Att få somna...

...till ljudet av kidsen som ligger tillsammans i lillens säng och viskar och pratar när de lyssnar på cd-saga är en välsignelse! Och en perfekt avslutning på en härlig valborgsmässoafton tillsammans med Fru C och hennes familj! Gonatt!

Det vi inte ser finns inte?

Organisationen Womens Aid har gjort en kortfilm för att sätta fokus på och samla in pengar för arbetet att stoppa mäns våld mot kvinnor. Keira Knightley spelar den kvinnliga rollen som misshandlad kvinna och tanken är att den ska spelas i reklamavbrott, som vilken annan reklamfilm som helst (inte på Bolibompatid dock). I England har de dock bestämt att den inte får sändas alls i tv för den är "för våldsam". Eeeeh...va'?! Jag tycker att filmen är betydligt mindre våldsam än många tv-serier, filmer och andra tv-program för att inte tala om alla olika kriminalromaner och skräckromaner fyllda av våld, misshandel och mord! Den som vill kan ju frossa i våld via tv- och filmutbudet.

Kan det vara så att denna lilla filmsnutt skildrar ett våld vi inte vill se för att det är så mycket svårare att värja sig mot för att det sker överallt i världen, i varje land, i varje samhälle? För att detta våld finns närmare än vi orkar, vill eller kan se? Ja, inte vet jag, men jag tycker det är konstigt i alla fall - för som sagt, det är ju inte mer våldsamt än något annat - men kanske mer obehagligt...för med stor sannolikhet känner vi alla någon kvinna som blir eller har blivit utsatt för våld eller någon man som utsätter eller har utsatt sin partner för våld.

Tur i oturen

Häromkvällen lade vi i båten. Med båtköpet följde en båtkärra, mycket bra att ha en egen. På väg hem efter att ha lagt i båten noterar Sportfiskaren att ena däcket på kärran vobblar en del. Femtio meter från vårt hus skakar så hela bilen till och detta efterföljs av ett ohyggligt skrapande. På sidan av bilen kommer så däcket från kärran farande i någorlunda fart rakt mot grinden till dyraste huset på gatan. Tack och lov stannar däcket snällt mot grinden, utan att ha sönder grinden. En kör bilen och en trycker fast däcket på båtkärran och så sniglar vi de få metrarna hem.

Otur att däcket trillade av båtkärran och ganska irriterande, men TUR att det inte trillade av:
- Så att det skadade någon person!
- När båten var på!!!
- På europavägen när vi var på väg hem med båten i snigelfart från långtbortistan.
- Längre bort från hemma så vi hade behövt bärga den!

Inte med i matchen

Igår var vi ute med båten hela dagen. Det var ju underbart väder och roligt att köra båt. Vi har ett ekolod som visar fiskar i olika storlekar - visste inte ens att det fanns sådant!

Vi åkte till en ö och lade till där. Vi kom ganska tidigt, lade till längs bryggan och tog fram lunchen. Vi sitter där i godan ro i solen och myser och en till båt, modell större, kommer och lägger till. Efter ännu någon timme kommer ytterligare en båt, modell väldigt stor, och lägger till. Vår båt såg ut som en leksaksbåt i jämförelse med de andra - det är knappt att den går att urskilja! Sportfiskaren och jag bara skrattade och det känns ju lite skönt att inte behöva fundera över om vi har finare båt än dem - vi är liksom inte ens med i matchen!

Äntligen rena fönster!

Vår skorsten behöver en ny krona, varpå vi ansåg att det var lika bra att mura om hela skorstenen. Våra fönster behöver även tvättas, vilket ingen av oss ansåg att vi ville lägga ned tid på. Muraren kom häromdagen och hade sådan otur när han satte upp ställningen att stegen åkte in genom vardagsrumsfönstret. Glas överallt, men eftersom han betalar det nya fönstret så var vi lika glada ändå, ja, till och med gladare för nu fick vi ju en ren fönsterruta! Dessvärre lyckades han pricka in det mindre fönstret och inte det största, men han är inte färdig med skorstenen så än finns det hopp om att även det andra, större fönstret blir rent! Håll tummarna!

Att möta sina rädslor

Jag avskyr att befinna mig i nya sociala sammanhang. Att inte känna någon, inte veta de sociala koderna - det är bara obekvämt helt enkelt! För snart två år sedan började jag i min kör och även om jag älskar att sjunga och faktiskt kände en körmedlem ganska väl och en litegrann, så var det samma sak då - obekväm känsla i hela kroppen! Fast efter en tid kände jag mig ju såklart mer trygg i gruppen och slappnade av.


Förutom att sjunga, har jag ett annat intresse och det är att fota. Det måste ingå i det ecuadorianska dna:t på något sätt, fast min syster har fått lite mer av det för hon är professionell fotograf . Jag tycker att det vore lite skojsigt att lära mig lite mer om foto, speciellt nu när jag investerat lite pengar i en ganska enkel digital systemkamera, Sony a350.


Till exempel skulle jag vilja gå en grundkurs i fotografering och lära mig mer om komposition (jo, visst vore det bra att ta privatlektioner hos syster yster, men när vi träffas finns liksom inte tiden till det). Så jag anmälde mig till Lilla Stadens fotoklubb för ett tag sedan. Tyvärr hade de inga grundkurser i fotografering, men de har klubbkvällar och månadsmöten. Jag har inte varit på något av det, men häromdagen så bestämde jag mig för att gå dit.

Kommer till en kall klubblokal med några få, helt främmande män. Strax efter mig kom en kvinna. Det droppade in några till och sedan startade mötet. Jag satte min stol på högra sidan om vita duken - alla andra satte sig på vänstra, så nu vet jag det till nästa gång, det är vänstra sidan om vita duken som gäller. Jag sa inte ett dyft, hummade lite a la Grottbjörnens folk när jag tyckte det passade. När jag känner mig obekväm ger sig dessutom en av mina neuroser till känna; jag sitter och tänker på min högerhand som är alldeles nedsmutsad av främmande människors baciller - hujedamej!

Jag var tvungen att avvika lite tidigare, men jag är ändå stolt över mig själv. Jag gick dit - helt själv och även om jag kände mig obekväm och tänkte på högerhanden och att jag placerat stolen på fel sida så tror jag att de andra uppfattade mig som ganska normal. Och bäst av allt är att nästa gång jag går dit så kommer jag inte vara lika obekväm. Jag tycker att jag var modig!

Snubblade över detta igen

När jag såg det här första gången var det utan undertext och då tänkte jag - eeeeeeeeeeehhhh...har inte jag läst engelska i några år? Jag fattade inte vad hon sa! Tyckte det var helt obegripligt och sedan hittade jag det här och då blev jag lättad eftersom det hon säger är helt obegripligt. Men kul.

Vilken ljuvlig syn och känsla!

Fick ett avbokat besök på förmiddagen och har nu rensat och sorterat min inkorg, endast 31 meddelanden i inkorgen! Så skönt!

Vad är det med mina barn...

...och pinnar?! Båda kidsen har haft perioder där de är m-y-c-k-e-t intresserade av pinnar. De släpas hem från alla möjliga och omöjliga ställen och dessutom har de tydligt kunnat särskilja tre, i mina ögon, helt identiska pinnar:

- Mamma, kan jag få min pistol.
Tittar på tre likadana pinnar och tar en av dem.
- Men, det DÄR är inte en pistol!
Nej, ursäkta, såg inte det...

Nu har vi i alla fall en trädgård att samla lillens pinnar i, värre var det när jag och stora killen bodde i lägenhet en trappa upp då pinnsamlingen förvarades på balkongen. Det såg ut som en liten bäver byggt bo där!

Nåväl, dessa pinnperioder är ett kärt bekymmer, de är/har varit ganska söta där de traskat omkring släpandes på pinne modell större eller bärandes på och skjutandes med pinne modell mindre. Godingar!

"Världen är skyldig att lyssna"

Via en sminksajt (jo, det är sant!) så snubblade jag över denna artikel om Rebecca, som lever i krigets Kongo.

"Första gången hon våldtogs var den 29:e oktober 1998, av en grupp rebellsoldater som först knivmördade och styckade hennes make. Länge var hon så traumatiserad att hon inte mindes vad som hänt, inte förstod att maken var borta. Då hade hon jagats bort från sitt hem av makens släktingar, och hon hade svåra skador i underlivet från våldtäkten".

DN:s Anna Koblanck har skrivit en artikel om Rebecca - som, trots att den innehåller så mycket tragedi, ändå ger hopp om att det går att vända svåra upplevelser till något positivt. Rebecca har gjort det genom att hon själv nu hjälper våldtäktsoffer.

Läs hela artikeln för om Rebecca klarar av att berätta, så är världen skyldig att lyssna.

Svårt att säga nej öga mot öga

Jag har inga problem alls med att avspisa försäljare som ringer på telefonen, men tycker det är SÅ svårt att säga nej till en som kommer och ringer på! Idag var det en stackars tjej som kom och hade något erbjudande om larm och brandvarnare som kopplades direkt till sos-alarm och hon ville boka in en tid med mig och Sportfiskaren. Jag ville INTE boka in en tid med mig och Sportfiskaren, men kunde inte säga nej när hon stod härute. Hon hade säkert gått till supermånga hus och ja, jag tyckte lite synd om henne faktiskt. Jag fick i alla fall ett mobilnummer att ringa om det var så att Sportfiskaren inte var hemma och jag hade tänkt ringa eller kanske skicka sms och säga att vi inte hade möjlighet att träffa henne den inbokade tiden och att vi kanske skulle höra av oss längre fram, men Sportfiskaren tyckte att vi i alla fall kunde lyssna på vad hon hade att säga. Ja, kanske det.

Men vad trist när brandlarmet går för att jag tänt för många värmeljus - vill ju inte ha hit brandkåren då heller!!

Bärkaka med havretäcke

Idag har jag och kidsen varit och hälsat på Fröken Granit och hennes nyfödda lilltjej. Så söt liten en! Dessvärre glömde jag paketen vi hade köpt till lillan. Kom på det när jag steg ur bilen och övervägde att åka hem och hämta dem, men struntade i det. Dessbättre hade jag kommit ihåg att ta med lite fikabröd. Tycker själv att dessa är mycket goda (kan till och med äta dem frysta för att de är så goda...) och tänkte dela med mig till er och Fröken Granit.

4½ dl vetemjöl
1½ dl socker
3 tsk bakpulver
150 g margarin
1 ägg
2 dl lingonsylt eller annan sylt

Strössel:
50 g margarin
1½ dl havregryn
1 dl socker
1 tsk vaniljsocker

- Blanda mjöl, socker och bakpulver i en bunke. Finfördela margarinet i mjölblandningen.
- Vispa ägget ensamt, häll ned i blandningen och rör om.
- Häll ut i en form, 15 x 20 cm, platta ut och fördela jämt.
- Bred ut bärsmeten jämt över ytan.
- Blanda strösslet i en gryta i följande ordning; margarin, havregryn, socker och vaniljsocker.
- Låt koka ihop en stund, strössla ut jämt över kakan.
- Grädda mitt i ugnen i 200 grader i 15 minuter. Låt kakan svalna helt innan den skärs upp i bitar.

Igår kväll gick solen ned...

...över min sista semesterdag för den här gången. Jag har haft underbara dagar med kidsen här hemma i Lilla Staden, som bjudit på så härligt väder. Tack!

Umoja womens village

Igår på Rapport såg jag ett inslag som gladde mig mycket! I Kenya finns en by som en grupp kvinnor grundade för ett antal år sedan då de ville slippa undan könsstympning, misshandel, tvångsäktenskap och månggifte. Byn blomstrar och kvinnorna besöker näraliggande byar för att informera om farorna med könsstympning. Jag tycker att de är så modiga som bryter mot de traditioner som finns för att kämpa för sina mänskliga rättigheter! Se inslaget!

I väntans tider

Har kommit in i en läsperiod igen. Ikväll var jag på bibblan och lånade två böcker och reserverade åtta! Ser fram emot alla tio böckerna faktiskt!

Tystnaden ger utrymme för andra röster

Har suttit några timmar i bil idag och fördrev tiden genom att lyssna på P1 Dokumentären Från gatan in i parlamenten, del 1 och 2. De handlar om de högernationalistiska partierna i Sverige och Tyskland och hur de båda ländernas etablerade politiska partier hanterar dessa.

Efter att ha lyssnat till programmen tänker i alla fall jag att det inte är en framkomlig väg att tiga ihjäl dem, det är inte heller en framkomlig väg att försöka tysta deras budskap genom att störa deras möten eller använda våld.

Jag tror att det är viktigt att de etablerade partiernas politiker vågar möta dessa partiers representanter i debatter, både på lokal och nationell nivå, i olika forum, för att på så sätt synlig- och tydliggöra deras egentliga ståndpunkter, vilka många gånger kränker de mänskliga rättigheterna. Det är farligt att inte ta den fighten för med duktiga retoriker, som förblir oemotsagda kan dessa partier vinna fler röster i nästa val, speciellt i den ekonomiska krisens spår - och det är något som en pepparkaka som jag fruktar!

Ibland funkar det ju!

Det är ju så många program som ska hitta talanger av olika slag, för det mesta fungerar det sådär, men ibland så! Som denna medleålders kvinna som ger ett ganska töntigt intryck, men som kan sjunga! En fantastisk låt förresten!

http://www.youtube.com/watch?v=9lp0IWv8QZY

En naiv påsk

Jag vill dela med mig av ett påskminne, som inträffade en annandag påsk för, tja, minst sex år sedan i alla fall, vi var fortfarande särbos. Sportfiskaren hade åkt till London med Vardagshjälten över påsk. Jag behövde plugga och han skulle höra av sig när han kom hem. Jag visste att han skulle komma hem på annandagen, med flyg, till Arlanda, runt 19:00.

Jag firade påsk med mina föräldrar, utan stora killen, och längtade såklart efter Sportfiskaren. Jag är inte särskilt spontan av mig, men jag bestämde mig för att överraska Sportfiskaren genom att möta honom vid gaten.

Sagt och gjort, jag tog bussen till Metropolen och sedan supersnabba tåget ut till Arlanda. Det är då min naiva inställning till världen visar sig. Väl framme vid Arlanda insåg jag att det var en flygplats modell större än den som finns i Storstan...Hur skulle jag lista ut vilken hall (2 eller 5) jag skulle till? Och därefter, vilken gate? Jag lät min naiva inställning till världen styra och använde logisk slutledningsförmåga. Jag gick till hall 2 (utrikes) där SAS har sina flighter (SAS är ju ett svenskt bolag som flyger utomlands och det bolaget flyger väl alla från Sverige med!). Ställde mig sålunda vid rätt gate och inväntade flighten från London.

Eftersom jag, som sagt, inte är speciellt spontan, ringde jag några gånger till Sportfiskaren, som såklart hade mobilen avstängd. Flighten kom och jag stod glad och väntade och spanade bland människorna som strömmade ut - ingen Sportfiskare. Strömmen sinade och blev till små droppar här och var för att till slut upphöra helt. Ingen Sportfiskare?

Nu blev jag lite orolig, kunde det ha hänt något?! Ringde åter mobilen och lämnade nu meddelande. Ringde igen - och igen. Till slut svarade Sportfiskaren och jag berättade att jag stod på Arlanda, i hall 2 vid gate x och väntade på honom, men att han inte var med flighten från London.

Han å sin sida var redan hemma eftersom det ju fanns fler flygbolag än SAS som flög till London och det bolag han flög med ankom till hall 5...

Och än en gång stod det helt klart för mig att planering är att föredra framför spontanitet.

En obehaglig dubbelhet

I mitt dagliga arbete saknar jag verkligen att inte kunna hänvisa män som utövar våld i nära relation till någon behandling. Jag arbetar dessutom aktivt för att kommunen ska få till stånd en förändring gällande detta eftersom jag tror att män som använder våld i nära relation mår dåligt och att många är behandlingsbara.

Och samtidigt...när jag såg filmen "Män som hatar kvinnor" och den scen där Lisbeth Salander hämnas den brutala våldtäkt som hennes förmyndare utsatte henne för genom att ge tillbaka på liknande sätt så kände jag en sådan tillfredsställelse. Ja, känslan av tillfredsställelse var så djup att det nästan var obehagligt.

Det har gjort mig förvirrad; hur kan jag både tycka att det kändes som att det där slemmot fick vad han förtjänade samtidigt som jag driver frågan att kommunen ska kunna erbjuda våldsutövande män behandling (något jag verkligen menar är en nödvändighet för att få ett helhetsgrepp kring problematiken mäns våld mot kvinnor i nära relationer)?

Uteförskola i all ära

Påskfika är ju alltid mysigt att få komma på med hembakta, småbarnskletigfingrarsgjorda bakelser. Och vi är så nöjda med lillens förskola, kunde inte vara bättre personal eller läge och det passar honom som hand i handske att gå på uteförskola. Men för en stackars socialarbetarmamma med vårkavaj och vårskor är det där påskfikat (som naturligtvis är utomhus) lite väl kyligt! Men det var trevligt ändå!

Men herr premiärminister!

Kollade in nyheterna förut. Italiens premiärminister traskade omkring bland de tältområden som byggts upp som tillfälliga bostäder för dem som blivit hemlösa efter jordbävningen. Så säger premiärministern till journalisten:
- Jag tycker att de ska se det som en campingsemester!
Och, tja, visst, det kanske är bra att inte överdramatisera händelser, men lite oschysst är det ju att säga så när de han säger det till inte har något hem som de kan komma hem till efter sin "campingsemester". Det är ju ett oerhört trauma att på några minuter bli av med sitt hem, sin fasta punkt i tillvaron!

Skrattade så jag nästan dog!

Surfade runt litegrann häromkvällen och hittade detta guldfynd! Jag älskade Hassan när det gick och här går det att lyssna på en massa av deras busringningar! Jag tycker att den här är ganska roligt:

http://www.sr.se/webbradio/?type=db&Id=1235980&BroadcastDate=&IsBlock=0

men det finns många andra att lyssna på! Så kolla in sajten och välj och vraka och SKRATTA!

Nä, men det här känns ju inte så dumt!

Jag har varit med i ett projekt, som ska utvärderas under två dagar. Utvärderingen är förlagd på SPA, så här sitter/ligger jag och ser ut över det vackra landskapet och Lövens långa sjö. Tre olika efterrätter till lunchen - passar mig ypperligt! Nu mellis med smoothie, sedan vankas trerättersmiddag!

Och som jag sliter i mitt arbete för utsatta barn och kvinnor tycker jag att jag är värd att få göra sådana här trevliga saker ibland!

Men allvarligt H&M!

Idag fick jag ett VIP-erbjudande från H&M; om jag går in och beställer från deras höstkatalog får jag 10% rabatt.

Hallå?! Jag har precis börjat njuta av att det är vår! Har en hel, lång, förhoppningsvis varm och solig sommar att längta till! Jag tänker INTE börja tänka på hösten NU! Finns det någon som tar tillfället i akt och köper höstkläder nu?! Konstigt i så fall!

Och jag trodde jag hade simultanförmåga

Jag tycker att jag har ganska bra simultanförmåga. Men jag kan slänga mig i väggen, för Popcornfrisyren har en simultanförmåga som är helt otrolig! Han jobbar som ljudtekniker på nyhetsradio och i helgen fick jag förmånen att vara med under en sändning. Alltså, allvarligt talat - det var helt sjukt med saker som skulle funka på sekunden plus en massa information och pågående arbeten under tiden! Jag har inte riktigt förstått hur en nyhetssändning går till uppenbarligen, nu gör jag det och jag är impad!

Hålla koll på alla knappar (ja, ni ser ju själva där på mixerbordet framför honom), grejsa med rätt reglage rätt sekund, komma ihåg att trycka på gröna lampan lite varningsblinkningar till nyhetsuppläsaren när det snart var dags för henne, trycka på gröna lampan när hon var i direktsändning, kolla att rätt reportage funkade och låg på rätt plats, sätta igång rätt reportage på rätt sekund, lyssna till hur han som fixade med det som nyhetsuppläsaren skulle läsa upp (heter sannolikt ngt annat, kortare) gjorde korrigeringar och diskuterade detta med nyhetsuppläsaren in i det sista, svara i telefon under direktsändning, lyssna på olika ljud samtidigt; både nyhetsuppläsaren och kommande reportage - och dessutom satt han och kollade på internet vad restaurangen vi skulle luncha på bjöd på för lunchmeny!

Alltså - jag blev helt överstimulerad och stressad bara av att vara där och lyssna! Och detta gör Popcornfrisyren (som numera inte har ngn popcornfrisyr eftersom han har klippt sig) med ett oerhört lugn! Jag är impad, det måste jag säga!

Dessutom förstår jag på ett helt annat sätt hur det kommer sig att han behöver aktivera sig såpass mycket som han gör (hundra olika fritidsaktiviteter och träningspass) och att han blir lite lätt rastlös under sina besök i Lilla Staden. Med en så hög kapacitet att bearbeta olika informationsbitar på en och samma gång så måste ju ett för lugnt tempo te sig synnerligen uttråkande!

Till Sportfiskaren - dit du går, går också jag

When the calls and conversations, accidents and accusations, messages and misperceptions paralyze my mind
Busses, cars, and airplanes leaving, burning fumes of gasoline and everyone is running and I come to find a refuge in the

Easy silence that you make for me
It's okay when there's nothing more to say to me
And the peaceful quiet you create for me
And the way you keep the world at bay for me
The way you keep the world at bay

Monkeys on the barricades are warning us to back away they form commissions trying to find the next one they can crucify
And anger plays on every station answers only make more questions I need something to believe in, breathe in sanctuary in the

Easy silence that you make for me
It's okay when there's nothing more to say to me
And the peaceful quiet you create for me
And the way you keep the world at bay for me
The way you keep the world at bay

Children lose their youth too soon, watching war made us immune and I've got all the world to lose but I just want to hold on to the

Easy silence that you make for me
It's okay when there's nothing more to say to me
And the peaceful quiet you create for me
And the way you keep the world at bay for me

Easy silence - Dixie Chicks (översatt till spanska - bra va?!)

Mammaradar!

Mina barn har en inbyggd mammaradar. Jag är ganska morgonpigg av mig (speciellt morgonpigg är jag om jag dessutom somnade 20:00 kvällen innan...) och tycker om att gå upp och komma igång med dagen liksom. Imorse vaknade jag 05:00 och låg i sängen och filosoferade en liten stund. Strax innan sex gick jag upp för att göra lite manikyr, slå in lite paket och korrigera ett smycke jag gjorde för en tid sedan. Jag hinner slå mig ned vid köksbordet, ta fram en bomullspads, ha på nagellackbortagningsmedel (miljövänligt såklart) och då hör jag stora killen komma ned för trappen. Hinner ta bort nagellacket på båda händerna och börja med första paketinslagningen - då hör jag hur lilla killen far omkring däruppe för att med gråten i rösten stå högst upp i trappen och ropa: M-a-m-m-a? När han får veta att jag är kvar i huset (vilket jag inte alltid är på vardagarna eftersom jag försöker vara på jobbet till 07:00) så kommer han glad men lite sömnig ned till mig. Klockan är nu strax innan 06:30...

Nu har en del av morgonbestyren avklarats i alla fall, kidsen är placerade framför x-boxet, Sportfiskaren sover fortfarande och jag ska se gårdagens avsnitt av "Så ska det låta" samtidigt som jag målar naglarna.

Sverigedemokraterna sucks even more!

Kolla in reportaget du kan klicka dig in på via länken nedan. Under ingressen kan du klicka på en länk för att se hela reportaget. Det framkommer alltså att en av de reportrar på P1:s Kaliber som infiltrerat Sverigedemokraterna blir påkommen under en färjeresa med partiet. De kräver att få titta i hennes väska. Hon säger nej och försöker lämna hytten med sin väska (där en dold kamera finns), men då ställer sig en av sverigedemokraterna i vägen och knuffar till henne. Hon släpper då väskan och springer därifrån.

Färjans övervakningskameror har sedan fångat följande: En sverigedemokrat går till färjans reception och utger sig för att vara P1:s journalist och får nyckel till dennes hytt. Tillsammans med ett antal partikamrater, däribland partiledaren Jimmie Åkesson, går de så in journalistens hytt.

Åklagare har fattat beslut om att lägga ned förundersökningen så det var tydligen inget brott som begicks (förre överåklagare uttryckte dock en annan mening i ekot igår) - men varför göra sig allt detta besvär om det inte var så att sverigedemokraternas medlemmar kände att de hade något att dölja?

http://www.sr.se/cgi-bin/ekot/artikel.asp?Artikel=2737513

Det var på tiden!

Äntligen ska alla få ingå äktenskap, oavsett kön - det tycker jag är bra. Nu hoppas jag bara att Svenska kyrkan beslutar att alla som vill ingå äktenskap får gifta sig i kyrkan.

Allvarligt talat?!

Om det inte var för att Cirkus C bloggade om detta igår (tack för tipset) så hade jag trott att detta var ett aprilskämt. TYVÄRR är det inte det.

Afghanistan har antagit en lag som förbjuder kvinnor att lämna sina hem utan sin mans tillstånd. Lagen tillåter också våldtäkt inom äktenskapet då en kvinna inte har rätt att neka sin man sex. Presidenten har antagit lagen trots att flertalet människorättsorganisationer påpekat att den strider mot mänskliga rättigheter (nähä!).

Fotot ovan är taget i Afghanistan...
på Internationella kvinnodagen..
de blå sjalarna de har på huvudet symboliserar rättvisa
- vad fint.

Och jag brukar inte använda svordomar som kraftuttryck, men detta är ju helt j-vla galet!!! Var är mänskligheten på väg?!

Vårsol

Att vakna och se solens strålar leta sig in genom fönstret efter en mörk, snö- och solfattig vinter är så härligt! Dessutom är det sovmorgon! Flera timmar tills jag börjar jobba!