Det är så härligt att gå i solen

med en liten hand i min

I offentlighetens tjänst

En sådan här dag, när det är något speciellt i Lilla Staden och mycket folk i rörelse, blir jag påmind om att arbetet som socialtjänstekvinna i samma stad som jag bor i innebär att jag aldrig är privat när jag är ute på byn. Alltid möter jag brukare som ser mig som representant för socialtjänsten och det är ju inte konstigt, för det är ju i den rollen de träffat mig, men det är lite speciellt ändå. Därför trivs jag extra bra med att vara hemma, eller umgås i mindre kretsar eller åka bort från Lilla Staden ibland. Då kan jag vara bara privat.

En nackdel med att vara socialarbetare...

...är att när andra tänker: "Åh, vad kul med fint väder när det är marknad i Lilla Staden"! så tänker jag: "Åh, vad mycket fylla och brott och annan skit det kommer bli nu när det är fint väder på marknaden"!

En favorit

Detta är något av det godaste (och onyttigaste) jag vet. En favorit som hängt med sedan tonåren och som jag fortfarande avnjuter i perioder. En halvliter krossad choklad, GB gräddglass måste det vara, som delas i två halvor och äts direkt ur paketet med sked. Yummie!

Inte ens jag tycker fikat smakar då!

Har fått en hang-up på att kolla på tv-serien "Sjukhuset" som går på 3:an. Det går att kolla gamla avsnitt på nätet och det gör jag varje dag. Kollade ett avsnitt nu på lunchen och såg ett avsnitt från förlossningsavdelningen. En undersköterska gjorde i ordning en bricka med fika till ett par nyblivna föräldrar. Det har jag också fått båda gångerna jag fött barn och jag fattar verkligen inte grejen!!

Jag tycker det känns så oaptitligt att fika där bebisen nyss föddes. I ett rum där det fortfarande luktar blod och bilderna av moderkaka och känslan av smärta är så ny?! Jag förstår att tanken är god, men jag säger "pass"!

Ikväll gäller det!

Så var dagen för vårkonserten här! Känner mig väl förberedd och kan ganska många låtar helt eller nästan utantill. Mest orolig är jag för damernas acapella-version av "It's rainin' men", som kan bli rätt pajig om vi är osäkra, inte håller uppe tempot och sjunger med rätt känsla. För mig är det fortfarande nio toner som inte sitter, jo, när jag sjunger helt själv här hemma, men inte med de andra stämmorna eller med musiken som bakgrund i mp3-spelaren...så det gills liksom inte. Bara att hoppas att det sätter sig när vi repar i eftermiddag. Funderar nu på att sätta upp håret litegrann och ska bege mig till kosmetikaffären, som öppnar 12:00, för att se om de har några snygga spännen.

Hur som helst så ska det bli superkul ikväll!

Fantastisk musikal

Kollar på "Fantomen på operan" på tv - filmversionen alltså. I början av nittiotalet sattes den upp i Sverige, på Oscarsteatern. Jag, mina föräldrar och min bror var på den och jag älskade varje sekund av den. Köpte skivan och lyssnade på den om och om igen. Sedan åkte jag och min väninna Ballerinan på den. Kommer ihåg hur jag, trots att Fantomen (Mikael Samuelsson gjorde en fantastisk tolkning av rollen) faktiskt dödar personer, kände sådan medkänsla för honom i slutscenen när han med smärta måste acceptera att Christine väljer en annan man - tårarna flödade. Filmen är inte på långa vägar lika bra som musikalen, men musiken är fortfarande fantastisk!

Konsert-skor!

I körens basgarderob ingår bl.a. svarta finskor. Jag har haft ett par som jag köpte för några år sedan och jag har verkligen älskat dem, men de behöver gå i pension tyvärr. Ända sedan i höstas har jag letat efter ett par nya svarta, men inte varit nöjd. Syrran hittade ett par till sig i vintras. Jag tyckte de skulle passa superbra som konsertskor med lagom höjd på klacken, som såg stabil ut, men när jag kom till affären så hade de slut på strl 36. Typiskt!

Så idag hittade jag äntligen ett par. Jag vet inte hur andra funkar, men när jag ska köpa något; väska, skor, klänning - då har inte jag någon klar bild i huvudet innan av hur det jag ska köpa ska se ut, men när jag ser det hänga där på ställningen eller stå där på hyllan, då vet jag - det är ju det där jag har letat efter! Så var det idag. I like! Jag har redan tagit en liten promenix i mina nya skor och tycker de känns sköna!

Visste inte detta...

...men jag har uppenbarligen gjort en god ekonomisk affär i och med mitt giftermål. I veckan damp denna tidning ned i brevlådan, adresserad till Sportfiskaren. Jag hade ingen aning om vad det var för tidning, aldrig hört talas om den men har efter lite undersökande journalistik fått reda på att tidningen distribueras till dem i Sverige som har en "deklarerad inkomst över 1 200 000 kronor eller en förmögenhet över 5 000 000 kronor".

Dessvärre såg även Sportfiskaren förvånad ut över att ha fått tidningen så jag antar att de helt enkelt gjort ett felutskick... Det var ju synd för jag tror inte jag hade haft några som helst problem med att bli lyxhustru!

Men vilken onödig funktion!

Upptäckte idag en ny funktion i röstbrevlådan som finns på jobbet. Förutom att de röstmeddelanden som lämnas i den av andra sparas (vilket ju känns högst relevant) så sparas även de meddelanden jag lämnat till andra kollegor?! Helt onödigt enligt min uppfattning. Vänjer mig aldrig vid att lyssna på min egen röst - tur att jag kan välja att aldrig mer lyssna på de meddelande som finns där!

Läsvärt!

Igår började jag läsa "Det räcker inte med kärlek" av Jenny Lexhed, vars förstfödde fick autism. Det var en mycket intressant bok, som fångade mig och jag läste ut den igår kväll. Hon beskriver resan med sin son, från de första misstankarna, sorgen när diagnosen ställs och kampen för att han ska få ett värdigt liv.

När jag hade läst klart så kände jag sådan tacksamhet och förundran över att mina killar är två friska kids utan några svårigheter. Språkligt, kognitivt, motoriskt och socialt har de utvecklats utan problem och jag har aldrig ställts inför de svårigheter det innebär att få ett barn med särskilda behov. Trots att jag i min utbildning och sedemera i mitt yrke har viss teoretisk kunskap om och träffat barn med autism så fick boken mig inse vilket oerhört ansvar som ligger på dessa barns föräldrar. Så har du inget att läsa just nu, så rekommenderar jag "Det räcker inte med kärlek", den finns till och med i pocket!

Hur ska det gå?

Snart har kören vårkonsert. Programmet består av visor och sånger, en ganska modern repertoar faktiskt. Konserten avslutas med ”Gabriellas sång” som framfördes i filmen ”Såsom i himmelen”. I filmen sjungs den av Gabriella, vars man misshandlar henne både fysiskt och psykiskt. Senare i filmen lämnar hon sin våldsamma man och med hjälp av kören orkar hon stå fast vid sitt beslut trots att han fortsätter trakassera henne.

När jag var gravid med lillen såg jag ”Såsom i himlen” första gången och den grep verkligen tag i mig och berörde mig djupt (kan rekommendera den). Både för att jag själv levt i en relation som inte var bra för mig och för att jag varje dag följer olika kvinnors uppbrottsprocesser från män som använder någon sorts våld mot dem. På grund av det betyder just den här låten mycket för mig.

När vi övat den med kören har jag blivit oerhört berörd varje gång, det blir svårt att sjunga och tårar har fyllt mina ögon. Det är inte av sorg eller vemod, nej det är av en djup tacksamhet och lycka.

En av låtens sista strofer lyder:
”Jag vill leva lycklig för att jag är jag. Kunna vara stark och fri, se hur natten går mot dag. Jag är här och mitt liv är bara mitt och den himmel jag trodde fanns ska jag hitta där någonstans”.

Jag hade en gång tappat bort mig själv, jag var svag och kände mig ofri, men jag kämpade och såg hur natten blev till dag och den där himlen jag ändå trodde, ja, visste, fanns – den har jag till slut hittat, med min man, som är så oerhört lojal, trofast, god och kärleksfull och med mina barn, dessa fantastiska små personer, som jag känner en sådan gränslös kärlek för. Och varje dag får jag möjlighet att försöka stötta kvinnor som kontrolleras, nedvärderas och misshandlas i deras kamp för att leva ett liv utan hot och våld, ett liv i frihet. Det är därför strupen snörs samman och tårarna fyller mina ögon, för att mitt liv idag är så rikt och fullt av välsignelser.

Och jag tänker att om jag låter mig bli berörd varje gång vi övar den, så kanske jag klarar att sjunga den bästa version jag kan av ”Gabriellas sång” under körens vårkonsert. Jag hoppas det.

Ett hett tips!

När jag och Sportfiskaren väntade lillkillen gick vi på föräldrautbildning (det gav inte speciellt mycket, men det var ju kul att träffa kollegor i en annan roll) och där fanns en del som hette "Håll kärleken levande". Kommer inte ihåg riktigt vad de tipsade om, men det här tipset hade de inte med, det vet jag.

Om ni har möjlighet så ta er tid att lunchdejta med er partner. Det är mycket trevligt att i lugn och ro få sitta ned och äta tillsammans och lägga av sig föräldrarollen och bara vara ett par. Ofta köper vi med mat hem, äter, pratar, sitter och läser en stund i en varsin fåtölj eller som idag, i solen på altanen. Dessa lunchdejter är en mysig stund och välkommet avbrott i arbetsdagens hektiska schema!

Jag kan för lite - igen!!!

Kommer ned till stora killen, som chattar på msn. Ser att den han chattar med har en bild på en man med en läskig mask så jag frågar:

- Vem chattar du med?
- En bott (vet inte ens hur det stavas...).
- Jaha, men ärlig då, vem chattar du med.
- Men jag sa ju att det är en bott.
Jag undrar om det är en sådan som Basshunter sjöng om i "Boten Anna". Lite senare säger han att han spelar hänga gubbe med botten.

Jag fattar ingenting, suck.

Svårt att skilja bråk från sång...

Jag har ju tidigare skrivit om stora killens musiksmak. Idag var det dags för utvecklingssamtal och jag fick då vetskap om följande incident:

Stora killen och någon kompis gick med sin lärare till matsalen varpå en annan lärare kommer fram:
AL (annan lärare): Den där mörka killen, går han i din klass?
L (läraren): Ja, det är stora killen, han går i min klass.
AL: Vad var det som hände på rasten?
L: På rasten?!
AL: Ja, det där bråket?
L: Bråket?
AL: Ja, de stod och skrek så på förmiddagsrasten.
L: Jaha! Nej, de sjöng...

Ha, ha, ha! Fler än jag som tycker att deras musiksmak är brölig!

Rädda mammorna!

Jag har ju tidigare skrivit om att sexualiserat våld används världen över som en krigsstrategi. Röda Korset har också uppmärksammat detta och har startat en kampanj som heter Rädda Mammorna. Detta för att sexualiserat våld är effektivt när det gäller att kränka motparten, se till att den egna folkgruppen/truppen fortplantar sig och begränsar fortplantningen av motparten.

Just nu pågår krig och väpnade konflikter på ett trettiotal olika platser i världen. Varje dag våldtas, stympas och dödas kvinnor i krigs- och konfliktområden. I dagens krig och konflikter används sexualiserat våld medvetet som vapen. Våldtagna kvinnor och flickor riskerar, förutom skador, oönskade graviditeter och förnedring. De riskerar även att förskjutas från sin familj och sin by. Röda Korsets närvaro minskar risken för övergrepp. Röda Korsets Rädda Mammorna-kampanj inbringar pengar till arbetet för att skydda kvinnor och deras familjer.

Hjälp dem genom att klicka på gadgeten bredvid och skänk pengar! Det ska jag (och för att förtydliga, pengarna går direkt till projektet)!

Ny tradition

Tåget har precis startat sin väg från Metropolen hem till Lilla Staden. Ända sedan fredag lunch och till alldeles nyss har jag och syster yster spenderat tid tillsammans utan våra makar och kids. Det har varit så skönt!

Vi är väl inte de enda syskon som oftast träffas med hela familjen närvarande, så ni vet hur det är; något kids ropar alltid ”mamma” eller så är det blöjbyte eller dags att handla inför måltiderna eller dags att tillaga måltiderna eller så är något kids ledsen eller sur eller arg eller så är det dags att inta måltider eller dags för gemensam aktivitet – tiden att sitta ned och prata systrar emellan är liten och med många avbrott.

Så jag kom därför med idén att vi skulle boka in en helg om året när bara vi träffas, en systerhelg. Det har varit så roligt att ha den här helgen på tu man hand. Vi har shoppat, pratat, ätit, varit på bio, kollat på tv, pysslat och bara varit – tiden har flugit iväg, precis som när kidsen och makarna är med, men det har ändå varit tid vi fått med bara varandra och vi har skrattat så mycket. Jag hoppas att vi kommer fortsätta med denna nya tradition och kan varmt rekommendera den till andra syskon!

Lär mig nya saker

Är i Metropolen i helgen. Syrran och jag var på bio ikväll och där fick jag veta att ett nytt snacks är majs i mugg. Såg konstigt ut på bild och ingen kö, så det nya konceptet verkar inte vara så lättsålt...

Inspirerad

Ikväll fick jag inspiration och gjorde ett smyckeset i bergskristall och turkoser. Jag är nöjd och det kommer dessutom passa morgondagens outfit perfekt!

Dagens roligaste fråga

Kollega 1 har problem med ryggen ibland och har utifrån detta en specialstol som hon använder när hon har ont.

Kollega 2: "Du, den där stolen du har, använder du den när du sitter"?

Äpplet faller inte långt

På väg till närlivsbutiken hittade Sportfiskaren en tröja på backen. Han tyckte det såg ut som stora killens, men var inte säker och hängde upp den på busken. Det visade sig att det var stora killens tröja. Jag har förvisso en tendens att sprida ut och förlägga mina ägodelar, men jag har i alla fall inte tappat en tröja på backen utan att märka det!

Killar i minoritet?

I mitt arbete med våldsutsatta kvinnor har jag ett nära samarbete med lokala polisen och brottsofferjouren. De två polisinspektörer som främst utreder brott i nära relation är kvinnor och ingår även i brottsofferjourens styrelse. Lillen får ibland hänga på när jag jobbar (och inte träffar brukare) och har träffat dessa två kvinnliga poliser vid ett flertal tillfällen. Idag när jag hämtade honom sa han:

Idag har polisen varit här!
Jag: Jaså, varför då?
L: Jo, för det var några tjuvar som hade grillat här (känns för övrigt som en något modifierad version av orsaken till att polisen hade besökt förskolan).
J: Jaha, var det en tjej eller en kille som kom?
L: Det var en tjej och en kille.
J: Jaha, kände du igen någon av dem då?
L: Nej, men mamma, man får vara polis även om man är kille!!
J (fniss inombords): Jaha får man, oj, vad bra!

Bortskämd

De senaste veckornas väder har ju gjort mig ganska bortskämd med sol och värme så idag när det var molnigt och lite vanlig majtemperatur så kändes det kallt och trist. Jag vill ha värme och sol!

Minns med fröjd sommaren 2006 då jag var föräldraledig med lillen. Vi hade några fina dagar i maj och i månadsskiftet maj/juni åkte vi till södra Frankrike för att hälsa på brorsan. Förutom cirka tre minuters molnighet (när jag skulle bada i medelhavet - badet ställdes in) så var det strålande solsken hela vistelsen. När vi kom hem igen sprang jag ut med lillen så fort det blev tillräckligt varmt ute, typ vid nio på morgonen. Jag lade mig raklång på en filt med en bok, fällde upp parasollet, placerade lillen i dess skugga och strödde ut lite leksaker kring honom och så bara njöt vi - hela dagen. Stora killen kom hem vid två och då var det dags för mellis på filten. De första veckorna med sol dammsög jag knappt och lagade ingen lunch (helammade nästan fortarande, jag åt fil, maken veckopendlade och stora killen fick mat i skolan). Efter några veckor vågade jag stanna inne några stunder för hushållssysslor trots det vackra vädret.

Ja, det var en underbar sommar, 2006, solig och varm. Jag önskar mig väderfavorit i repris denna sommar!

Skänker en tanke...

...till stora killen som är på Hajk. Det brukar vara hajk denna tid på året, men sällan har de haft så fint väder som idag - varmt och gott! Nu sitter de väl runt lägerbålet och grillar marshmallows, berättar historier, sjunger och har det härligt. Hoppas han inte fryser inatt eller gör sig illa på kniven eller sover dåligt eller blir mörkrädd eller glömmer att kissa det sista han gör (så han slipper gå upp mitt i natten).

Och även om jag saknar honom och oroar mig för honom, så är jag glad att han gör sådana här saker - kastar loss från den trygga hamnen, ger sig ut på vattnet och lägger till på en ny okänd strand. Det är ju det han växer av.