Jag tror det gick bra

Det lät i alla fall som att mamman interimistiskt kommer få boendet. Beslut kommer om en vecka. Jag hoppas att domaren låtsades att han hade så lite kunskap inom området mäns våld mot kvinnor - det är ju ändå 2012?!

I vilket fall så var "min" kvinna så modig och stark under den stunderna hon pratade! Hon var ledsen och nervös innan, men när hon pratade...
Med klar och tydlig röst berättade hon om det våld han utsatt både henne, deras gemensamma barn och hennes eget barn för verbala kränkningar och fysiskt våld.

Och att få vara med under de stunderna, när jag ser hur de växer och tar plats och verkligen orkar ta chansen att berätta om det helvete de varit med om för att det kan leda till ett bättre liv, det är en välsignelse.

Okej tingrätten...

...idag har du fått en ny chans att fatta ett beslut ur ett barnperspektiv. Snälla, ta den chansen och ge mig och min kund tillbaka lite tilltro till rättsväsendet. För du förstår tingsrätten att när du bestämmer att barn ska ha en boendeförälder som utsatt barnet och barnets mamma för våld då går någonting sönder i mig och när jag ser den bottenlösa förtvivlan och ångest som beslutet skapar hos mamman så undrar jag allvarligt varför jag tog en kvarts miljon i studielån för att bara kunna sitta bredvid och se hur en människa förlorar tilltron till samhället samtidigt som hon ylar efter sitt barn.

Capisce?

Det man inte har i huvudet...

Igår skulle jag hämta kidsen, men inte lämna. Kom ihåg att jag dessutom hade lunchmöte med facket så jag kunde inte gå hem och hämta bilen i vanlig ordning på lunchen. Slänger in handväskan och dataväskan i bilen och kör till närmsta gratisparkering, typ 200 meter från jobbet. Går till jobbet, kommer in på kontoret och inser att jag glömt dataväskan i bilen... Suckar, lägger från mig handväskan men tar med mig nyckelkortet till Fort Knox (aka socialkontoret). 50 meter från bilen inser jag att bilnyckeln ligger i handväskan som ligger kvar på kontoret. Går tillbaka till kontoret och tar med mig nyckelkortet och bilnyckeln och går sedan till bilen, hämtar dataväskan och går till kontoret...

Ibland blir jag bara oändligt trött på mig själv!

My cup of tea!

Chokladte, värmeljus och så lite leta modell på överdel till föreläsningen jag ska hålla nästa vecka. Kan inte bli mycket bättre! Frågan är dock, oversize top och jeggings eller vanlig topp med lite puffärm och jeanskjol?

Om jag sov två timmar...

...mellan 21.15 - 23.15, då måste jag väl kunna tänka att klockan nu egentligen är 23.30 fast hon är 01.30?

Så tänker jag tänka i alla fall. Nu ska jag börja läsa nya bokcirkelboken. Mitt val denna gång. Då ska vi se:

"Äntligen stod prästen i predikstolen."

En röst i skymningen

Åh, vad jag är glad att jag har kvinnor att prata med när det känns som att det är lite skymning i livet. Röster som lugnar, stärker och tröstar. Det betyder allt! Tack för att ni finns.

Innan jag började zumba...

...visste jag inte att jag kunde svettas precis överallt på hela kvällen. Nu vet jag det!

Ikväll kom jag hem till tre tröttmössor. Sportfiskaren är sjuk och de två små är fortfarande lite slitna och har inte riktigt vant sig vid vardagen med en massa barn och vuxna omkring sig istället för vår lilla familj. Bestämde att gå och träna och låta John Blund ta hand om tröttmössorna.

Just nu älskar jag när den här kommer på zumban!

Ledig? Idag?

Kanske världens sämsta morsa.

Igår kliver jag in på förskolan med Liten som högt och tydligt deklarerar:
- Mamma glömde min mjao hemma (ett gosedjur)!
- Ja, jag kommer med den inom en timme.

Den mest noggranna av pedagogerna går till hyllan med alla scheman, kommer med något papper i handen och säger lite försiktigt:
- Har du bytt vecka för din lediga dag.
???????????????????????????????????????????????????????????????
Ja, just det, jag jobbar ju bara 90%!!! Är det min lediga tisdag idag alltså?!?!?!?!
- Ehhh...nej.
- Nej för jag tänkte att det kanske kommit in något nytt schema under sommaren som vi inte fått.
- Nej, stammar jag, jag har bara glömt bort att det var idag. Går det bra om hon är här idag?
- Ja, men självklart!
Typ supertur eftersom jag bokat in fyra samtal under dagen...

Väl på kontoret konstaterade jag att jag bokat in ett besök hos kommunstyrelsen nästa lediga tisdag... Hurra för mig! Nu har jag i alla fall skrivit in alla lediga tisdagar och bytt ut de två nämnda tisdagarna så jag fick en långhelg i september istället.

Mina kollegor stirrade helt oförstående på mig:
- Vadå? Glömde du bort att var ledig?
- Ja, men jag har ju nyss varit ledig i sex veckor! Herregud! Jag kan väl inte komma ihåg det!

Kanske lite arbetsnarkoman.

Team Sportia räddade mig!

Imorgon har Lillkillen gympa för första gången den här terminen. Bad honom packa gympapåsen och prova gympaskorna. De var lite små tyckte både han och jag. Dessvärre var klockan 18.02 och sportaffären var stängd. Men så kom jag på att en ny sportaffär har öppnat i Lilla Staden. Vi chansade på att den hade öppet lite längre eftersom den ligger vid en av stormarknaderna. Det hade den! Till 19.00!

Förutom det hade den ett superbra erbjudande; gympaskor, träningstopp, träningsshorts, gympapåse och vattenflaska för bara 399 kronor! Som hittat!

Där satt de ju!

Allihopa (nästan) på fikat i eftermiddags. Några jag jobbat med i åtta år nu (ganska exakt faktiskt), på olika positioner, men i samma enhet; familjerättssocionomen (som också är en av de få jag har omkring mig jag kan prata med kring att vara tonårsmorsa), familjehemssekreterarna, hemterapeuten, barnavårdsutredaren. De som känner mig rätt väl vid det här laget. Några jag inte alls jobbat lika länge med; den andra familjerättssocionomen som jag lärt känna bättre och bättre, socionomerna som drar ett tungt lass som barnavårdsutredare, de andra som tillsammans med mig jobbar behandlande med familjer.

Och när jag satt där i soffan och tittade mig omkring så blev jag alldeles varm inuti. Så härligt att vara tillbaka, så härliga människor jag jobbar med. Nej, vi tycker verkligen inte lika alltid, vi har allt diskussioner i ärenden där vi har olika åsikter eller ingångar, men känslan är ändå att vi är en enhet med kompetenta och engagerade socialarbetare som varenda en av oss vill kämpa för att barn ska få sina rättigheter både enligt Föräldrabalken och FN:s barnkonvention tillgodosedda. Och vi bryr oss om varandra, det är också viktigt!

Damn we're good!

Men vadå? Är det slut nu?

På semestern alltså?

Ja, tydligen. Tack. Det har varit för lite sol och för kallt, men eftersom jag fått tid med nästan alla som är riktigt viktiga för mig och tid för nästan allt som är riktigt viktigt för mig så är jag ändå helt klart nöjd. Och utvilad.

Imorgon blir det åter till socialkontoret. Jag är taggad! Och glad att jag har ett jobb jag älskar!

Sovmorgon

Idag kände jag att jag behövde lite sovmorgon (dvs mer än 5-6 h sömn). Det är först sedan jag blev över trettio och min sömnförlamning nästan helt försvann (annars kom den ofta när jag somnade om på morgonen) som jag lärde mig somna om.

Vaknade som vanligt efter knappt sex timmars sömn i morse. Skulle somna om. Men det gick inte, det var helt enkelt för tyst i huset! Vanligtvis hör jag ju småkidsen och ibland Sportfiskaren som bakgrundsljud när det är jag som har sovmorgon. Satte på P1 och vips så hade jag sovit en timme till! God morgon på er!

Så busigt!

Idag passar jag på att käka frulle framför Nyhetsmorgon!

Himmelskt!

Alltså, varm smörgås med kantareller, bananschalottenlök och gruyère måste vara en av det godaste kantarell-rätterna ever! Har precis moffat i mig en och har nu slängt upp mina nyzumbade trötta fossingar i soffan en stund.

För övrigt åt jag ostbågskrokar och chokladkaka till lunch. Måste ju suga ut så mycket som möjligt av denna kravlösa helg!

Går galant för småkidsen med!

Så här mysigt har de det idag på morgonen med farmor på bryggan. Iklädda sina älskade och såklart hemsydda mysoveraller!

Det här går ju galant!

Jag är fortfarande hemma. Det dåliga samvetet har nästan lämnat mig helt och jag är helt trött i kroppen. Igår städade jag, fick in bilen på verkstad, cyklade hit och dit och plockade svamp hela dagen, med avbrott för en sushimiddag med grannarna.

Och jag kan säga att den där skogsturen var som en bootcamp emellanåt. OMG vad svenska skogar kan vara täta! En motorsåg hade varit på sin plats. Men jag och Företagerskan (som väl snart får byta namn för nu är ingen i hennes familj företagare längre...) blev rikligt belönade med en svampskörd som löste alla mina matproblem den här helgen! Strax efter ett gick vi in i skogen och när vi kom ut vid femtiden var vi utmattade alla tre (Företagerskans hund var med också).

Idag har jag ont i nästan varje muskel i kroppen. Och då tycker jag nog inte att jag är helt otränad...

Och idag, med ett skinande rent hem, får jag göra p-r-e-c-i-s vad jag vill h-e-l-a dagen u-t-a-n något måste hängande över mig. Det var länge sedan. Det ska jag njuta av!

Men hur svårt kan det vara?

Sportfiskaren och småkidsen har åkt till svärföräldrarnas stuga. Jag valde att stanna hemma. Tänkte det kunde vara najs (men trist) att städa huset innan måndag då vardagen drar igång. Och najs att få sy hur mycket jag vill eller leta nya svampställen eller plocka bär eller så.

Nu sitter jag här i det tomma huset (Stora Killen hos sin pappa) och bara vill kasta mig i bilen och åka efter. En blandning av dåligt mammasamvete och längtan efter familjen.

Ska sova på saken...

Jag hittade den!

Phew! Igår kväll när jag pratade i telefon med svärmor så kom jag på att jag en gång plockade ur almanackan när vi skulle iväg. Jag stod på knä i hallen nära trappen.

Gick direkt dit när jag hade avslutat samtalet med fina svärmor och där, låååååååångt in under trappen låg den i en plastpåse.

Hallelujah moment!

Gud ler mot oss

De här sista semesterveckorna har varit underbara. Idag bara njuter vi av solen, vattnet, sanden, lekparken och värmen vid stora sjön.

Nervös

Jag hittar inte min almanacka. Eftersom det är en veckas semester kvar så tänkte jag att jag skulle försöka hitta den idag. Har letat i alla väskor jag kunde tänka mig att den skulle ligga i, i alla högar med papper, i min bil, vid datorn, i mitt nattduksbord. Inte hittad.

Mycket oroande. Hela mitt arbetsliv och delar av mitt privat liv finns i den. Jag har inget i huvudet och inget i jobbdatorns almanacka. Så om någon är lite synsk out there så meddela mig gärna i kommentatorsfältet var den är...

Hittelön;  1 h gratis stödjande, motiverande eller bearbetande samtal vid behov.

Vinbärskaka

Jag och Liten har bakat idag. Oftast blir de röda vinbären saft, men nu ville jag baka något. Pratade med Lilla Tanten som gav mig detta recept (passar en vanlig springform):

Sätt ugnen på 175 grader

3 ägg
2 dl socker
Vispa vitt och pösigt

2 dl mjöl
Vispa till en slät smet
Häll upp i formen.

3 - 5 dl röda vinbär (eller andra bär för den delen)
Häll i bären (jag blandade ut vinbären med vaniljsocker också) i formen.

50 g smör
Om det är flytande margarin, så ringla över, annars hyvla så det täcker formen. Strö pärlsocker över smöret och skjuts in i ugnen i 30 minuter.

Mycket gott och inte alls surt med de röda vinbären! En klick vaniljglass vore nog gott, men det gick lika bra med ett glas mjölk!

Idel prövningar

Jo, jag vet att tonårstiden betyder att jag som förälder ska lära mig att släppa och se att vingarna bär på Stora Killen. Men det är inte helt lätt alltid.

Natten i huset gick galant, han hade en kompis som sov över och de "dygnade" och gick och lade sig 07.00.

För någon vecka sedan kom Stora Killen på att han och två kompisar skulle till Liseberg på egen hand över dagen. Jag okejade det, och Stora Killen pratade lite löst med sin morbror om detta och han erbjöd dem att sova hos dem. Sen så hörde jag inte något mer förrän igår.

Imorgon skulle de åka såklart och allt skulle lösas pronto. Någon mamma bokade tågbiljetter, någon mamma bokade allt-i-ett-pass, jag pratade med brorsan och någon mamma åtog sig att skjutsa grabbarna till tåget i morse.

Så nu är de där. Och trots att jag sa att det var viktigt att ha kvar batteri i mobilen så verkar mobilen nu urladdad...Nervös-systemet slog på direkt så klart, men jag försöker tänka att det där kommer lösa sig, de är tre grabbar med huvudet på skaft.

Sitter på händerna och lär mig lita på att vingarna bär...

Håller andan

Sportfiskaren var tvungen att åka hem och hämta en sladd. Stora Killen ville absolut inte stanna kvar i Paradiset och fick således åka med hem för att spendera sin första natt ensam i huset.

Jag sitter nu här och är lite smånervös. Har försökt styra upp med en närvarande Grannfru och Fru Granit sitter redo att rycka ut och leka soctant (leka och leka, vi är ju soctanter) om det skulle behövas. Jag har informerat föräldrarna till Stora Killens kompisar att han är ensam ikväll och inatt. Haft ett allvarligt samtal med Stora Killen om stort förtroende, inte dricka alkohol, inte ha fest, be om hjälp om det behövs, det finns vuxna som vet att du är själv om du behöver hjälp och så vidare.

Nu är det bara att hoppas att allt funkar bra.

Vi är i Paradiset igen

Jag bara njuter.

Inte fotat, men inpräntat i hjärtat

I eftermiddags när vi kom fram till Paradiset, så slutade det regna. Solen bröt fram och det var soligt och varmt i nästan en timme. Lillkillen kom på en gång och ville ned och bada. Liten hakade på.

Tidigare idag köpte jag en varsin vattenleksak åt kidsen, en simpel grej där man drar upp vatten i ett rör och sedan skjuter man iväg vattnet i en lång stråle. Hittat på MAXI ICA Stormarknad för 29 spänn.

Innan jag gick ned till stranden med småkidsen gick jag in i friggeboden till Stora Killen där han tillbringar största delen av tiden här i Paradiset spelandes xbox360. Hängde fram hans badbyxor på en stol och sa att jag gick ned till stranden med kidsen och att han gärna fick haka på.

Drog fram en brassestol och placerade mig själv på bryggan med småkidsen hoppandes runtomkring. Efter en stund kommer Stora Killen och gör oss sällskap.

I säkert en halvtimme leker de tillsammans med sina vattenleksaker och har riktigt kul. Efter de första två minuterna var jag på väg att hämta kameran, men tänkte sedan att nej, allt måste inte fotograferas, det finns ju kvar ändå, ögonblicksbilder inristade i mammahjärtat.

Vilken förmiddag

Att bråka med en tonåring som vid typ minsta motståndets lag hotar med "då åker jag till pappa" är ibland rätt utmattande. Till slut följde alla fem familjemedlemmar med utanför EU i alla fall och vi fick en fin kväll vid fjorden.

Tror jag behöver terapi

Alltså det här med katastroftänkandet jag har. Det är verkligen inte bra. Det får mig att tänka en hel del tråkiga tankar. Som att:

"Det kan vara sista gången jag ser kidsen nu, bäst jag tar ett kort" när vi åkte iväg på begravningen.

Det får mig också att bli irrationell. När jag till exempel rensar foton från minneskortet kan jag till exempel tänka:

Men den här bilden kan jag ju inte slänga. Tänk om Stora Killen dör, då vill jag ju ha alla bilder som går att få på honom. Fast jag ser att den här bilden är helt oskarp och jag ser inte mer än hans bakhuvud.

Ja. Sådan är jag...

Lycka kan vara...

...att stå i köket mitt i natten och förvälla kantareller samtidigt som jag dansar till min nya favoritartist!

Tråkigt

Brukar rensa i skogen, men jag ville inte stå på kyrkogården och plocka för länge... Rensar hemma istället. Försöker göra det kul med lite Hamilton under tiden.

Over and out...