lördag, maj 16, 2009

Hur ska det gå?

Snart har kören vårkonsert. Programmet består av visor och sånger, en ganska modern repertoar faktiskt. Konserten avslutas med ”Gabriellas sång” som framfördes i filmen ”Såsom i himmelen”. I filmen sjungs den av Gabriella, vars man misshandlar henne både fysiskt och psykiskt. Senare i filmen lämnar hon sin våldsamma man och med hjälp av kören orkar hon stå fast vid sitt beslut trots att han fortsätter trakassera henne.

När jag var gravid med lillen såg jag ”Såsom i himlen” första gången och den grep verkligen tag i mig och berörde mig djupt (kan rekommendera den). Både för att jag själv levt i en relation som inte var bra för mig och för att jag varje dag följer olika kvinnors uppbrottsprocesser från män som använder någon sorts våld mot dem. På grund av det betyder just den här låten mycket för mig.

När vi övat den med kören har jag blivit oerhört berörd varje gång, det blir svårt att sjunga och tårar har fyllt mina ögon. Det är inte av sorg eller vemod, nej det är av en djup tacksamhet och lycka.

En av låtens sista strofer lyder:
”Jag vill leva lycklig för att jag är jag. Kunna vara stark och fri, se hur natten går mot dag. Jag är här och mitt liv är bara mitt och den himmel jag trodde fanns ska jag hitta där någonstans”.

Jag hade en gång tappat bort mig själv, jag var svag och kände mig ofri, men jag kämpade och såg hur natten blev till dag och den där himlen jag ändå trodde, ja, visste, fanns – den har jag till slut hittat, med min man, som är så oerhört lojal, trofast, god och kärleksfull och med mina barn, dessa fantastiska små personer, som jag känner en sådan gränslös kärlek för. Och varje dag får jag möjlighet att försöka stötta kvinnor som kontrolleras, nedvärderas och misshandlas i deras kamp för att leva ett liv utan hot och våld, ett liv i frihet. Det är därför strupen snörs samman och tårarna fyller mina ögon, för att mitt liv idag är så rikt och fullt av välsignelser.

Och jag tänker att om jag låter mig bli berörd varje gång vi övar den, så kanske jag klarar att sjunga den bästa version jag kan av ”Gabriellas sång” under körens vårkonsert. Jag hoppas det.