Maken och jag ska göra en längre resa, om än en kort sådan. Och om vi inte vill åka fyra på morgonen så behöver vi åka dagen innan. Så vi ringde svärföräldrarna och frågade om de kunde ta hand om småkidsen.
Det bör i sammanhangen nämnas att om svärföräldrarna kommer och hälsar på stannar de sällan mer än 20 timmar. Svärfar säger att gräsmattan måste klippas. Eller så är det soptunnan som måste ut. Jag vet inte om det är för trist att vara här, om han tröttnar på kidsen eller bara vill hem, men som sagt, mer än 20 timmar stannar de sällan. Och då har de ändå 66 mil tur och retur hit...
Svärmor, som älskar sina barnbarn (hon har "bara" våra) och som ställer upp när det gäller sa omedelbart:
- Jag kommer och det spelar ingen roll om maken kommer med eller inte. Det är klart jag hjälper till så ni kan åka.
Så nu kommer hon en dag innan vi åker och stannar till en dag efter att vi kommer hem. Det innebär att hon är här fyra dagar. Och även om det känns skönt att hon kommer så vet jag hur hon får slita innan hon kommer. För svärfar kommer typ från juraperioden. Jag tror att han kan öppna en burk ravioli och värma på. Men ungefär där stannar hans matlagningskunskaper... Han äter inte heller hämtmat av typen pizza, kebab eller hamburgare. Så för att hon ska kunna vara borta så länge måste hon fylla upp frysen med ett antal matlådor som det står "lunch" och "middag" på. Suck!
1 kommentar:
Låter som att sportfiskar-äpplet fallit rätt långt ifrån trädet och att svärmodern är värd sin vikt i guld :-)
Skicka en kommentar