Jag vill dela med mig av ett påskminne, som inträffade en annandag påsk för, tja, minst sex år sedan i alla fall, vi var fortfarande särbos. Sportfiskaren hade åkt till London med Vardagshjälten över påsk. Jag behövde plugga och han skulle höra av sig när han kom hem. Jag visste att han skulle komma hem på annandagen, med flyg, till Arlanda, runt 19:00.
Jag firade påsk med mina föräldrar, utan stora killen, och längtade såklart efter Sportfiskaren. Jag är inte särskilt spontan av mig, men jag bestämde mig för att överraska Sportfiskaren genom att möta honom vid gaten.
Sagt och gjort, jag tog bussen till Metropolen och sedan supersnabba tåget ut till Arlanda. Det är då min naiva inställning till världen visar sig. Väl framme vid Arlanda insåg jag att det var en flygplats modell större än den som finns i Storstan...Hur skulle jag lista ut vilken hall (2 eller 5) jag skulle till? Och därefter, vilken gate? Jag lät min naiva inställning till världen styra och använde logisk slutledningsförmåga. Jag gick till hall 2 (utrikes) där SAS har sina flighter (SAS är ju ett svenskt bolag som flyger utomlands och det bolaget flyger väl alla från Sverige med!). Ställde mig sålunda vid rätt gate och inväntade flighten från London.
Eftersom jag, som sagt, inte är speciellt spontan, ringde jag några gånger till Sportfiskaren, som såklart hade mobilen avstängd. Flighten kom och jag stod glad och väntade och spanade bland människorna som strömmade ut - ingen Sportfiskare. Strömmen sinade och blev till små droppar här och var för att till slut upphöra helt. Ingen Sportfiskare?
Nu blev jag lite orolig, kunde det ha hänt något?! Ringde åter mobilen och lämnade nu meddelande. Ringde igen - och igen. Till slut svarade Sportfiskaren och jag berättade att jag stod på Arlanda, i hall 2 vid gate x och väntade på honom, men att han inte var med flighten från London.
Han å sin sida var redan hemma eftersom det ju fanns fler flygbolag än SAS som flög till London och det bolag han flög med ankom till hall 5...
Och än en gång stod det helt klart för mig att planering är att föredra framför spontanitet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar