Självreflektion och ärliga vänner

Vissa dagar reflekterar jag över hur jag framstår i andras ögon. Nu har jag gått och grunnat i några dagar över en sida hos mig själv som jag tycker är oförarglig, men när jag mötte den hos en annan människa så skapade den irritation hos mig. Det var som en kalldusch och nu har jag gått och grunnat på om jag är likadan och väcker irritation hos andra. Och då är det så bra att ha en ärlig och uppriktig vän att ringa till och säga:
- Du, svara mig ärligt nu, när jag gör sådär och sådär då tycker jag att jag liknar Anders litegrann och jag tycker ju att Anders är ganska irriterande när han gör så. Är jag lika irriterande?

Och jag vet att även om svaret blir: "Ja, du är lika irriterande" och det kanske inte är så roligt för min vän att säga det så vet jag att om det var så skulle hon berätta det för mig. Hurra för sådana vänner!