Jag avskyr att befinna mig i nya sociala sammanhang. Att inte känna någon, inte veta de sociala koderna - det är bara obekvämt helt enkelt! För snart två år sedan började jag i min kör och även om jag älskar att sjunga och faktiskt kände en körmedlem ganska väl och en litegrann, så var det samma sak då - obekväm känsla i hela kroppen! Fast efter en tid kände jag mig ju såklart mer trygg i gruppen och slappnade av.
Förutom att sjunga, har jag ett annat intresse och det är att fota. Det måste ingå i det ecuadorianska dna:t på något sätt, fast min syster har fått lite mer av det för hon är professionell fotograf . Jag tycker att det vore lite skojsigt att lära mig lite mer om foto, speciellt nu när jag investerat lite pengar i en ganska enkel digital systemkamera, Sony a350.
Till exempel skulle jag vilja gå en grundkurs i fotografering och lära mig mer om komposition (jo, visst vore det bra att ta privatlektioner hos syster yster, men när vi träffas finns liksom inte tiden till det). Så jag anmälde mig till Lilla Stadens fotoklubb för ett tag sedan. Tyvärr hade de inga grundkurser i fotografering, men de har klubbkvällar och månadsmöten. Jag har inte varit på något av det, men häromdagen så bestämde jag mig för att gå dit.
Kommer till en kall klubblokal med några få, helt främmande män. Strax efter mig kom en kvinna. Det droppade in några till och sedan startade mötet. Jag satte min stol på högra sidan om vita duken - alla andra satte sig på vänstra, så nu vet jag det till nästa gång, det är vänstra sidan om vita duken som gäller. Jag sa inte ett dyft, hummade lite a la Grottbjörnens folk när jag tyckte det passade. När jag känner mig obekväm ger sig dessutom en av mina neuroser till känna; jag sitter och tänker på min högerhand som är alldeles nedsmutsad av främmande människors baciller - hujedamej!
Jag var tvungen att avvika lite tidigare, men jag är ändå stolt över mig själv. Jag gick dit - helt själv och även om jag kände mig obekväm och tänkte på högerhanden och att jag placerat stolen på fel sida så tror jag att de andra uppfattade mig som ganska normal. Och bäst av allt är att nästa gång jag går dit så kommer jag inte vara lika obekväm. Jag tycker att jag var modig!
3 kommentarer:
Uhu!
Det var jättemodigt!
Jag hatar också sånt.
Din neuros kan lätt avhjälpas med alcogel-servietter som finns på Apoteket. Dödar alla baskelusker!
Såklart du var modig!!! Well done syster yster! Jag är likadan. Måste vara ngt med dnaet där också.... I måndags så gick jag och pysslade helt själv med helt okända människor. Stannade i 1,5 timmar och satt och grejade(ngt obekväm). Men det är ju sådana saker man växer av. Att utsätta sig själv för lagom otäcka obehagliga saker!
Cirkus: Jag har sådana där savetter som finns i enförpackningar och så förvarar jag ett antal sådana i en sådan där snygg liten tygpåse som jag fick när jag ngn gång köpte baglady-smycken, mkt elegant! Dessvärre hade jag inte handväskan med mig vid detta tillfälle...
Skicka en kommentar