I morgon och övermorgon ska en amerikansk forskare ha en konferens i Lilla Staden. Det är jag som bjudit henne till Sverige tack vare att vi fått medel av länsstyrelsen för att arbeta med barn som bevittnat våld i hemmet.
Jag tycker att jag kan engelska rätt bra. Ända till jag började maila den här forskaren. Varje mail tog en evighet och jag insåg att jag förstår engelska rätt bra, men har rätt dåliga kunskaper i att skriva engelska för att inte tala om att tala engelska.
Hur som helst. Någon gång under den intensiva mailkontakten fick jag för mig att det vore en trevlig gest av mig att bjuda hem henne på middag, så det gjorde jag (och förklarade att jag har tre barn så det kommer inte bli någon lugn vuxenmiddag). Till min glädje (då) tackade hon ja. Och det ska bli fantastiskt såklart, att få ha henne här i mitt hus en hel kväll och prata om hennes forskning kring barn som bevittnat våld, men just nu är jag mest nervös.
Maten känner jag mig ganska lugn med och Sportfiskaren räddade mig från misstaget att inte ha något vin att bjuda på...men det där med engelskan. Phew! Hur ska det gå?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar