Jo, jag vet att tonårstiden betyder att jag som förälder ska lära mig att släppa och se att vingarna bär på Stora Killen. Men det är inte helt lätt alltid.
Natten i huset gick galant, han hade en kompis som sov över och de "dygnade" och gick och lade sig 07.00.
För någon vecka sedan kom Stora Killen på att han och två kompisar skulle till Liseberg på egen hand över dagen. Jag okejade det, och Stora Killen pratade lite löst med sin morbror om detta och han erbjöd dem att sova hos dem. Sen så hörde jag inte något mer förrän igår.
Imorgon skulle de åka såklart och allt skulle lösas pronto. Någon mamma bokade tågbiljetter, någon mamma bokade allt-i-ett-pass, jag pratade med brorsan och någon mamma åtog sig att skjutsa grabbarna till tåget i morse.
Så nu är de där. Och trots att jag sa att det var viktigt att ha kvar batteri i mobilen så verkar mobilen nu urladdad...Nervös-systemet slog på direkt så klart, men jag försöker tänka att det där kommer lösa sig, de är tre grabbar med huvudet på skaft.
Sitter på händerna och lär mig lita på att vingarna bär...
1 kommentar:
Vad duktig du är... bravo!! Kram
Skicka en kommentar