lördag, augusti 25, 2012

En röst i skymningen

Åh, vad jag är glad att jag har kvinnor att prata med när det känns som att det är lite skymning i livet. Röster som lugnar, stärker och tröstar. Det betyder allt! Tack för att ni finns.

3 kommentarer:

Maja sa...

Ja vad gjorde man utan vänner? Hoppas allt är bra, kram

KaosJenny sa...

Fint skrivet och verkligen sant... Utan såna där verkliga vänner står man sig slätt. Pratade för ett tag sedan med en lite äldre sån där åh-vi-är-på-tusen-bjudningar kvinna som nu när hon är i en lite knepig situation bara har sin dotter och svägerska som hon eventuellt kan prata med... Sorgligt... Riktiga vänner som man kan vara helt ärlig med är guld värt men det kräver ett visst mod. Kram

Bina sa...

Maja; Tack, allt är bra, lite förändringar jag har svårt att ta till mig sådär pronto bara!

KaosJenny; Ja, det måste vara sorgligt att göra den upptäckten! Och som sagt, utan vänner vore livet tomt!