något, men vad?

Popcorn, fil, macka, kex och ost, juice, dajmchoklad eller plommonpaj? Alla dessa svåra val!

"Jag tror aldrig att jag känt mig så kränkt"...

...sa Jimmie Åkesson om biskopens tal, som han och hans partikollegor upplevde som så kränkande att de helt sonika lämnade Storkyrkan i protest när biskopen talade om alla människors lika värde och vikten av att kämpa mot rasism. Nej, som ni ser nedan är det ett oerhört kränkande tal som biskopen höll. Verkligen...

Biskopens tal – ord för ord:

"Grattis till uppdraget. Grattis till er som är valda med förtroende. Nästan 85 procent eller lite mer än 6 miljoner människor tror att just ni har bäst förutsättningar att forma ett gott nu och en god framtid för oss alla. Det är stort att bäras av ett sådant förtroende. Och uppdraget har ni tillsammans. Inte var och en. Väl valda så ingår ni i ett sammanhang där era gemensamma ansträngningar väger tyngre än vars och ens egen vilja. För det är väl just så demokrati fungerar? Då handlar det om att lyfta blicken från det egna till det gemensamma. Blicka utöver Bastuträsk, Tomelilla, Göteborg, Grästorp, Husum och Visby. Politik som i en översättning betyder det gemensamma livet i staden. Så handlar det om att lyfta blicken ytterligare en bit, för vi lever inte i vårt eget enbart. Vårt uppdrag och vårt ansvar är större än de gränser som nationen sätter. Det finns en värld som behöver oss – vår solidaritet, våra pengar och inte minst våra ögon och våra röster.

Det är mycket som krävs av er, men tappa inte modet. Vi står bakom er, vi som har gett er mandat att föra vår talan. För det är väl så demokrati fungerar?

Vi har lyssnat på bibeltexter. Nu var det inte den svenska riksdagen som Paulus skrev till utan en grupp människor i staden Thessaloniki. Till dem sa han: Vi vädjar till er att sätta värde på dem som har det tyngsta arbetet bland er, de som står i spetsen. Visa dem den största kärlek och uppskattning. Och så fortsätter han med rådet: Släck inte anden, pröva allt, ta vara på det som är bra. Det är ord också till oss alla som har röstat och till er alla som valts med förtroende.

Salomo i sin vishet skrev inte heller till den svenska riksdagen, men ändå kan det bli ord till er: Gud är vägvisaren till visheten. Gud leder de visa rätt. Av honom beror både vi själva och våra ord, all tankeförmåga och all yrkesskicklighet. Visheten – hon som med sin konst har format allt. Ord av nåd mer än av krav. Allt hänger inte på mig själv eller på mitt parti.

När Jesus närmade sig Jerusalem och lärjungarna ljudligt lät sin glädje höras, bad en grupp fariséer att Jesus skulle huta åt sina lärjungar. Se till att de höll tyst. Man undrar varför de inte kunde tala med lärjungarna direkt. De var ju ändå vuxna människor. Och svaret de får är: Om de tiger kommer stenarna att ropa.

Vad var det som de hade varit med om på vägen. Jo, bland annat att en blind man botades och kunde leva sitt liv helt och fullt. Och så mötet med den föraktade tullindrivaren Sackaios. Han som klättrade upp i trädet för att kunna se, men kanske också för att gömma sig. Till den blinde mannen sa Jesus: Vad vill du att jag ska göra för dig? Till Sackaios sa han: Kom ner från trädet, jag vill gästa ditt hem. Möten i ögonhöjd, med ögonkontakt, i samtal, som betydde livslång förändring för både den blinde och Sackaios. Det var detta lärjungarna hade varit med om. Den stora förändringen för två människor. Det var därför de inte kunde hålla tyst med sin glädje. Och om de ändå hade tystats, hade stenarna ropat om det viktiga i den stora förändringen. Förändringen som bokstavligen blev livsavgörande.

Det är de livsavgörande förändringarna för människor som är en stor del av ert uppdrag. Och i det aldrig komma så långt ifrån oss som ger er mandat att ni upphör att möta i ögonhöjd, att ni aldrig upphör att ropa ner någon från trädet och säga: Jag vill tala med dig. Höra någons rop och säga: Vad vill du att jag ska göra för dig?

Vi som tror på människors värdighet och lika värde, oavsett vilket land vi är födda i, oavsett vilket kön eller vilken ålder vi har, oavsett hur vår sexuella orientering tar sig uttryck, vi tror och hoppas att ni har den fortsatta förmågan att säga: Jag vill tala med dig, och den fortsatta längtan att ställa frågan: Vad vill du att jag ska göra för dig? Och känna den stora glädjen i de förändringar som detta kan göra.

Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor. Det är inte möjligt för troende människor att göra skillnad på människor. Det är inte värdigt människor att göra skillnad på människor. Här räcker det inte att vi ger några hundra människor mandat att föra vår talan. Här har vi ett gemensamt uppdrag. Och om någon tystnar eller tystas i kampen för människovärde, måste vi se till att också stenarna ropar. Vi gör det med Guds hjälp.

Vi har mycket att göra. List, mod, värme krävs. Känn glädjen i uppdraget. Känn tyngden i uppdraget. Känn mandatet från oss. Pröva allt, ta vara på det som är bra. Gör inte skillnad på människor. Känn nåden att vila hos den Gud som har skapat oss.

Med det får vi fortsätta nuet, mot framtiden."

Ja, jag förståååååår verkligen att de känner sig kränkta! Ett så otrevligt tal. Om jämlikhet, mänskliga rättigheter och alla människors lika värde. Usch för sådana där demokratiska värderingar!

Hur vuxen och föräldraledig är jag inte...

...som sitter och kollar på riksmötets öppnande?!

Och fnissar åt att Kungssången sjungs! Jag vet att vi (tyvärr) har monarki, men ärligt - vi lever i 2010 och enligt min åsikt har han inte gjort något för att jag ska vara honom och hans ätt trofast, eller göra kronan på hans hjässa lätt eller sätta all min tro till honom.

Men han har en chans nu. Om han ger det främlingsfientliga SD en skopa ovett. Då du kungen, då kanske jag kan omvärdera min åsikt att vi ska avskaffa monarkin å det snaraste!

Mmkay

Jag har sett på South Park ett antal gånger, men tycker inte att det är kul. Stora Killen älskar South Park och gissningsvis får vi höra "mmkay" hundra gånger varje dag, både som svar på sådant vi säger och frågar men även lite närsomhelst, som ett ticks liksom. "Mmkay" kan vara enerverande att lyssna till sådär ofta, men än värre är alla dessa South Park-tolkningar av julsånger. Suck! Tänk er "Oh, Holy Night" med South Parks Eric Cartman och så - en tolvårig pojkes inte helt rena tenorstämma till detta! Där har ni Binas kvällar i ett litet nötskal! Ibland försöker jag tänka positivt och övar högljutt min sopranstämma inför årets julkonsert, men det uppskattas inte alls av Stora Killen. Konstigt. Jag sjunger ju åtminstone rent! Mmkay.

Fingerfärdig unge!

Åker bil. Liten blir uttråkad och stämmer upp sin sirénliknande stämma i protest. Hon får leka med min mobil - den har ju ändå knapplåset på. Väl framme ser jag att knapplåset inte alls är på! Liten har lyckats ta ett kort på sina fossingar med mobilen. Nåväl, ingen skada skedd.

Tror jag. Så ska jag ringa Adam. Han finns inte kvar i kontaktlistan. Men, det var ju konstigt! Kollar en gång till men nej, ingen Adam där. Tydligen har Liten lyckats radera merparten av kontakterna på A. Den första som finns kvar är Anci. Suck...Och jag har faktiskt ingen aning om vilka personer jag hade sparat som kontakter innan Anci. Ett antal Annor...men i övrigt - noll koll!

Oftast går det ganska bra...

...att inte följa recept till punkt och pricka. Men inte alltid. Idag skulle jag baka en chokladtårta. Det stod att kakan skulle svalna helt innan chokladgrädden, som var fyllningen, skulle bredas på. "Äh, det kan väl inte vara så viktigt tänkte jag". Men där tänkte jag fel insåg jag tre minuter senare när chokladgrädden sakteliga smälte och lade sig som en liten chokladgräddesram runt tårtan...SUCK!

Nåväl, den smakade gott ändå, men det blev inte direkt snygg. Noterar i minnet...

Härskartekniker

Jag avskyr när jag kommer på att någon använder en härskarteknik mot mig. Det var Berith Ås som identifierade fem härskartekniker som främst män använder för att bibehålla sin maktposition i olika situationer främst mot kvinnor. De fem olika teknikerna är: osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbelbestraffning och påförande av skuld och skam.

Häromdagen skulle jag sätta upp en barnsäkerhetsgrind och några hyllor vid min syhörna. När det gäller barnsäkerhetsgrinden tycker inte Sportfiskaren att den behövs. Men jag blir helt nervös när jag är på övervåningen och står i duschen eller sitter och syr och inte har någon grind vid trappen. Sportfiskaren tyckte vi kunde ställa dit en plywood-skiva, men det kändes väl rätt tveksamt ur säkerhetssynpunkt tyckte jag. Så jag fixade en grind och nu ville jag få upp den. Jag satte batteriet till skruvdragaren på laddning, men så visade det sig att lampan inte lös och att något gått sönder. När Sportfiskaren kom hem berättade jag detta och undrade om jag gjort något fel. Nej, han konstaterade att det nog var så att det var något fel. Jaha. Jag tänkte att jag skulle låna en skruvdragare av någon nu i helgen för att få upp den där grinden.

Så idag, fyra dagar senare, säger Sportfiskaren till mig lite nonchalant:
- Meh, att du inte använde borrmaskinen?!
- Men jag skulle ju skruva.
-Ja, men det funkar med borrmaskinen också.
Jaha, MEN VARFÖR SA DU INTE DET FÖR FYRA DAGAR SEDAN DÅ?!?!?! Snacka om att undanhållande av information!!!! Och lite skampåläggande (förstod jag inte att jag kunde skruva med borrmaskinen? Helt korkat!).

Grrrrrrrrrrrrrrrrrrr!!!!!!!

Fina farstukvisten

Kolla vilken fin farstukvist jag och Liten fixade i början av veckan! Bort försvann den gamla blå, trasiga krukan, de sedan länge vissnade blommorna och den något flagnande ljuslyktan.

Dit kom våra fina Gotlandsstenar, en marschall-bur, en snygg, inte så tung kruka och de härliga växterna som enligt trädgårdsmästaren kommer stå sig hela vintern. Jag gick runt i handelsträdgården och funderade på vad jag skulle ha som ramade in växterna i krukan. Trädgårdsmästaren påtalade att det är snyggt med mossa runt höstplanteringarna. Tur, för bara några dagar tidigare kom Lillkillen hem med en påse mossa och kottar som jag inte hade någon aning om vad jag skulle göra med.

Men se så fint vitmossan ramar in växterna i krukan och så kom jag på den finemangiga idén att också dekorera med kottar.

När jag och Liten var på soptippen och slängde trädgårdsavfall åkte jag förbi en sten med en massa lav på så jag skuttade ut i naturen och hämtade hem lite mossa, som ramar in marschallen på ett fint och mjukt sätt.