Oväntat men härligt!

Fröken Granit med familj har förgyllt vårt Valborgsmässofirande. En hel del prat, ingen brasa, en del skrik och tårar, många skratt och härlig stämning. Och tänk; alla nio (fem barn och fyra vuxna) satt vid bordet och åt middag tillsammans. Det är inte alltid det blir så, ibland sitter bara hälften av styrkan och äter, men det är himla najs att sitta tillsammans och äta och prata. Väluppfostrade kids! Och även väluppfostrade vuxna!

Dödens pass

Idag ska jag föreläsa för sextio personer under en seminariedag med temat kvinnofrid. Mellan klockan tre och halvfyra har jag mitt pass...suck. Det är ju inget superpass. Direkt efter eftermiddagsfikat (så det lär nog inte vara sextio personer då) och alla är trötta och vill gå hem. Men dagen till ära har jag tagit på mig mitt allra rödaste läppstift, jag är lagom färgglad och jag hann till och med göra ett par matchande örhängen i morse.

Det jag har att säga är faktiskt intressant så jag hoppas att de orkar lyssna. Men jag är lite nervös. Både Socialstyrelsen, länsstyrelsen och f.d JÄMO Claes Borgström ska prata. Och så lilla jag - kvinnofridshandläggaren från Lilla Staden! Kul ska det bli i alla fall!

Kommer ni ihåg...

...att internationella kvinnodagen firade hundra år i år? Och att jag tyckte jag var värd en present för att jag burit och fött fram tre friska underbara ungar? Sportfiskaren dök inte upp med någon present, så jag bestämde mig för att köpa en present till mig själv. Det blev en Bernina 800DL, en overlockmaskin. För er som inte syr så är det en maskin som syr ihop, kastar och skär av kanterna på en och samma gång. Den kan dock inte fålla så den är ett komplement till min vanliga symaskin.

Jag har spanat in Lilla Gryns fotingar länge och igår gjorde jag slag i saken när jag och Liten satt på altanen i solen. Jag ritade av hennes fossing och gjorde därefter ett mönster. Sen satte jag mig vid min overlock och sydde. Inte då alltså, utan igår kväll. Till 01:00...

mönster:
Eget, med väldigt mycket inspiration från Lilla Gryns fotingar samt ett par tossor från Kappahl som Liten vuxit ur.

material:
Velour från Mjuka Tyger och fleece från Panduro, resår och snörstopp från Bibbis, band att trä resåren genom från lokala hobbybutiken.

resultat:
Njae. Det var svårt att svänga med overlocken och jag började och slutade sy ihop sulan med inner- och ytterdelen precis där sulan svänger. Det syns då det inte blev så runt där utan mer som ett V...men det är nog bara att öva på och att börja och sluta sy på en "raksträcka" istället. Utöver det hamnade inte hållarna till resåren där jag ville, men det handlar både om att öva mig i att sy på overlocken samt att modifiera mönstret. Jag skulle dessutom vilja ha en mindre snörstopp. Som synes tyckte Liten att det var skojsigt att dra i resåren och de är redan ganska fransiga, men, men, det gör inte så mycket. Vet inte om det går att "bränna" ändarna.

Små fötter i nya tossor. Liten stör sig inte på att de är lite halvmisslyckade i alla fall. Nästa gång hon behöver tossor ska jag ha övat upp mig så de blir perfekta!

Fritt fram!!!!!

Jag har slarvat bort sladden till kamerabatteriladdaren...Jag har den där enheten, men sladden har försvunnit. Jag hade den när vi var bortresta sist och jag VET att jag kollade noga att den inte följde med resväskan ut i förrådet (dit den kom med hjälp av Sportfiskaren, som sannolikt tröttnade på att ha den ståendes i hallen på övervåningen - tack älskling). Eftersom batteriet inte lagt av förrän igår så har jag inte direkt letat ihjäl mig även om jag redan för någon vecka sedan konstaterade att sladden saknades. Men nu när batteriet laddat ur så blev det plötsligt lite högre prioritering på att hitta den. Jag har kollat på en massa olika ställen; i lådor, under möbler, i kassar och väskor men hittar den INTE. Så snart Liten har vaknat ska jag ropa högt:

- Kamerabatteriladdarsladden, fritt fram!!!!!!

Och hoppas att den kommer framslingrandes ur något hörn här i huset.

Dagens Maria Montazami-citat

"Jag valde den här klänningen för att den är som jag; tight här uppe och lite flimsig här nere. Så'n är jag."

Om klänningen hon bar på QX-galan.

Vårjacka nr.2

mönster:

Ottobre 2008/6, precis som den förra vårjackan, som är lite varmare. Samma modifiering av mönstret gällande knappar och denna gång sydde jag utan sömsmån på bredden. Dessutom lyckades jag klura ut hur de menade att jag skulle sy ihop foder och yttertyg i ärmarna den här gången. Jag tycker mycket om det här mönstret och frågan är om det inte blir en sommarjacka i samma mönster, men andra tyger såklart...

material:

Mörkblå denim från Ohlssons Tyger, som foder använde jag lila elefanter från Stoff och Stil, mellanlägg, resår och stadband från Bibbis textil och knapparna är loppisfynd; fyra för en krona. Jag vill ta tillfället i akt och tacka Bibbi, som alltid är trevlig, oerhört serviceminded och skickar varorna så att de oftast kommer dagen efter beställning. De varor jag köpt är jag mycket nöjd med då de håller hög kvalité. För mig som är nybörjare på att sy har hon varit behjälplig i många frågor. Tack än en gång!

resultat:

Glömde åter igen storlekslappen...suck! Annars är jag mycket nöjd. Velade ett tag vilken färg på knapparna jag skulle ha, gula eller blå eller vita, men till slut blev det de vita.

Dregglisar och u-båt

mönster:
Meedom, form 1

material:
U-båtstyget från Znok design, brun interlock från E-slöjd och orange muddväv från Stoff och Stil.

resultat:
Nöjd och bäst av allt - lillkillen är nöjd. Han har tjatat om att få en tröja i u-båtstyget sedan det kom för några veckor sedan och igår fick jag tid att klippa till bitarna under dagen och sydde färdigt under kvällen (och natten). För att fånga upp kantbandets färg fållade jag med orange tråd.

mönster:
Allt om handarbete 2007:3

material:
Moln från JNY, u-båtar från Znok design, fordon och randigt från Mjuka Tyger. Alla dregglisarna är fodrade med naturvit fleece från Panduro.

resultat:
Jag tyckte om mönstret och även om de som säljs i affärer vanligtvis är sydda med overlockmaskin så tyckte jag inte att de blev för tjocka i kanterna trots att jag sydde med min vanliga symaskin. Moln och fordon är sålda till Grannens son.

Kultur i bebisformat

Idag har Liten och jag varit på bebisteater. Jag fick ett tips från Bibliotekarien för ett tag sedan och nappade såklart. Fick dessutom med mig grannen och hans son. Det var så intressant att se att bebisarna faktiskt tittade uppmärksamt. Visst, någon grät och några hojtade och några kröp eller knatade omkring, men ett ljud eller en rörelse fångade snart åter deras uppmärksamhet. Mycket imponerad av hur teatergruppen verkligen lyckats tänka som bebisar - vad som kan fånga deras uppmärksamhet - och göra en hel föreställning av det. Ja, det var härligt att få dela den upplevelsen med min älskade bebis!

Time to say goodbye

Idag ska jag begrava min farbror. Vi hade ingen nära relation, men det är ändå jobbigt med begravningar. Framför allt att se pappa ledsen. Det är ju hans bror.

Jag hoppas jag dör först; att jag slipper begrava syskon och Sportfiskaren. Att vara den som blir kvar. I ett tyst hus. Den som blir kvar med telefonen i handen och sedan komma ihåg att den jag vill ringa är död.

Det som är bra med begravningar att det är ett tillfälle att gråta. Inte bara över den som dött - jag tar tillfället i akt och gråter över en massa saker. Det saknas ju inte direkt saker att gråta över här i världen...tyvärr.

På minnesstunden ska jag sjunga för farbror. Då är det bra att gråta ur sig på begravningen. "I gott bevar" blir det (ur "Kristina från Duvemåla").

En gång var jag rädd för mörkret
men det är jag inte mer
Dagar, nätter, det gör ingen skillnad
jag är trygg vad som än sker
Du ängslas över mig
Men jag kan lova dig
Om allt rämnar runtomkring oss finns vår kärlek kvar
Den har inget slut, du och jag, vi mötas åter
och du ska alltid minnas vad jag sagt
Jag är i gott bevar

Minns du Duvemåla hage
där jag väntade på dig
Invid grinden ska jag stå och vänta
tills du åter är hos mig
Och tiden ska stå still
för alltid om du vill
I natt ska en stjärna tändas, den ska skina klart
Den lyser dig väg, du och jag, vi mötas åter
Beskyddet av en ängel som står vakt
det vet du att jag har
Jag vill att du ska minnas vad jag sagt
Jag är i gott bevar

P.S. Lite senare
Näe förresten, jag vill inte dö först - jag vill ju ha så mycket tid med ungarna som jag kan få!

Men, men, men så svara då!

Upptäckte att Stora Killen slarvat bort sina innegympaskor. Han hävdade själv att han inte behövde några på gymnastiken, men hans gympalärare höll inte med... Igår efter jobbet hade jag tid att handla. Stora Killen har mobiltelefon så jag ringde på den några gånger, men fick inget svar. Skickade sms - inget svar. Efter några fler telefonringningar skickade jag ett sms med hot om dataförbud och då svarade han minsann: "Köp vilka som helst, ja har storlek 38-39." Men det funkar ju inte så bra eftersom det är stor skillnad på 38 och 39, så jag ringde upp direkt efter att ha läst sms:et, men då behagar herrn inte svara varpå mamman kände en lätt irritation krypa i kroppen. Nytt sms men inget svar. Till slut skrev han: "Kom till sportaffären."

Jag ilade dit - det gjorde inte han. Efter en kvart kom han släntrandes med två kompisar i släptåg. Som hämnd för alla obesvarade telefonsamtal hojtade jag:
- Hej Trollboll!

Vad haaaar han en mobil för om han inte svarar i den?! Eller är det kanske bara när mamman ringer...

Snön ligger vit på taken

Det är det här som kallas aprilväder va'? Eller är det askmolnet som farit över himlen?

Hejt köksarbete

Vissa dagar tycker jag det är extra tråkigt med fixa mat, ställa fram mat, plocka bort mat, plocka i diskmaskinen, plocka ur diskmaskinen, plocka alla arbetsytor och köksbordet rena, torka av dem och så efter någon timme är det dags att göra om hela proceduren igen (nåväl, diskmaskin kör jag bara två gånger om dagen...). Idag är en sådan dag. Suck! Tänk att det finns människor som tycker det är kul! Det övergår mitt förstånd!

Något av det bästa...

...med att ha barn är att få vara med när de upptäcker världen. Då får jag möjlighet att se allt med nya ögon. Idag har vi klappat träd. De är skrovliga och sträva. Och trygga.

Skapligt dyr fritidsaktivitet

Häromdagen hade jag nöjet att besöka Lilla Stadens golfbutik. Det fanns ganska många olika saker och de flesta var v-ä-l-d-i-g-t dyra, som klubban här ovan till exempel; sextusenniohundranittio kronor! För EN klubba! Och såvitt jag vet är det så att för att kunna utöva golf behövs mer än en klubba. Hujedamej så dyr hobby! Och inte verkar det speciellt kul heller - Sportfiskaren är alltid lite missmodig när han kommer hem från golfbanan.

Nu ska jag låta McDonald's fixa söndagmiddagen åt oss! Orkade verkligen inte laga mat ikväll.

Rätt fråga men till fel grupp

Regeringen har ju beviljat ett antal miljoner för att förebygga och arbeta med mäns våld mot kvinnor. En del av uppdraget är att utvärdera de behandlingar som idag finns för män som använder våld mot sin partner. Nu är en av utvärderingarna färdiga. Männen som har deltagit i behandlingen har fått svara på hur de upplevt behandlingen och vilka synpunkter de har på behandlingen och så långt är allt väl, men den tredje frågan är:

- Vilket resultat har behandlingen gett?

Och det kan väl bara de kvinnor de har haft eller har eller kommer att ha en nära relation med svara på?! Männen tycker att det har blivit mycket lättare att handskas med problemen efter behandlingen, men vad betyder det? Att de ringer tre gånger istället för tio när kvinnan är på after work med jobbet? Att de inte använder fysiskt våld, men fortsätter kontrollera kvinnan på andra sätt? Att de inte slår, sparkar, knuffar, drar i håret eller hotar lika ofta? Eller betyder det det som jag tycker borde vara ett önskvärt resultat efter behandlingen: att inget fysiskt, psykiskt, sexuellt, materiellt eller ekonomiskt våld utövas av mannen?

Visst, det är absolut intressant att få kunskap om vilka resultat männen tycker att behandlingen gett, men som sagt, det jag vill få svar på; om de slutat använda våld eller inte - det kan bara de som har en partner-relation med dessa män svara på.

Budgetpropositionen

Vi kommer få etthundrafemtio kronor mer i flerbarnstillägg. Alla med fler än ett barn får lite mer pengar för att de har just fler än ett barn. Det är ju bra och jag är såklart glad att vi får lite mer pengar för Lillkillen och Liten, MEN jag hade hellre velat ha lite mer pengar för Stora Killen. För visst är det himla konstigt att underhållsstödet ligger på 1 273 kronor fortfarande? I mitten av 2000-talet höjdes det med 100 kronor men innan dess har det legat på 1 173 sedan 1994!!!! Underhållsstödet har således inte följt med i konjunkturutvecklingen...

Men, ingen förändring av detta. Och i ärlighetens namn, för min del så spelar det inte så himla stor roll för jag har ju haft turen att träffa en annan, mycket bättre man att dela mitt liv med så jag är inte ensam försörjare i mitt hushåll. Men för alla de tusentals ensamstående föräldrar i vårt land så spelar det ganska stor roll. Så många av dem sliter och kämpar och vänder på varenda krona för att få det att gå ihop. För deras skull önskar jag en förändring av underhållsstödet!

Jag vill aldrig bliva stur

Jag satt vid datorn igår kväll när Stora Killen kom hem:
S.K: Vad ska du göra? Maila?
Jag: Ja, jag ska maila en grej till jobbet.
S.K: Jag vill aldrig bli vuxen.
Jag: Nehej, varför då?
S.K: För då använder man bara datorn till att maila och betala räkningar!

Vårjacka

mönster:

Liten har fått en vårjacka. Mönster i Ottobre 2008/6. Jag har satt i fyra knappar istället för två plus ett knytband i midjan. Den är sydd i strl 68 och på gränsen till för bred. Å andra sidan är det bra att det får plats både body och en tröja under. Jag förstod inte mönsterbeskrivningen för hur ärmarna skulle sys ihop (foder och yttertyg), men jag löste det på ett annat sätt.

material:

Fleece från Ohlssons Tyger, vit trikå från lokala tyghandlaren. Knappar från en avlagd gammal kofta. Mellanlägg och stadband från Bibbis textil.

resultat:

Jag glömde storlekslappen och så hade det varit praktiskt med ett "häng-snöre" så att jackan kunde hängas upp lättare! Sedan tog det några försök innan jag hittade rätt inställningar på symaskinen för knapphålen...svor nästan några gånger.

Jag är mycket nöjd med resultatet och det var inte så svårt att sy den som jag trodde. Jag planerar redan en till vårjacka i tunnare material, men vi får se hur det blir med det!

Slet med mig...

...en fleecetröja till körövningen eftersom det är så bedrövligt kyligt i vår sal. I pausen slängde jag en blick på den - INTE kul! Barnmat på axeln, suck.

Utan ugn

Skulle använda ugnen häromveckan, men den blev inte varm. Vi har en liten nyckelknapp på den som jag aldrig fattat hur den används så jag fipplade med den litegrann och helt plötsligt funkade ugnen igen.

Nu hände samma sak men trots ihärdigt fipplande framtagande av instruktionsbok i pappersform på norska och sedemera framtagande av instruktionsbok i pdf-format på svenska så funkar inte ugnen. Det visar sig dessutom att nyckelknappen är kopplad till spisen, inte ugnen. Suck.

Titta vad jag har fått!

En syhörna! Så härligt! Och vardagsrumsbordet är nu åter vardagsrumsbord. Jag fick dessutom närmre till tygförvaringen på detta sätt! Stora Killen som bara använt sitt skrivbord som förvaring och inte som något att studera vid slapp skrivbordet och kommer få en byrå att lägga sina saker i istället. Alla nöjda och glada!

På den här veckans tre arbetsdagar...

...har jag fått kontakt med tre för mig helt nya kvinnor, som utsatts för våld av sina män. TRE nya kvinnor på den här arbetsveckans tre dagar. Det är helt galet!!

Självreflektion och ärliga vänner

Vissa dagar reflekterar jag över hur jag framstår i andras ögon. Nu har jag gått och grunnat i några dagar över en sida hos mig själv som jag tycker är oförarglig, men när jag mötte den hos en annan människa så skapade den irritation hos mig. Det var som en kalldusch och nu har jag gått och grunnat på om jag är likadan och väcker irritation hos andra. Och då är det så bra att ha en ärlig och uppriktig vän att ringa till och säga:
- Du, svara mig ärligt nu, när jag gör sådär och sådär då tycker jag att jag liknar Anders litegrann och jag tycker ju att Anders är ganska irriterande när han gör så. Är jag lika irriterande?

Och jag vet att även om svaret blir: "Ja, du är lika irriterande" och det kanske inte är så roligt för min vän att säga det så vet jag att om det var så skulle hon berätta det för mig. Hurra för sådana vänner!

Osäkra barnplatser

Konsumentverket har nyligen genomfört ett barnvagnstest av några vanliga barnvagnar; Emmaljunga, Brio, Teutonia, Graco, Urban Jungle m.fl. Det visar sig att ingen av barnvagnarna uppfyllde alla säkerhetskrav och att flera allvarliga säkerhetsbrister framkom. Usch! Det är ju de små, ömtåliga livens fordon - de måste vara säkra! Som tur är har flera av tillverkarna redan åtgärdat problemen, andra handlägger fortfarande ärendet. Heja Konsumentverket som testar en massa saker åt oss!

http://www.konsumentverket.se/Global/Konsumentverket.se/Best%c3%a4lla%20och%20ladda%20ner/rapporter/2010/2010_9_MK_barnvagnar.pdf

Facebook-kul

Jag älskar Facebook, men ur det här perspektivet blir det sociala forumet ganska konstigt...

Efter sju minuter...

...på dagens första möte hade jag begynnande huvudvärk. Jag är verkligen inte van vid möten längre. Jag hängde knappt med i diskussionen kring rum hit och dit och vilka möten som skulle vara på den eller den våningen och kvartar och halvtimmar och heltimmar och jag vet inte allt. Trångt om utrymme är det, vi är fler personal än rum, men ändå får jag inte ett rungande "BEVILJAS!" när jag ber om att få flytta från mitt nuvarande kontor till ett annat där kommunen till och med slipper betala hyra OCH dessutom får ett kontorsutrymme till övers.

Ja' sär, ja' sär!

Vad jag inte visste om ägg

Jag hade ingen aning om att de ägg som säljs i affärer kan vara upp till ett halvår gamla. Nu vet jag det, tack Fröken Granit för att du upplyste mig och för att du ger mig möjlighet att köpa "riktiga" ägg. Som för övrigt är mycket godare och gulare än affär-ägg.

Ärlighet varar längst

Lillkillen och Båtsman i en affär. Lillkillen har fått en klubba av expediten.

Expediten: Fast du kanske har ett syskon hemma också, som vill ha en klubba.
Lillkillen tar en klubba, men lägger sedan tillbaka den med orden:
- Fast hon är bara bebis och får inte äta godis.
E: Men du kanske vill ha två klubbor själv då?
L: Jaa!

Är det inte väldigt förlegat...

...att ha foton på kungligheter (och nästan-kungligheter) på väggen i affärer?

Sjuktransport med kvinnoproblem

Dum knarklangare

Är det inte skapligt korkat att sälja droger så öppet? Fast å andra sidan är det ju ruggigt korkat att sälja droger... Tror jag ska tipsa polisen.

De två konstigaste sakerna i packningen

Symaskinen (måste ta vara på all sytid en långhelg innebär) och mikron (det tar ju en evighet att värma bebismat med hjälp av spis).

För övrigt undrar jag hur jag tänkte när jag tog med tre kjolar, men inga byxor. Visserligen är två av kjolarna långa, men ändå...Jag är ju inte direkt den mest köldtåliga människa jag känner!

Bloggtystnad

Vissa dagar hinner jag inte skriva någon bloggpost. För det mesta ägnar jag då min tid till att hitta modeller. Inte mänskliga sådana, utan till olika klädesplagg. Här följer några av plaggen.

Jag skulle hitta bra omlottisar att göra; den i orange är från Gynthers Sy till barnen och den andra från Ottobre. Den översta knyts på ryggen och det kändes opraktiskt med tanke på att bebisar ju ganska ofta ligger på rygg. Inte bekvämt att ligga på en rosett! Dessutom lyckades jag inte så bra med kantbandningen. Kantbandet är för långt och gör så att kanterna liksom fladdrar lite för mycket. Den nedre modellen skulle knytas även i den sidan som är dold, men där satte jag en tryck-knapp istället. Sedan ville jag ha knytbanden längre ned än i mönstret, med konsekvensen att "hörnet" där ringningen blir till framkant "trillar" framåt - irriterande. När jag hade gjort omlottisarna och använt dem på Liten kom jag dessutom på att jag inte tycker om omlott-tröjor. Men nu har jag sytt två i alla fall.

Sedan kommer två härliga vårtröjor. Lillkillen valde färgerna till sin raglantröja (Meedom, form 1) och jag tyckte de var så fina ihop att jag ville sy en raglantunika till Liten i samma färger (mönster från Ottobre). När det gäller mönstren i Ottobre så har de sällan knäppning vid halsen, vilket innebär att halslinningarna blir stora. I den här ser Liten alldeles för bar ut utan en kortärmad body under. Jag hade nog önskat knäppning på axeln istället.

Leggings kan varken jag eller Liten få för många av. Jag har hittat en modell som funkar superbra tycker jag. I mönstret (Ottobre) stod det inte angivet hur lång resåren i midjan skulle vara, men jag tog enligt schemat i Meedom. Det blev dock för stort så det var bara att sprätta, klippa kortare och göra om. De här kommer jag göra i fler färger!

Jag köpte en superfin hjälm från Villervalla innan Liten föddes. Den har hon vuxit ur nu och har bara mössor som åker upp över öronen eller ned över ögonen - inte kul. Så möss-modeller som funkar ville jag också hitta. Hjälmen med knytband är eget mönster och jag blev nervös när jag provade den utan kantband för den slutade väldigt högt uppe i pannan...men med kantband på blev den superbra! Den andra mössan har jag provat som hastigast på Liten och den är lite stor och dessutom vet jag inte riktigt hur mössan "beter" sig när Liten vrider på huvudet - om den liksom stannar kvar så hon tittar in i mössan istället. Tygbitarna är plättlätt att sy ihop, det är kantbanden som tar tid!

Ja, så då vet ni vad jag pysslar med när jag inte bloggar på en hel dag.

Nu är sötebrödsdagarna över!

Snart ska jag traska iväg till jobbet. Med lite kontorssaker som jag har haft här hemma under min föräldraledighet. När jag ammar händer något bra i min kropp (tycker en junkfood-ätare som jag i alla fall) - jag kan äta precis hur mycket och vad som helst utan att det sätter sig på mig. Det bara rinner ut med modersmjölken.

Men sen...när bebisen börjar äta lite vanlig mat och det blir lite färre amningstillfällen på dygnet, då säger det liksom bara poff. Och plötsligt kan jag inte äta en massa kakor, godis och snacks utan att det märks längre. Eftersom jag ska börja jobba idag så har jag ju vant Liten med att äta annat, så på någon månad har jag gått upp tre kilo.

Så här är min nya, smalare frukost. Har dessutom med äpple till mellis. No more chocolate chip cookies på veckodagarna. Dags att återgå till min trivselvikt!